Jag är med i en bokklubb inför Bokens Dag i Hässleholm den 26 oktober, och där har turen nu kommit till att läsa Maria Svelands roman Systrar & bröder. Jag har egentligen bara precis börjat och kan inte säga så mycket om vad jag tycker om boken, men jag tänkte att jag ändå kunde ge er en liten smakbit.
Som titeln antyder handlar boken om syskonskap, som det verkar både på gott och ont. Syskonen i fokus är storasyster Nora, mellansystern Edda och den yngre brodern Per. Man har hittills både mött personerna som barn och som vuxna, och det verkar finnas gott om konflikter dem emellan.
Min smakbit kommer när Edda blivit uppringd av storasyster Nora med anledning av att deras pappa ska fylla sextio. Genast blir samtalet jobbigt eftersom Nora tycker att hon alltid är den som måste fixa allting, och när Edda lägger på känner hon sig som vanligt nedstämd:
Sakta släpade hon sig till sängen och kröp ner och drog upp täcket till hakan.
En dov värk från magen spred sig i kroppen. Som så ofta när hon pratat med någon av familjemedlemmarna. Som om man var medlem i ett lag. I så fall var hennes familj inte ens ett ruttet korplag. Hennes familj var en bunt idioter, till synes planlöst sammansatta av en pårökt tränare.
Vilset sprang de omkring på planen och sköt då och då mot något av målen, utan att ha en aning om vilket som var det rätta. Ofta blev de osams och beskyllde varandra för all världens fel och misstag.
Ett gäng idioter sammanbundna av ett unikt dna. Annars ingenting som visade på någon som helst samhörighet. Förutom historien de ofrivilligt delade. Vissa erfarenheter och upplevelser som band dem ihop och ihop och ihop.
Ju mer vi är tillsammans. Ju gladare vi blir.
Min smakbit kommer när Edda blivit uppringd av storasyster Nora med anledning av att deras pappa ska fylla sextio. Genast blir samtalet jobbigt eftersom Nora tycker att hon alltid är den som måste fixa allting, och när Edda lägger på känner hon sig som vanligt nedstämd:
Sakta släpade hon sig till sängen och kröp ner och drog upp täcket till hakan.
En dov värk från magen spred sig i kroppen. Som så ofta när hon pratat med någon av familjemedlemmarna. Som om man var medlem i ett lag. I så fall var hennes familj inte ens ett ruttet korplag. Hennes familj var en bunt idioter, till synes planlöst sammansatta av en pårökt tränare.
Vilset sprang de omkring på planen och sköt då och då mot något av målen, utan att ha en aning om vilket som var det rätta. Ofta blev de osams och beskyllde varandra för all världens fel och misstag.
Ett gäng idioter sammanbundna av ett unikt dna. Annars ingenting som visade på någon som helst samhörighet. Förutom historien de ofrivilligt delade. Vissa erfarenheter och upplevelser som band dem ihop och ihop och ihop.
Ju mer vi är tillsammans. Ju gladare vi blir.
(sidan 14-15)
Ha nu en riktigt skön söndag!
Det är lite underligt det där, tycker jag, att i somliga familjer så tål man inte sina syskon. Jag har väldigt svårt att relatera till det. Själv vet jag inte vad jag skulle göra utan mina.
SvaraRaderaHåller med om det är underligt. Man kan ju inte annat än undra vad som gjort att det blivit såhär. Kanske någon händelse i barndomen som jag snart får läsa om!
RaderaEn fin smakebit. Og jeg er veldig glad for å konstantere at det ikke er slik det er i min søskenflokk :-) Ønsker deg en fin søndag!
SvaraRaderaInte hos mig heller :-)
RaderaTack för smakebiten! Man kan ju undra om de här syskonen lyckas reda ut sina trassliga relationer. Du får återkomma och berätta när du läst klart.
SvaraRaderaDet ska jag göra! Man anar ju att det finns något mer eller mindre traumatiskt som gömmer sig under ytan i den här boken.
RaderaUpplägget låter intressant, utdraget lite dystert... Ska bli spännande att höra vad du tycker när du läst klart.
SvaraRaderaJag återkommer i frågan! :-)
RaderaVirker som det er duket for en del konflikter, ja! Takk for smakebiten og tips til lesing :)
SvaraRaderaJa, det blir nog en och annan konflikt innan boken är över!
RaderaJag har inte läst något av Maria Sveland än, förutom Hatet, men skulle gärna göra :)
SvaraRaderaJag har läst Bitterfittan, som jag ärligt talat inte var särskilt förtjust i. Jag får väl se om jag tycker bättre om den här.
RaderaTack för smakbiten. Det där med syskonskap är speciellt. Själv har jag "bara" mycket yngre halvsyskon och det är nog annorlunda. Hoppas bara inte mina barn reagerar så där!
SvaraRaderaNej, det verkar faktiskt ganska hemskt!
RaderaKänns som en sorglig historia. Jag säger som Monika, vet inte vad jag skulle göra utan mina syskon.
SvaraRaderaJa, jag hoppas att boken skildrar lite av det positiva syskonskapet också. Jag får väl se!
RaderaMaria Sveland är en författare som jag hört mycket om, men jag har faktiskt inte läst något av henne (ännu). Tack för smakebiten!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaTredje boken med samma namn...
RaderaJaha, det har jag faktiskt inte tänkt på...
RaderaDette var en spesiell historie, litt drama. Høres da litt trist ut å være søsken å ikke kommer overens. Men ligger sikkert noe bak. Takk for smakebiten!:) Ønsker deg en fin mandag!:)
SvaraRaderaDetsamma till dig!
RaderaTack för smakbiten! Den här skulle jag kunna tänka mig att läsa. :)
SvaraRaderaVarsågod! :-)
Radera