Kod 400

Huvudpersonen i Kod 400 av Sophie Divry är en trött och grå bibliotekarie på ett franskt landsortsbibliotek. Hon håller till i bibliotekets källarplan där hon ansvarar för böckerna i geografi, enligt henne själv en riktig skräpklass. Hon är osynlig för de flesta och ägnar dag ut och dag in åt att klassificera, sortera och göra så lite väsen av sig som möjligt.

En morgon när hon kommer för att ställa iordning avdelningen innan biblioteket ska öppnas för dagen, upptäcker hon en sovande låntagare som råkat bli inlåst i källaren över natten. Nu börjar en lång flödande monolog där bibliotekarien tar tillfället i akt att ösa alla sina åsikter, klagomål och känslor över den ofrivillige åhöraren.

Är detta då bara en fördomsfull skildring av en intetsägande, ensam bibliotekarie med böckerna som ett substitut för det verkliga livet?

Svaret på den frågan är tveklöst ett nej. Ju mer man läser, desto mer ersätts den grå kulturtanten av en kvinna med glöd och bitsk humor. Låt vara att hon till vardags döljer detta väl bakom sin devis att "Det är lugnt och skönt" - både att arbeta på biblioteket och att bo själv. Men nu vräker hon ur sig sitt missnöje med sina kollegor och folks banala läsvanor. Också känslorna för en ung man som brukar sitta och läsa på biblioteket sipprar fram med en passion som inte går att dölja.

När man slår igen bokpärmarna är det kärleken till litteraturen och biblioteken som är det bestående intrycket:

"Men det är ju uppenbart: att stiga in på ett bibliotek innebär helt enkelt att återvända till moderlivet... Ja, biblioteket ger oss liksom mamma en förtrollad puss så att allt går över. Olyckligt kär? Folkskygg? Utvecklingspessimist? Huvudvärk? Sömnsvårigheter? Matsmältningsproblem? Liktornar? Tro mig, det finns inte en enda av dessa åkommor som inte kan lindras med hjälp av ett biblioteksbesök."

 

Så sant som det står skrivet!

Titel: Kod 400
Författare: Sophie Divry
Utgivningsår: 2012 (2010 på franska)
Översättare: Marianne Öjerskog
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 93