Blekingegatan 32



Blekingegatan 32 är skriven av Lena Einhorn, och precis som i hennes förra roman Siri, om Siri von Essen, står också i den nya romanen en verklig person i fokus.

Den här gången har Einhorn valt att leva sig in skådespelerskan Greta Garbos liv, framför allt de tidiga åren i hennes skådespelarbana: perioden på Dramatens elevskola, mötet med Mauritz Stiller och den första tiden i Hollywood.
 

Det är spännande att följa Garbos väg från de enkla omständigheterna som Greta Gustafsson i hemmet på Söder, tills att hon hyllas som en av de stora inom amerikansk film. Men det är - både för läsaren och för bokens huvudperson - inte enbart en positiv resa mot framgång.

Tidigt i romanen blir den sjuttonåriga Greta Gustafsson, som den yngsta personen hittills, antagen vid Dramatens elevskola. Tiden på Dramaten har hon beskrivit som den lyckligaste i sitt liv, och den glädjen skildras med stor inlevelse av Einhorn. De unga teatereleverna har ännu allt framför sig, de träffas på caféer och pratar om livet och de drömmer om att lyckas inom skådespelaryrket. För Greta och en av hennes klasskamrater, Mimi Pollak, är det också en tid av passionerad kärlek.

Som läsare tas man med bakom kulisserna. Man våndas och gläds med eleverna inför föreställningarna och man sitter bredvid dem på Dramatens tredje rad och kikar ner på scenen där de stora skådisarna repeterar. Man blir en del av teaterns magi.

När så mästerregissören Mauritz Stiller gör entré i berättelsen är det på sätt och vis både början på en fantastisk filmkarriär för Greta, och början till slutet på den lyckliga tiden med kamraterna. Stiller har högtflygande planer för sig och Greta och det är genom hans ambition Gretas Hollywood-karriär tar fart. Här ser ni en bild på Garbo och Stiller från 1925, när de är på väg till USA:

Greta skildras redan från början i romanen som en otillgänglig person, ibland rentav olycklig. Det är den så berömda gåtfullheten som så många har försökt förstå.

Om man är ute efter ett finna svaret på gåtan om Garbo, varför hon var så undflyende och svår att komma inpå livet, blir man möjligen något besviken på Blekingegatan 32. När jag slår igen bokpärmarna känner jag inte att jag vet mer om varför hon drog sig undan som hon gjorde, eller att jag förstår vad i hennes liv som format henne till den hon var.

Däremot känner jag att jag varit med om riktigt läsäventyr och min fascination inför Greta Garbos storhet och gåtfullhet har bara blivit större.