söndag 5 april 2015

5 april - en dikt

Idag är utmaningen i #bokutmaningapril att fota/skriva om en dikt.
 
Jag väljer Rut Hillarps diktsvit Penelopes väv, som varit en av mina favoriter ända sedan litteraturvetenskapen i Lund.
 
Fotot är Hillarps eget och ingår i samlingen Nattens språk (1995), där bilder och dikter av Hillarp ackompanjerar varandra.
 
Dikten är en version om myten om Odysseus, men mer ur Penelopes och sonen Telamakos synvinkel. Medan Odysseus är ute på sina irrfärder och äventyr ansätts Penelope hemma på Ithaka av otaliga friare, och Telemakos minns knappt sin far. En mänsklig skildring av personerna bakom myten.
 
 
Penelopes väv
 
"Odysseus
 
Se hur han talar med kluven tunga,
älskar med kluvet sinne,
sprutar sitt skum över varje främmade klippas nakenhet.
 
Alla dessa stormar,
dessa jagande segel och molnskuggor,
stränder av grus och korall,
förvandlingar
förräderier -
o Penelope
varför drömmer du än?
 
Aldrig ska han röra vid ditt hjärta.
 
 
Penelope
 
Med öppna ögon ser hon havet i gryningen.
Men i spegeln ser hon inte längre sig själv,
bara huden som grovnar över årens trappa.
Friarnas trånad
hånar hon.
Det är annat de vill ha än hennes längtan:
vinberg och fårahjordar,
rus och lek.
 
Odysseus blir alltmer en galge
som hon hänger sin stolthet på,
 
en skugga som rostar i stallet.
 
Hon drömmer om den ljumma natt
då en älskare kommer som inte friar till henne
och som försvinner
i morgonens dagg.
På dagarna är männen ju mest till besvär.
Deras skämtlynne är inte i hennes smak.
 
Hon fruktar blodet
som ska sippra under dörren till vävkammaren
den dag då Odysseus vänder åter.
 
 
Telamakos
 
Jag minns honom knappast.
Bara min mors tårar,
hur hon dolde dem bakom sitt långa bruna hår.
Och raden av låtsasfäder
som lekte krig med mig.
De sneglade mot henne.
Och hon stod där bitter,
allt hårdare
när åren gick
och de slutade leka med mig.
Nu hatade jag dem.
 
     Hon lät flickorna kamma sitt långa hår,
     sätta upp det som en krona.
     Och hon blundade framför spegeln
     Hennes ögon blev allt mindre.
 
En gång kom en skald och sjöng om hans bedrifter i Troja
och segern genom trähästen.
Friarna såg på varandra med lyfta ögonbryn.
Och hon
ryckte på axlarna.
 
     Mig glömde hon,
     försjunken i bilderna på sin väv
     där alla tempel stod i lågor
     och vita djur lyfte sina fuktiga mular."
 

2 kommentarer :

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...