Tisdagstrion: Blod (i titel, handling eller på omslag)

Blod är temat för veckans tisdagstrio. Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Först ut är Elin Lucassis seriebok, Ert blod på mina broddar. Boken handlar om Elin som är på väg hem efter arbetet en gråslaskig vinterkväll. Hemma möts hon av barnen som inte gjort sina sysslor, och ett kylskåp som bara erbjuder vissnad kål. Dessutom har Elin mensvärk. Det känns inte som om det kan bli mycket värre. Elins vrede driver henne ut på en promenad, med Rage Against the Machines "Killing in the Name of" i öronen.

2. Blod i gruset av Mats Jonsson är en kapitelbok tänkt för mellanåldern, men den är klart läsvärd för vuxna också. Boken handlar om Mats som får i skoluppgift att intervjua någon äldre person om hur det var förr. Han börjar fundera kring Lasse, en äldre man som tillsammans med sin fru Ing-Mari, är Mats vänner. Lasse drömmer mardrömmar och skriker om blod i gruset och Mats undrar vad det är som Lasse egentligen har upplevt?

3. Till sist, Kunskapens frukt av Liv Strömquist. Boken innehåller flera olika serier, men bland annat "Blood Mountain", en 40 sidor lång serie om mens. Förstoringar från boken har också legat till grund för olika konstutställningar.

Kaffepaus à la Eva & ALMA

Jag förgyller kaffepausen med att läsa om ett par av Eva Lindströms bilderböcker: Alla går iväg och Kom hem Laila. 

Lindström tilldelades ju ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) tidigare i veckan, ett pris som går till en författare, illustratör eller en organisation som bidrar till litteraturens betydelse för barn och unga. Tidigare har också svenska Barbro Lindgren vunnit, men priset är alltså internationellt och har tilldelats författare från många olika länder.

I Alla går iväg blir Frank ensam. Han ser hur de andra har det kul tillsammans, men tycker samtidigt att allt är som vanligt. Han gråter tårar ner i en kastrull och kokar marmelad. De andra blir nyfikna på vad Frank håller på med och till slut vill de nog ändå komma och äta rostat bröd och dricka te hos Frank.

Kom hem Laila börjar direkt med textraden "Du får en luftmadrass", och vi ser Laila ensam i ett ödsligt ökenlandskap. På varje sida erbjuds hon sedan saker, som en sjö, en stig och en hallonyoghurt, om hon bara kommer hem till de andra. Precis som i Alla går iväg är det mycket bild och bara lite text i boken.

Jag gillar verkligen Lindströms sätt att berätta. Böckerna tar ofta upp stora och allvarliga frågor, men ändå med en alldeles speciell humor, och illustrationer som man verkligen känner igen som Lindströms, så fort man ser dem.

Eva Lindströms böcker ges ut på Alfabeta bokförlag.

Tisdagstrion: Den förra, nu och nästa

Veckans tema i tisdagstrion är Den förra, nu och nästa, alltså helt enkelt den bok du precis läst ut, den du läser just nu och den du ska läsa härnäst.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Den förra boken jag läste var Näktergalen av Kristin Hannah, en bok som vi läste i min bokcirkel. Näktergalen handlar om två franska systrar under andra världskriget och efter en lite trög inledning blev jag uppslukad av deras öden. Här finns både kärlek, spänning och krigets fasor.

2. Boken jag läser just nu är Fädernas missgärningar, Åsa Larssons efterlängtade (sista?) bok om Rebecka Martinsson. Trots att Rebecka är utarbetad och irriterad, börjar hon göra efterforskningar om ett preskriberat mord. Jag gillar verkligen att läsa om Rebecka Martinsson, om hennes kärlek till hundar, om Kiruna och om grannen Sivving som alltid finns där för henne. Boken fick Svenska Deckarakademins pris för Årets Bästa Svenska Deckare 2021.

3. Till sist, boken jag i alla fall tror blir den nästa jag kommer att läsa (sådant kan ju snabbt ändra sig), nämligen Tokyo Ueno station: utgången mot parken av japanska Mi Yuri. Så här kan man läsa om boken hos Bonniers: 

"Kazu lever sin sista tid i den kejserliga Uenoparken i Tokyo, nära stationen där han som ung klev av tåget för att delta i bygget av Olympiska spelen 1964. En gång hade han en familj i Fukushima, nu finns ingenting att återvända till. Hans liv har kantats av förluster. Kazus återblickar, stadens brus och livet i parken blir också en berättelse om det moderna Japan med gamla traditioner och nya, med naturkatastrofer och djupa sociala klyftor."

 Jag är riktigt sugen på att läsa.

Fyra kvinnliga pionjärer

Jag blir alltid lika glad när det kommer en ny snygg novellask från Novellix. Den här gången har de satt ihop Fyra kvinnliga pionjärer, och vi bjuds på både dikter och noveller. De utvalda författarna är Edith Södergran, Stella Kleve, Gertrude Stein och Charlotte Perkins Gilman. Södergrans dikter är jag ju väl bekant med och jag har också läst Perkins Gilmans novell "Den gula tapeten" tidigare, men jag är säker på att båda tål en omläsning. Stein och Kleve ser jag fram emot att bekanta mig med. 

Novellen: Rosen från bilen av Agnes von Krusenstjerna

I Agnes von Krusenstjernas novell Rosen från bilen ligger en äldre dam på sin dödsbädd. Hon kommer att tänka på en flicka hon en gång undervisat och det är som om denna flicka är den enda hon har älskat. Hon önskar att flickan vore hennes egen nu när hon ligger här helt ensam. Hon ber sjuksystern att ringa efter flickan.

Flickan, nu en ung kvinna, minns sin fröken och bestämmer sig för att göra en god gärning genom att hälsa på henne. Men det kommer saker emellan. Hon är så uppfylld av att leva, av att planera för kvällens bal, av mannen som vill gifta sig med henne och av alla tidens nymodigheter.

Det blir en stark kontrast mellan den unga kvinnans fart och fläkt och den gamla damens stillsamma dödsbädd, även i själva språket och skildringen av dem. Damen har till exempel en äkta ros på sin fönsterbänk, framodlad i tålamod, medan den unga kvinnan skaffar en konstgjord ros för kvällens bal.

Jag gillar verkligen den här novellen, med sitt nu och då, ytlighet och djup, och skildringen av livet och döden. 

Titel: Rosen från bilen

Författare: Agnes von Krusenstjerna

Ur: Läsvärda noveller (1986)

Utgivningsår: ursprungligen 1930

Förlag: Esselte

Antal sidor: 10

Tisdagstrion: De längsta böckerna jag läst

Den här veckan har tisdagstrion temat "De längsta böckerna jag läst." Kanske är det svårt att komma på vilka som just är de allra längsta, men tre långa böcker som du vill tipsa om räcker fint.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

Jag börjar med att välja bort Gabriella Håkanssons Aldermanns arvinge, som med sina 812 sidor hade platsat i trion, men som jag tipsade om förra veckan. Jag har säkert också läst en och annan klassiker som kvalar in, t ex Anna Karenina, men jag valde sådant jag läst på senare år.

1. Först i trion kommer Donna Tartts Steglitsan, som med sina 781 sidor passar bra. Romanen handlar om Theo Decker som överlever en fruktansvärd olycka. Däremot klarar hans mamma sig inte och Theo tvingas flytta in hos en väns familj. Han tänker hela tiden på sin mamma, och en liten målning av en steglitsa får en framträdande roll. 

2. Shantaram av australiensiska Gregory David Roberts är den längsta boken i min trio, med 942 sidor. Ärligt talat tycker jag den är för lång, men den är en spännande och händelserik bok. Den utspelar sig i Bombays slumområden där Roberts arbetar med att hjälpa de sjuka och fattiga, men den tar oss också till Afghanistan dit Roberts reser tillsammans med en maffialedare som ska leverera vapen.

3. Till sist, Ett litet liv av Hanya Yanagihara som har 732 sidor. Den utspelar sig i intressant New York-miljö och handlar om vänskapen mellan fyra vänner. Men det jag främst minns är kärleken mellan Jude och Willem. Det här är en omtumlande och känslosam bok.

Jorden runt på 100 böcker: Vinden som sprider elden av Selva Almada

I Jorden runt på 100 böcker har jag tagit en sväng till Argentina, genom Selva Almadas Vinden som sprider elden, en kort roman med fyra intressanta huvudpersoner och en rejäl känslourladdning. 

Pastor Pearson reser runt för att missionera och med sig har han sin tonårsdotter Leni. Deras bil går sönder och de blir stående på en öde landsväg, men blir upplockade och avsläppta hos bilmekanikern Gringon och hans oskuldsfulle son Tapioca. 

Pearson ser hur han skulle kunna få Tapioca att verka i guds anda, medan Gringon vill att Tapioca ska stanna på bilverkstaden. Leni och Tapioca dras till varandra, kanske för att de känner igen sig i varandras situation som moderlösa och ensamma med sina bestämda fäder.

Samtidigt som det drar ihop sig till en öppen konflikt mellan Gringon och Pearson, drar ett dramatiskt oväder in.

Titel: Vinden som sprider elden

Författare: Selva Almada

Översättare: Hanna Axén

Utgivningsår: 2016

Förlag: Tranan

Antal sidor: 168

Kaffepaus à la Jean-Claude & Jefferson

 

Jefferson är den hittills enda boken översatt till svenska av 2021 års ALMA-pristagare Jean-Claude Mourlevat. Det är en underhållande och ganska annorlunda bok. Huvudperson är igelkotten Jefferson som blir oskyldigt anklagad för mord när han besöker sin frisör. För att rentvå sitt namn följer han och hans vän Gilbert ledtrådar som tar dem till människornas land. Boken är både en fabel och en deckare, samtidigt som här finns samhällskritiska frågor som till exempel handlar om människors och djurs lika värde. Jag gillar verkligen den här blandningen.

Boken är klassad som en mellanåldersbok, men jag tycker att den har ett innehåll som också tilltalar vuxna. Den passar fint till min kaffepaus, fast jag tänker att jag kanske borde druckit örtte, som verkar vara Jeffersons favoritdryck.

Titel: Jefferson

Författare: Jean-Claude Mourlevat

Översättare: Marianne Tufvesson

Utgivningsår: 2021

Förlag: Lilla Piratförlaget

Antal sidor: 261

Tisdagstrion: Klubbar, föreningar eller (hemliga) sällskap

Den här veckan ska tisdagstrion handla om "Klubbar, föreningar, eller (hemliga) sällskap. Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Först en klubb, som i Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith. Bokens huvudperson är Isabel Dalhousie, som är  redaktör för en filosofisk tidskrift i Edinburgh. Hon råkar bli vittne till att en man faller till sin död från översta balkongen i stadens konserthus. Hon anar att allt inte står rätt till och börjar göra efterforskningar.

2. Sen bjuder jag på en förening, som i Håkan Nessers De vänsterhäntas förening. I den här boken låter Nesser kommissarie Van Veeteren och inspektör Gunnar Barbarotti mötas. Fallet som utreds har att göra med ett par småpojkars förening för vänsterhänta och ett pensionat som brinner ner. Men hur hänger det egentligen ihop?

3. Till sist, ett hemligt sällskap, i Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson. Pojken William Aldermann växer upp i London på 1800-talet. Han ärver ett hus på Harley Street och en förmögenhet av sin far, men han följer också i sin fars fotspår in i ett hemligt sällskap. Dilettanti vill förädla människan och bejaka hennes lust i hedonistisk och antik anda.

Isbrytare av Kristina Ohlsson

Isbrytare är den andra delen i Kristina Ohlssons serie om August Strindberg i Hovenäset.

Boken är både spännande och underhållande. Precis som i den första delen, Stormvakt,  knyts äldre tider och mordfall ihop med det som sker nu. Det går säkert fint att hoppa rakt in i den här andra delen, men jag gillar hur berättelsen så starkt knyter an till det som hände i förra boken. Vissa trådar knyts ihop, men det lämnas också obesvarade frågor som säkert dyker upp igen i nästa bok.

Personerna är en annan stor behållning med boken. Här finns den bok- och bakningsälskande August Strindberg som har öppnat en second-hand-butik, och hans flickvän, polisen Maria Martinsson, som är starkt påverkad av det våld som hennes förra man utsatte henne för. Här finns också Marias kollega Ray-Ray som alltid står på hennes sida, och den nyfikne och rättrådige äldre mannen Gunnar Wide.

Alltihop utspelar sig i fin västkustmiljö i Hovenäset, nu i vinterskrud.

Titel: Isbrytare

Författare: Kristina Ohlsson

Utgivningsår: 2021

Förlag: Forum

Antal sidor: 548

Julrevy i Jonseryd och andra berättelser av Klas Östergren

Julen är förbi sedan länge, men jag tänkte ändå skriva om en julig bok som vi läste i min bokcirkel nyligen.

Klas Östergrens Julrevy i Jonseryd och andra berättelser är en samling med åtta noveller - sju lite kortare som tidigare publicerats i olika tidningar och samlingsvolymer, och så den lite längre nyskrivna titelnovellen Julrevy i Jonseryd på slutet. 

Jag gillar den här novellsamlingen - berättelserna är både tragiska och humoristiska, och personerna som Östergren skildrar är spännande. 

Vad sägs om en avdankad revykung som sjunger Wizex så att alla blir rörda, en man som hoppar in som julgransförsäljare och hamnar i en överklasskvinnas fina våning, eller mäklaren som skendör i en sportstuga? 

Novellerna i Östergrens samling är riktigt underhållande och dessutom mycket välskrivna.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, antingen som julläsning 2022 eller precis när som helst.

Titel: Julrevy i Jonseryd och andra berättelser

Författare: Klas Östergren

Utgivningsår: 2021

Förlag: Polaris

Antal sidor: 264

Tisdagstrion: Grönt

Temat för veckans tisdagstrio är "grönt." Färgen kan säkert förekomma på många olika sätt i böckerna ni väljer: på omslaget, i titeln, i ett namn, en plats, i handlingen... 

Som vanligt tolkar ni temat på valfritt sätt, tipsar om tre böcker och lämnar en länk, så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Vila på gröna ängar är den tredje delen i norska Anne B Ragdes serie om Torunn och hennes återkomst till släktgården Neshov utanför Trondheim. Hennes far var den som blev kvar och drev lantbruket, men i släkten finns också hans båda bröder, begravningsentreprenören Margido och lillebror Erlend som bor i Köpenhamn.

2. Jag vet att jag tipsat om Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden förut, men jag tyckte den passade så bra in i trion eftersom den utspelar sig på Grönland. Boken handlar om prästen Morten Falck som i slutet av 1700-talet lämnar Köpenhamn och reser till Grönland med uppdraget att kristna infödingarna.

3. Till sist, en bok med grönt omslag. Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter behöver väl ingen närmare presentation, men jag gillar verkligen omslaget där Ronja syns i sin älskade skog med Mattisborgen i bakgrunden.