Åren i Paris

Har ni hört talas om Hadley Hemingway? Innan jag läste Paula McLains roman Åren i Paris, visste jag inget alls om denna kvinna, som alltså var den litteräre giganten Ermest Hemingways första fru. Nu när jag läst ut romanen känns det som om jag har umgåtts med en mycket sympatisk och fascinerande person.

 

Hadley och Ermest träffas på en fest i tjugotalets Chicago och faller snabbt för varandra. Det är tiden efter ett världskrig och stämningen är i alla fall på ytan uppsluppen, med musik, dans och rikliga mängder alkohol. Men man får hela tiden känslan av att den glassiga ytan mest är självbedrägeri, ett försök att glömma sorgerna som varit.

 

I romanen funderar Hadley kring en sång som spelades hela tiden på festerna i Chicago. Nora Bayes  Make Believe med sitt budskap -  "Make believe you are glad when you're sorry. Sunshine will follow the rain" - slår an någonting djupt inne i Hadley. Hon bestämmer sig för att simulera lyckan, tills den en dag förhoppningsvis kommer till henne på riktigt.

Hadleys första steg mot drömmen om lyckan blir att gifta sig med Ernest Hemingway. De bestämmer sig för att flytta till Paris där de sedan lever i de intellektuella och bohemiska kretsarna kring Ezra Pound, Scott Fitzgerald och Gertrude Stein.

 

Det är här, i skildringen av tjugotalets Paris, som berättelsen verkligen lyfter. Tidsandan och människorna kring makarna Hemingway är fängslande. I Paris bor de trångt och fattigt, men de umgås i litterära kretsar med spännande människor.  De reser också runt. Till exempel åker de skidor i Alperna och fascineras av tjurfäktningarna i Pamplona. Tiden präglas av frihet - både vad gäller konsten och synen på kärleken. Och det är här som den första sprickan i det Hemingwayska äktenskapet smyger sig in.

 

Hadley står fast förankrad vid Ernests sida, genom motgångarna, helt inställd på att han ska kunna slå igenom som författare. Därigenom ger hon förstås upp sina egna drömmar. Det blir ganska snabbt uppenbart att det allra viktigaste i Hemingways liv är hans skrivande.

I romanen skildras hur Hemingway skriver på  Och solen har sin gång, uppenbarligen ganska tydligt modellerad på hans och bekantskapskretsens tid under åren i Paris. Det är inte utan att jag blir sugen på att läsa om den, nu när jag har en helt annan förkunskap.

 

 

Titel: Åren i Paris

Författare: Paula McLain

Översättare: Isa Lybeck

Utgivningsår: 2013

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Antal sidor: 391