Sidor

onsdag 31 juli 2013

En historisk trio

Veckans tematrio på Lyrans noblesser är historiska romaner. De här tre skulle jag gärna vilja rekommendera:


Silke av Alessandro Baricco (1998)
(italienska originalets titel: Seta från 1996)

Året är 1861 och den franska byn Lavilledieu är beroende av silkesproduktion för sin försörjning. Bokens huvudperson Hervé Joncour handlar med silkesmaskägg i Syrien och Egypten, men när dessa områden drabbas av äggpesten, tvingas han bege sig till Japan, ett då isolerat land:

” – Och exakt var skulle det ligga någonstans, detta Japan?
Baldabiou lyfte käppen och pekade bort över taken i Saint-August.
– Rakt fram åt det hållet.
Sa han.
– Ända till världens ände.”
 Följ med till Japan under 1860-talet. Läs om Hervé Joncours möte med en hemlighetsfull kvinna: ”Hennes ögon hade inte en orientalisk form, och hennes ansikte var en ung flickas ansikte.” Läs om Joncours tålmodigt väntande hustru Hélène och den fascinerande handeln med silkesmaskar.


Fukta din aska av Ernst Brunner (2002)

Fukta din aska är Brunners fantastiska skildring av Carl Michael Bellmans liv. Brunner lyckas verkligen ge liv åt 1700-talets Stockholm: ljuden, dofterna, fylleriet och fattigdomen, och mitt ibland detta, skalden Bellman med sina för oss välkända epistlar:

”Till varm bischoff av rödvin, socker och pomeranser skrev jag nu Epistel N:o 81, Till grälmakar Löfberg i stärbhuset vid Dantobommen, diktad vid graven.
     Enastående.
     N:o 81 var min största epistel hittills:

Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frére,
inom ett mörker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, den där,
byts till grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älv,
och tre gånger sen dödgrävaren själv,
mer du din druva ej kryster.
Därföre, Movitz, kom hjälp mig och välv
gravsten över vår syster!

Girl With a Pearl Earring av Tracy Chevalier (1999)
(på svenska: Flicka med pärlörhänge, 2002)                            

Alla Tracy Chevaliers romaner utspelar sig i historisk miljö, t ex Falling Angels (2001) och nu senast The Last Runaway (2013). Om jag nu måste välja bara en till min historiska trio – Chevalier är en av mina favoritförfattare – får det bli Girl With a Pearl Earring, som blev Chevaliers stora genombrott.

Berättelsen utspelar sig i den holländska staden Delft under mitten av 1600-talet. Chevalier blev inspirerad att skriva boken efter att ofta ha betraktat Vermeers målning med namnet Flicka med turban. Hon undrade vem flickan på tavlan var och skrev romanen om den unga Griet som blir piga hos den store målaren. Efterhand får Griet allt oftare hjälpa Vermeer, bland annat med att blanda till hans färger. Det är alltså Griet som är flickan på tavlan och det är fascinerande att få ta del av Chevaliers uppdiktade historia bakom ett så känt konstverk.  

måndag 29 juli 2013

Frågor om läsning

Johanna K på Bokhora har lagt ut en gammal länk till Mats Strandbergs enkät om läsning. Här kommer mina svar!


1. Vilken bok läste du senast?

Den senaste boken jag läste i är Per Petterssons Jag förbannar tidens flod (2008), men den senaste jag läste ut var Augustenbad en sommar (2011) av Anneli Jordahl. Den gillade jag verkligen – se mina tankar om boken här.


2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Det finns många böcker som väntar på sin tur… Men jag ska nog börja på The Fault in Our Stars (2012) av John Green. Jag är med i en bokcirkel på Studiefrämjandet och den är nästa bok som ska diskuteras där när vi drar igång om ett par veckor. Det ser jag verkligen fram emot!


3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Jag tror faktisk att det är fifty – fifty. Möjligen en liten övervikt för kvinnliga.


4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Jag räknar kanske inte direkt, men jag brukar slå igen boken och se hur långt fram bokmärket sitter och hur långt det är kvar. Nog infinner sig en nöjd känsla när jag kommit en bit, men det är inte så att jag ropar hurra direkt. Speciellt om boken är riktigt bra, vill jag ju helst inte att den ska ta slut.


5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Vissa författare läser jag så fort det finns något nytt av, t ex Kerstin Ekman, Carl-Johan Vallgren eller Tracy Chevalier. Annars är det på många olika sätt jag får mina tips. En hel del blir via nätet, från topplistor eller tips om nyutkomna romaner, från bloggar och recensioner. Jag läser också recensioner i dagspressen. Tips från vänner och bekanta blir det också ibland, även om det kanske är vanligare att det är jag som tipsar dem. Bokcirkeln som jag nämnde tidigare gör ju också att jag får tips om böcker, många gånger titlar som jag inte själv hade valt, vilket är jättekul!


6. När blir en bok för lång?

En bok blir för lång när den är obefogat lång, alltså när berättelsen inte kräver att den måste bre ut sig över många sidor. Jag har inget emot att läsa riktigt långa böcker om de är läsvärda, men om det bara maler på utan att det är någon mening med det, blir det jobbigt.


7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Det gör jag! Jag vill alltid helst läsa engelskspråkiga författare på originalspråk.


8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Jag minns att jag för många år sedan försökte övertala alla att läsa Peter Hoegs Fröken Smillas känsla för snö. Andra jag minns är Gabriel Garcia Márquez Hundra år av ensamhet. Men vilken jag senast tyckte alla skulle läsa vet jag inte riktigt… Jag tror faktiskt inte jag brukar försöka övertala folk, även om jag gärna ger tips till dem som vill ha.


9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Om den är RIKTIGT tråkig. Men ärligt talat ska det ganska mycket till för att jag inte ska läsa ut något som jag börjat på. Inte så att jag fortsätter av någon slags princip, men jag tror att jag hyser en förhoppning om att det nog förmodligen blir bättre snart. Och så fortsätter jag lite till. Och lite till… Faktum är att det ofta blir bättre efter hand.


10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Jag tror inte någon är överrepresenterad... Jag försöker läsa i alla genrer - vanliga romaner, nyutkommet, klassiker, deckare, dikter osv. Romance-genren har jag inget alls av.

Musik och böcker, böcker och musik

Musik och böcker är två saker som jag tror jag skulle få det svårt att klara mig utan. Ibland finns det dessutom ett nära samband mellan de två, som i de här exemplen där antingen låtskrivaren har tagit sin inspiration från en roman, eller tvärtom, där författaren låtit sig inspirerats av en viss låt.


Wuthering Heights

 I januari 1978 debuterade Kate Bush med singeln ”Wuthering Heights” – samma titel som på Emily Brontës roman från 1847 (Svindlande höjder på svenska). För oss som älskar romanen är det en tillfredställande tanke att Bush skulle ha läst boken och sedan som i ett rus skrivit den fantastiska låten. Riktigt så var det nu inte...

Vad som i själva verket inspirerade Bush var faktiskt de sista tio minuterna av en filmatisering av Wuthering Heights som hon råkade se på teve. Slutscenerna gjorde ett så starkt intryck på henne att hon skrev låten, tydligen under bara ett par timmar sent en natt. Det ska sägas att hon sedan också verkligen läste Brontës roman.



Romanen handlar om Catherine Earnshaw och Heathcliff, ett av litteraturhistoriens mest kända kärlekspar. De kommer av olika anledningar aldrig att gifta sig med varandra, men så stark är deras kärlek att Catherine till och med efter sin död återvänder för att få vara nära Heathcliff. Scenen med Catherines spöke utanför fönstret är den som Bush såg på teve och som utgör låtens refräng:


 
“Heathcliff, it's me, Cathy, I've come home
I'm so cold, let me in in-a-your-window
Heathcliff, it's me, Cathy, I've come home
I'm so cold, let me in in-a-your-window.”




"Killing an Arab" och Främlingen

Nästa exempel, The Cures singel ”Killing an Arab”, är hämtat från 1979. Titeln – som sångaren och låtskrivaren i bandet, Robert Smith, sedan önskade att han inte hade valt – syftar inte på något som har med rasism att göra, vilket bandet i många situationer tvingats att förklara. (När bandet under 2005 spelade på olika festivaler ändrade man textraden till ”Kissing an Arab.”)
 
I själva verket anspelar de första textraderna på en nyckelscen ur fransmannen Albert Camus roman L’ Étranger från 1942 (Främlingen på svenska, 1946):

Standing on the beach
With a gun in my hand
Staring at the sea
Staring at the sand
Staring down the barrel
At the Arab on the ground
I can see his open mouth
But I hear no sound

I'm alive
I'm dead
I'm the stranger
Killing an Arab.”



I Främlingen vandrar huvudpersonen Mersault planlöst längs en strand i Algeriet, påverkad av den starka hettan. Han möter en arabisk man och utan någon egentlig anledning skjuter han honom till döds. Mersault blir arresterad och senare dömd till döden, men han visar överhuvudtaget ingen ånger över vad han gjort. Snarare är han känslokall och likgiltig och tycks inte bry sig det minsta om vad som kommer att hända med honom.


Romanen väcker många frågor, speciellt kring just huvudpersonens likgiltighet. Vad för sorts samhälle och omständigheter formar en man som Mersault?

 

Norwegian Wood

Mina första två exempel handlar om låtskrivare som blivit inspirerade av böcker, men det finns förstås också exempel på motsatsen. 1987 kom den japanske författaren Haruki Murakami ut med sin roman Norwegian Wood (till svenska med samma titel 2003). De flesta känner nog till att ”Norwegian Wood” också är en låt av The Beatles (den fanns med på deras album Rubber Soul från 1965).

Låten omnämns redan i romanens inledning. Huvudpersonen Toru Watanabe sitter på ett plan och får då höra en orkesterversion av Beatles-låten, vilket får honom att minnas sin studenttid under sextiotalet. Låten fungerar som en slags tidsmarkör, men för romanen har också Beatles ”Norwegian Wood” en djupare betydelse.


Berättelsen fortsätter med att läsaren får ta del av Torus upplevelser under sextiotalet. Han umgås med sin klasskamrat Kizuki och dennes flickvän Naoko. Efter att Kizuki begår självmord kommer Toru och Naoko efter en tid, genom sin gemensamma sorg, allt närmare varandra. De inleder ett sexuellt förhållande, men strax därefter låter den psykiskt bräckliga Naoko Toru veta att hon tänker bosätta sig på ett slags vårdhem. De skiljs åt.



Toru fortsätter sitt liv i Tokyo, men skriver brev till Naoko och besöker henne ibland på vårdhemmet. Han inleder så småningom ett förhållande med en annan tjej, Midori. Samtidigt kan han inte glömma Naoko. Romanen är vacker och vemodig; skildringen av kärleken är samtidigt både erotisk och oskuldsfull.

Texten till Beatles låt ”Norwegian Wood” fungerar bra som en bild av Torus förvirring i  förhållandena med de två kvinnorna:

”I once had a girl, or should I say, she once had me…
She showed me her room, isn’t that good, Norwegian Wood?

She asked me to stay and she told me to sit anywhere,
So I looked around and I noticed there wasn’t a chair.

I sat on a rug, biding my time, drinking her wine.
We talked until two and then she said, it’s time for bed.

She told me she worked in the morning and started to laugh.
I told her I didn’t and crawled off to sleep in the bath.

And when I awoke, I was alone, this bird had flown.
So I lit a fire, isn’t it good, Norwegian wood.”

 

För mig blir både romanerna och låtarna ännu starkare upplevelser för att de påverkar och flyter in i varandra.  Vad tycker du? Kan du komma på fler exempel på musik och böcker som är influerade av varandra?

 

 

 

 

onsdag 24 juli 2013

Anneli Jordahl: Augustenbad en sommar

Den försupne poeten Andreas Öman, den vackra men svårt sjuka rättsrådinnan Amanda Eggerts och den unga och oskyldiga glansstrykerskan Maria. Dessa tre befinner sig i dramats mitt på den sörmländska kurorten Augustenbad, en sommar i början av 1890-talet.


Huvudpersonen i Anneli Jordahls Augustenbad en sommar är poeten Andreas Öman, som av sin fru och hennes familj skickats till kurorten för att behandlas för sina alkoholproblem. Han är en högst motvillig badgäst men han vågar inte riskera den skilsmässa som kan bli följden om han inte underkastar sig behandlingarna. Vi slår följe med honom genom plågorna: de iskalla baden, abstinensen och konflikterna med Dr. Liljedahl som förestår kurorten.  

Men det finns också glädjeämnen. De nattliga mötena med rättsrådinnan Amanda Eggerts är det som trots allt får Öman att stå ut. Hon utgör med sin skönhet och sin livsåskådning en stark lockelse för honom, trots att hon är svårt märkt av syfilis. Också strykerskan Maria, dotter till hans baderska fru Björk, lockar med sin ungdomliga skönhet.

Överhuvudtaget är Öman en man som kan ringas in med hjälp av kvinnorna. Förutom Amanda Eggerts och Maria präglas han av tankarna på sin mor, numera gammal och dement. Baderskan fru Björk som han fattar tycke för påminner honom just om modern. Inte att förglömma är Ömans fru som tycks ha stor makt över honom och hans kurortsvistelse.
 

Själva kurortsmiljön är en fascinerande och färgstark fond för berättelsens handling. Augustenbad är som ett samhälle i miniatyr, med tydliga klasskillnader mellan badgästerna och arbetarna som är anställda som baderskor, strykerskor och uppassare. Boken gör det möjligt att i fantasin förflytta sig till en kurort, en sommar under tidigt 1890-tal. 

 
Sörmlands museums webbutställning "Hur står det till?" kan man  läsa om den verkliga förlagan till Jordahls Augustenbad.

Det som gör allra starkast intryck på mig är ändå Jordahls språk. Romanen är lågmält berättad och varje formulering tycks vara vald med stor omsorg. Språket är poetiskt, precist och romanen är en ren fröjd att läsa!


Titel: Augustenbad en sommar
Författare: Anneli Jordahl
Utgivningsår: 2011
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 221
 

 

måndag 15 juli 2013

Välkommen!

Vad roligt att du har hittat hit till min blogg!

Här kommer jag att skriva om olika ämnen som har med skönlitteratur att göra - boktips, författarbesök, tankar om skrivande... Listan kan göras lång, men det enklaste är att du helt enkelt följer med på resan och ser vad som dyker upp här framöver!
 
Waterstones på Piccadilly. Här gör jag alltid ett besök när jag är i London.
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...