Söndagens smakbit: Allt jag inte minns

På söndagarna kan man på Flukten fra virkeligheten läsa smakbitar från böcker som olika bokbloggare för tillfället läser - ett trevligt sätt att få nya boktips. Idag är jag också med.

Min smakbit kommer från Jonas Hassen Khemiris roman Allt jag inte minns. Jag har nästan precis börjat läsa boken och vet att den kommer att handla om Samuel och Laide och deras kärlekshistoria, men också om Vandad som på något sätt är inblandad i det som Samuel har gjort.

När jag börjar läsa blir det snabbt tydligt att boken består av minnesbilder från olika personer som uttalar sig om Samuel och något som har hänt. Jag dras med direkt och börjar pussla ihop vilka personerna som skildras kan vara. Efterhand verkar passagerna som tillhör dem bli längre och vissa av personerna träder tydligare fram. Sen kommer något nytt och jag famlar lite efter en fast hållpunkt igen.

Jag gillar det här sättet att skriva och tycker det ska bli spännande att se hur allt egentligen hänger ihop. Att bilderna kommer till läsaren som minnen ju gör, är ett spännande grepp.

Smakbiten tar jag från romanens inledning, vilken visar hur styckena växlar mellan olika perspektiv och personer:


Grannen sticker upp huvudet bakom häcken och frågar vem jag är och vad jag gör här.

                                                   *                                                           

Välkommen. Sätt dig ned. Slappna av. Jag lovar, du behöver inte vara rädd. Ett tryck på larmknappen och dom är här på trettio sekunder.


                                                    *


Grannen ber om ursäkt, han förklarar att efter allt som har hänt är det bara naturligt att dom har blivit lite misstänksamma mot folk som dom inte känner igen.


                                                    *


Jag hade också en tydlig bild av hur det skulle vara här. Jo men du vet, mera som på film. Tjocka stålgaller, äckliga toaletter i ena hörnet, våningsängar och ångande duschar där man måste akta sig för att tappa tvålen. Jag tänkte att jag skulle behöva gå runt med ett rakblad i munnen tjugofyra sju för att vara redo. Men du ser ju själv. Det liknar mera ett vandrarhem. Folk här är softa. Toaletterna är rena. Det finns till och med en verkstad där man kan göra trägrejer. Jag hade tur som hamnade här.


___________________________________________________________