Bokbloggsjerka - Var skulle min roman utspela sig?

Fredagen är här, och så också Annikas bokbloggsjerka. Veckans fråga är: Om du skulle skriva en bok, var skulle den i så fall utspela sig:

• i en stad?
• på landet?
• på en fiktiv plats?
• på havet?
• i framtiden?
• i det förflutna?
• i nuet?
• i Sverige eller utomlands?
• annat?

Nu är det ju så att jag redan har skrivit den där boken, som för övrigt kommer att göras tillgänglig för läsning på ett eller annat sätt senare i höst. Men mer om detta vid ett senare tillfälle!

Jag har valt att kalla min roman Ett ögonblick i sänder, och den utspelar sig i en icke namngiven svensk småstad. Jag har medvetet valt att inte uppge någon speciell "riktig" stad, även om många av platserna är inspirerade av miljöer som finns i verkligheten. Men jag gillar att det blir sådär allmängiltigt, som om det kunde ha varit i vilken småstad som helst. Kanske blir det till och med ännu lättare för läsaren att uppleva det som att platsen på något sätt känns väldigt bekant, om den inte är namngiven? Det har varit min teori i alla fall.

Just platser är annars väldigt viktiga för mig när jag skriver eller fantiserar kring olika projekt. Ibland är det just en geografisk plats som sätter igång idéflödet i mitt huvud. Till exempel vill jag någon gång väldigt gärna skriva något som utspelar sig i London. Då skulle jag, till skillnad från mitt första exempel, vara mycket tydlig med olika platsnamn och beskrivningar av de verkliga miljöerna. För läsaren skulle det helst bli som att de själva vandrade runt i London och upplevde det som boken skildrade.

Men det behöver inte vara just en stad som sätter igång processen. I Ett ögonblick i sänder är det en trappuppgång som står i fokus. När jag tänker på romanen nu är det huset med huvudpersonernas lägenhetsdörrar som jag ser framför mig. Steg i trappen, någon som går över golvet i lägenheten ovanför, porten som slår igen...

Också i det nya projekt, som lite sådär försiktigt börjar ta form i mitt huvud, är platser ett slags utgångspunkter. Mycket kretsar kring en övergiven sommarstuga vid havet och ett rum i en lägenhet mitt i stan med en stor flygel och tavlor som täcker väggarna nästan ända ner till golvet. Ja, det är nog så att just "var" en bok utspelar sig, är avgörande i mitt fall.



En bra plats för sommarhuset i en ny romanidé?

En annan sak som jag lagt märke till i mitt skrivande, är att det verkar som att det är lättast att skriva om en "verklig" plats när man inte längre befinner sig där. Det är naturligtvis en fördel om man tillbringat mycket tid på platsen så att man känner den väl, men det är inte förrän man får lite distans till den som den låter sig skildras. Det är som ett slags skimmer lägger sig över minnena av platsen och beskrivningarna blir skapade genom känslan av platsen, mer än de faktiska detaljer man ser när man är på plats. Så upplever jag det i alla fall.