Sidor
▼
tisdag 31 december 2013
måndag 30 december 2013
Mitt bokår 2013
Den första halvan av 2013 var för mig i fråga om böcker precis som alla andra år - jag läste mycket och trivdes bra med det. Men framemot sommaren började jag fundera allt mer på om jag kanske skulle göra det jag tänkt på ett tag, nämligen att starta en bokblogg.
Sagt och gjort. Jag tänkte ut ett passande namn, jobbade länge med att få layouten som jag ville, och så den 15 juli skrev jag Ugglan & Bokens allra första inlägg. Och jag måste säga att jag är jätteglad att jag faktiskt kom igång med bloggandet! Det är väldigt kul att vara en del av bokbloggosfären: att få ta del av en massa boktips, att kommunicera kring böcker med likasinnade och inte minst tycker jag att min läsning blir mycket mer minnesvärd och fördjupad när jag också skriver om böckerna jag läser.
Efterhand startade jag en del småprojekt på bloggen, t ex Ugglans Quiz, där de allra första frågorna handlade om inledningsmeningarna i olika romaner. Om du missat frågorna hittar du alla Ugglans Quiz här. Senare under hösten inledde jag också ett novelltema, helt enkelt för att jag tyckte jag borde bli bättre på att också läsa i det kortare formatet.
I oktober lanserade jag en läsutmaning där jag också bjöd in andra bokbloggare att delta, med anledning av att det år 2013 var tvåhundra år sedan Jane Austens roman Pride and Prejudice gavs ut. Det kom in massor av spännande inlägg, vilket jag förstås är jätteglad för!
Jag har också varit med i ett par läsutmaningar som anordnats av andra bloggare. Lyrans noblesser gav sig för fjärde gången ut på en resa Jorden runt och den rutten följde jag med på. Vi har under hösten läst böcker från Europa, Afrika, Asien och Oceanien, och i januari ska jag snart börja läsa en ännu inte utvald bok från Amerika. En annan läsutmaning jag har varit med på är Pocketlovers Tre på tre. Där valde jag att läsa tre faktionsberättelser: Blekingegatan 32 av Lena Einhorn, Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn och Åren i Paris av Paula McLain. Jag blev väldigt förtjust i alla tre.
Också på hemmaplan hände det saker under 2013. I september var det dags för den årliga Kristianstads bokfestival och i samband med att jag lyssnade bland annat på Marjaneh Bakhtiari, passade jag på att läsa hennes Kalla det vad fan du vill.
Bokens dag är ett annat återkommande evenemang och det här året var jag den 26 oktober i Hässleholm och lyssnade på Maria Sveland, Gabriella Håkansson, Johan Theorin, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Inför Bokens dag var jag också med i en bokklubb där vi diskuterade Aldermanns arvinge och Systrar & bröder. Ett väldigt trevligt initiativ!
Och nu till våra stora svenska litteraturpriser. Som ni alla vet tilldelades ju Alice Munro 2013 års Nobelpris i litteratur och i samband med detta ordnade Anna på och dagarna går en bokcirkel på Facebook där vi diskuterade novellerna i samlingen Brinnande livet.
Vad gäller Augustpriset läste jag en del av de nominerade böckerna i barn- och ungdomsklassen, men jag lyckades inte pricka in vinnaren Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson. I fackboksklassen vann som bekant Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma, en bok som jag tycker väldigt mycket om (recension kommer snart). I den skönlitterära klassen vann Lena Andersson med Egenmäktigt förfarande och bara några dagar efter att hon tagit emot sin Auguststatyett kom hon till Konserthuset i Kristianstad och pratade om boken. Jag var förstås där och passade på att inhandla ett signerat exemplar av boken, som jag har att se fram emot att läsa någon gång under 2014.
På det personliga planet vill jag också nämna att min egen roman Ett ögonblick i sänder kom ut i november. Läs den gärna, om ni har lust!
Allt som allt, måste jag säga att 2013 har varit ett fantastiskt bokår, och nu ser jag fram emot att 2014 ska bli minst lika bra!
söndag 29 december 2013
Jellicoe Road
Lyrans Noblesser har under hösten anordnat en boklig jorden-runt-resa, och i december har målet med färden varit böcker från Oceanien. Jag har passat på att läsa en roman som sedan länge har väntat på min läslista, nämligen den alldeles fantastiska Jellicoe Road av australiensiska Melina Marchetta.
Boken räknas in i kategorin ungdomsböcker och i centrum står Taylor Markham, en 17-årig tjej som när hon var barn blev övergiven av sin mamma på en 7-Eleven i närheten av staden Jellicoe. Taylor blir så småningom elev på Jellicoes internatskola och får speciell kontakt med Hannah, en kvinna som bor nära skolan i ett halvfärdigt hus.
Runt Jellicoes internatskola pågår ett territoriekrig mellan tre parter: internatskolans elever, Jellisarna (de elever som går på skolan inne i staden Jellicoe) och kadetterna, som varje sommar har ett träningsläger i närheten av Jellicoe. Taylor blir vald till ledare för internatskolan och hon dras alltmer in i kampen. Viktigast tycks vara att vinna tillträde till Klubbhuset och Böneträdet, vars stam är inristad med namn och meddelanden från ungdomar både förr och nu.
Mitt i territoriekriget försvinner Hannah och Taylors värld rasar samman.
I början undrar man varför de här territoriekrigen överhuvudtaget existerar? Boken är faktiskt full av frågor som alla lockar att läsa vidare. Vart har Hannah tagit vägen? Vem var eremiten som yttrade sina gåtfulla ord och sedan sköt sig? Varför övergav Taylors mamma henne? Vem är pojken i trädet i Taylors drömmar? Vad är det för en hemlig roman som Hannah skriver på?
I Jellicoe Road finns också invävt en parallell historia av äldre datum. Hela boken börjar med en ofattbart tragisk scen som skildrar en bilolycka på Jellicoe-vägen. Barnen som var med då får man också följa genom romanen, och naturligtvis blir det ytterligare ett spänningsmoment att ta reda på hur denna historia hänger ihop med Taylors nutida berättelse.
Jag gillar att läsa om de här ungdomarna, både i den nutida berättelsen och den dåtida. Taylor, Jonah Griggs (ledaren för kadetterna), Santangelo (ledaren för Jellisarna) och de andra ungdomarna kring Taylor, leder berättelsen framåt med sina konflikter och vänskapsband. Men jag fascineras ännu mer av ungdomarna i den äldre berättelsen - Webb, Narnie, Tate, Fitz och Jude - kanske eftersom det vilar ett mystiskt skimmer kring den delen av romanen.
Jellicoe Road är gripande läsning. På de 351 sidorna samsas stor tragik och sann kärlek med ungdomarnas vardagsproblem och glädjeämnen. Det här måste vara en av de bästa ungdomsromanerna jag någonsin läst.
Titel: Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
Översättare: Katarina Kuick
Utgivningsår: 2012 (originalet från 2006)
Förlag: X Publishing
Antal sidor: 351
I Jellicoe Road finns också invävt en parallell historia av äldre datum. Hela boken börjar med en ofattbart tragisk scen som skildrar en bilolycka på Jellicoe-vägen. Barnen som var med då får man också följa genom romanen, och naturligtvis blir det ytterligare ett spänningsmoment att ta reda på hur denna historia hänger ihop med Taylors nutida berättelse.
Jag gillar att läsa om de här ungdomarna, både i den nutida berättelsen och den dåtida. Taylor, Jonah Griggs (ledaren för kadetterna), Santangelo (ledaren för Jellisarna) och de andra ungdomarna kring Taylor, leder berättelsen framåt med sina konflikter och vänskapsband. Men jag fascineras ännu mer av ungdomarna i den äldre berättelsen - Webb, Narnie, Tate, Fitz och Jude - kanske eftersom det vilar ett mystiskt skimmer kring den delen av romanen.
Jellicoe Road är gripande läsning. På de 351 sidorna samsas stor tragik och sann kärlek med ungdomarnas vardagsproblem och glädjeämnen. Det här måste vara en av de bästa ungdomsromanerna jag någonsin läst.
Titel: Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
Översättare: Katarina Kuick
Utgivningsår: 2012 (originalet från 2006)
Förlag: X Publishing
Antal sidor: 351
lördag 28 december 2013
Läsutmaning: Topp-100-trippeln
I den senaste bokbloggsjerkan skrev jag om mina bokliga löften inför 2014. Det jag konstaterade var att mitt enda löfte för det kommande året skulle bli att läsa så varierat som möjligt, vilket ändå är vad jag alltid försöker göra.
Ett litet steg på vägen mot mitt bokliga mål tänkte jag ta med hjälp av en läsutmaning, som jag har valt att kalla Topp-100-trippeln.
Jag tänkte utgå ifrån Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna - den sattes samman i samarbete med Tidningen Boken år 1991, och även om den numera alltså har över tjugo år på nacken, tror jag den kan fungera perfekt som en utgångspunkt.
Utmaningen går till så att jag helt enkelt kommer att välja ut tre böcker som jag ännu inte läst av de som är med på listan, och sedan har jag hela 2014 på mig att läsa dem och skriva om dem här på bloggen. Inte så svårt, eller hur? Men ett bra sätt att komma igång med några av de där klassikerna som det ännu inte blivit av att man öppnat, och som kanske dessutom står i hyllorna någonstans och samlar damm.
Nu hoppas jag att du också vill utmana dig själv!
Om du vill vara med väljer du alltså ut tre böcker ur listan nedan och skriver samtidigt en rad om utmaningen på din blogg. Efterhand som du läser ut böckerna i utmaningen, får du gärna länka dina inlägg under fliken "Topp-100-trippeln" ovan. Då kommer jag lite då och då att sammanställa länkarna, så att alla lätt kan hitta till våra recensioner.
Visst vill du vara med?! Och du har ju hela 2014 på dig!
Lämna gärna en kommentar här, när du bestämt vilka böcker du vill läsa.
Vilka jag ska välja? Jag funderar fortfarande och får återkomma med min trippel!
Vilka jag ska välja? Jag funderar fortfarande och får återkomma med min trippel!
De 100 bästa böckerna (i bokstavsordning):
Richard Adams, Den långa flykten
Isabel Allende, Andarnas hus
Carl Jonas Love Almqvist, Drottningens juvelsmycke
Charles Baudelaire, Ondskans blommor
Frans G. Bengtsson, Röde Orm
Bibeln
Karin Boye, Kallocain
Herman Broch, Vergilii död
Emily Brontë, Svindlande höjder
Michail Bulgakov, Mästaren och Margarita
Italo Calvino, Klätterbaronen
Albert Camus, Främlingen
Alejo Carpentier, Den förlorade porten
Lewis Carroll, Alice i Underlandet
Louis-Ferdinand Céline, Resa till nattens ände
Miguel Cervantes, Don Quijote
Joseph Conrad, Mörkrets hjärta
Dante Alighieri, Den gudomliga komedin
Sven Delblanc, Samuels bok
Charles Dickens, Pickwickklubben
Charles Dickens, David Copperfield
Fjodor Dostojevskij, Brott och straff
Fjodor Dostojevskij, Idioten
Fjodor Dostojevskij, Bröderna Karamazov
Theodore Dreiser, En amerikansk tragedi
Kerstin Ekman, Hunden
Buchi Emecheta, Andra klassens medborgare
William Faulkner, Ljus i augusti
Gustave Flaubert, Madame Bovary
Per Anders Fogelström, Stockholms-serien
Marianne Fredriksson, Simon och ekarna
Marilyn French, Kvinnorummet
Gabriel García Márquez, Hundra år av ensamhet
André Gide, Falskmyntarna
Johann Wolfgang von Goethe, Faust
Maksim Gorkij, Min barndom
Kenneth Grahame, Det susar i säven
Graham Greene, Brighton Rock
Jaroslav Hasek, Den tappre soldaten Sveijk
Joseph Heller, Moment 22
Ernest Hemingway, Och solen har sin gång
Ernest Hemingway, Den gamle och havet
Hermann Hesse, Stäppvargen
Homeros, Odysséen
John Irving, Garp och hans värld
P.C. Jersild, Efter floden
Eyvind Johnson, Hans nådes tid
James Joyce, Ulysses
Franz Kafka, Processen
Franz Kafka, Amerika
Yasar Kemal, Låt tistlarna brinna
Jaan Kross, Kejsarens galning
Pär Lagerkvist, Dvärgen
Pär Lagerkvist, Barabbas
Selma Lagerlöf, Kejsarn av Portugallien
Erik Lindegren, Mannen utan väg
Astrid Lindgren, Pippi Långstrump
Astrid Lindgren, Mio min Mio
Torgny Lindgren, Batseba
Eric Linklater, Det blåser på månen
Väinö Linna, Okänd soldat
Thomas Mann, Huset Buddenbrook
Thomas Mann, Bergtagen
Harry Martinson, Nässlorna blomma
Harry Martinson, Vägen till Klockrike
Harry Martinson, Aniara
W. Somerset Maugham, Den vassa eggen
Colleen McCullough, Törnfåglarna
A. A. Milne, Nalle Puh
Vilhelm Moberg, Utvandrar-serien
Elsa Morante, Historien
Fritiof Nilsson Piraten, Bokhandlaren som slutade bada
Boris Pasternak, Doktor Zjivago
Marcel Proust, På spaning efter den tid som flytt
Erich Maria Remarque, På västfronten intet nytt
J.D. Salinger, Räddaren i nöden
Cora Sandel, Alberte-serien
Aksel Sandemose, Varulven
William Shakespeare, Samlade verk
Georges Simenon, Klockorna i Bicétre
Sofokles, Konung Oidipus
Zaharia Stancu, Djävulens plogfåra
John Steinbeck, Vredens druvor
Stendahl, Kartusianklostret i Parma
August Strindberg, Röda rummet
August Strindberg, Hemsöborna
Hjalmar Söderberg, Doktor Glas
Hjalmar Söderberg, Den allvarsamma leken
Anton Tjechov, Damen med hunden
Lev Tolstoj, Krig och fred
Lev Tolstoj, Anna Karerenina
Göran Tunström, Juloratoriet
Mark Twain, Huckleberry Finn
Sigrid Undset, Kristin Lavransdotter
Jules Verne, En världsomsegling under havet
Voltaire, Candide
Herbjörg Wassmo, Huset med den blinda glasverandan
Émile Zola, Thérèse Raquin
fredag 27 december 2013
Favoritläsning 2013
Såhär när 2013 närmar sig sitt slut översvämmas vi av olika listor som rankar årets bästa inom olika kategorier. Nu vill ju inte jag vara sämre, men eftersom jag tycker det är stört omöjligt att ranka de böcker jag läst på en slags topplista, bjuder jag istället på en lista som presenterar mina tio favoriter av det jag hunnit läsa ur årets utgivning, helt utan inbördes ordning:
Wolf Hall av Hilary Mantel
Brinnande livet av Alice Munro
Mãn av Kim Thúy
Drömbokhandeln av Laurence Cossé
Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson
Havsmannen av Carl-Johan Vallgren
Blekingegatan 32 av Lena Einhorn
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser
Vilka böcker var dina favoriter under 2013?
måndag 23 december 2013
lördag 21 december 2013
Bokbloggare mot rasism
Idag kommer bokbloggare över hela Sverige att genomföra en gemensam aktion mot rasism, och även en del norska bokbloggare kommer att vara med. Jag ser det som en självklarhet att delta.
Jag anser att mycket av misstänksamheten mot andra kulturer beror på ren okunskap. Det man inte förstår och det man klassar som främmande, upplevs som ett hot. Om man sen dessutom upplever att man själv har dåliga förutsättningar i livet, är det tyvärr lätt att skylla på "de andra."
Här tror jag böckerna kan spela en avgörande roll. Om man får läsa om olika kulturer, om olika människor - män kvinnor och barn, gamla och unga - och kan leva sig in i deras livsöden, får man en helt annan förståelse för vad det innebär att vara människa. Man får kunskap om hur andra kulturer fungerar och man får ta del av situationer som man själv aldrig har upplevt i verkliga livet.
Framförallt får man en insikt om att trots alla olikheter, är det ändå de gemensamma erfarenheterna som överväger. Vi är alla människor som har familjer och vänner som vi skulle göra allt för. Vi är alla ibland ledsna, glada, rädda, starka, svaga och stolta.
Läs till exempel Atiq Rahimis Jord och aska, som utspelar sig i Afghanistan, eller Utrensning av Sofi Oksanen som utspelar sig i Estland. I Agaat av Marlene Van Niekerk kan du följa med till Sydafrika och i Allt detta tillhör mig av Petra Hulova förflyttar du dig ända till Mongoliet. Zadie Smiths White Teeth utspelar sig i det mångkulturella London och Marjaneh Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill skildrar olika kulturer i Malmö.
Du kan också läsa en av alla de gripande skildringar som finns om förintelsen, den händelse i historien som kanske mest har fått symbolisera rashatet. Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är fantastisk läsning. Jag kan också rekommendera till exempel Adams arv av Astrid Rosenfeld och Boktjuven av Markus Zusak.
Jag är inte så naiv att jag tror att om alla bara ville läsa fler böcker, så skulle rasismen i vårt samhälle utrotas. Tyvärr inte. Men det hindrar ju inte att läsningen kan vidga våra vyer och öka vår förståelse för det som upplevs som främmande.
fredag 20 december 2013
Bokbloggsjerka - Bokliga löften inför 2014
Då har det blivit dags för årets sista bokbloggsjerka hos Annika, och vad passar bättre än att blicka framåt mot bokåret 2014? Så här skriver hon:
"Den självklara frågan torde nog vara vad ni önskar er i julklapp, men det förutsägbara är en aning tråkigt tycker jag. Därför tänkte jag grilla er i ämnet om vad som kommer att bli ert bokliga löfte 2014."
Bokliga löften kan ju vara bra för att inspirera till läsning, men det kan också fungera tvärtom, tror jag. Jag motsätter mig till exempel för egen del alla löften om att läsa ett visst antal böcker. Jag har hellre en enda fantastisk läsupplevelse under 2014, än att jag hastar mot ett mål som bara ger mig läs-stress (det borde överhuvudtaget vara förbjudet att kombinera de två orden)!
Däremot tycker jag det är roligt med olika läsutmaningar som breddar min läsning och får mig att upptäcka nya författare. I år har jag till exempel varit med i Pockerlovers Tre på tre och Lyrans Jorden runt-utmaning, och det har verkligen varit inspirerande för min läsning! Så några mindre läsutmaningar kommer det säkert att bli även under 2014.
Men det enda jag egentligen är beredd att uppge som ett bokligt löfte är följande:
Jag lovar och svär att under 2014 läsa så varierat som möjligt.
Jag vill blanda alldeles nyutgivet med äldre böcker, klassiker med deckare, vuxenböcker med barn- och ungdomsböcker. Jag vill läsa både på engelska och svenska. Jag vill läsa böcker från olika delar av världen och böcker av både män och kvinnor i olika åldrar. Jag vill läsa biblioteksböcker, secondhand-böcker, bokhandelsböcker och recensionsexemplar. Jag vill läsa böcker av författare jag aldrig hört talas om och olästa böcker av författarfavoriter. Jag vill läsa romaner, faktaböcker, dikter och noveller.
Det borde väl fungera som ett bokligt löfte inför 2014?
torsdag 19 december 2013
Och sen Paulette
Och sen Paulette av Barbara Constantine handlar om Ferdinand, en man i sjuttioårsåldern som bor ensam på en gård på den franska landsbygden. En dag när han är ute och kör springer en hund rakt ut på vägen framför bilen. Hunden kommer från grannhuset och när Ferdinand lämnar tillbaka den är det första gången han träffar Marceline, damen som är hans granne. När så en storm hotar att förstöra taket på Marcelines hus erbjuder Ferdinand henne att tillfälligt flytta in på gården, där de flesta rummen står tomma. Marceline accepterar förslaget.
Detta är upptakten på vad som ska utvecklas till en berättelse om gemenskap, vänskap och solidaritet. Marceline är nämligen inte den enda som flyttar in på gården. Snart får hon och Ferdinand sällskap av Guy, en man som nyligen har förlorat sin fru. Därefter flyttar de gamla systrarna Lumiére in, tätt följda av Muriel, en sjuksköterskestudent. Också en ung manlig student, Kim, blir en del av det charmiga kollektivet.
Jag tycker om att läsa om de här udda personligheterna som återfår livsglädjen när de hittar en alternativ form för att leva sina liv. De hjälps åt över generationsgränserna och varaktiga vänskaper utvecklas. Det känns hoppfullt att läsa om detta i en tid som mestadels präglas av egocentricitet och fokus på individens personliga utveckling.
Det enda jag har att invända mot romanen är att den rent språkligt hade kunnat ge mer. Texten erbjuder inget större läsmotstånd och formuleringarna faller emellanåt platt. Men trots detta tycker jag att Och sen Paulette är väl värd att läsa. Det är en charmig feelgood-roman som tar upp ett ämne som berör på djupet.
Titel: Och sen Paulette
Författare: Barabara Constantine
Översättare: Maria Bodner Gröön
Utgivningsår: 2013 (det franska originalet år 2012)
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 268
onsdag 18 december 2013
Tematrio - Julklappsböcker
Även den här veckan uppmanar Lyran oss att tänka juliga tankar. Uppmaningen i tematrion lyder:
Berätta om tre bra julklappsböcker!
Mitt första tips blir en roman som i mitt tycke bjuder på det mesta, nämligen Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Romanen innehåller en stor dos spänning, en fascinerande Barcelona-miljö och en bokrelaterad gåta kring vilket allting kretsar. Detta är litterär magi på högsta nivå! (När du ändå är i farten, kan du passa på att också ge bort författarens andra två böcker som utspelar sig i samma miljö: Ängelns lek och Himlens fånge.)
Berätta om tre bra julklappsböcker!
Mitt första tips blir en roman som i mitt tycke bjuder på det mesta, nämligen Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Romanen innehåller en stor dos spänning, en fascinerande Barcelona-miljö och en bokrelaterad gåta kring vilket allting kretsar. Detta är litterär magi på högsta nivå! (När du ändå är i farten, kan du passa på att också ge bort författarens andra två böcker som utspelar sig i samma miljö: Ängelns lek och Himlens fånge.)
Nästa tips passar bra till någon som gillar att laga mat, men också kanske till den som vill få ihop vardagen och ofta funderar på frågan: Vad blir det till middag? Din matkasse: recept, inköpslistor, middagsmys av Emma Hamberg och Anette Rosvall innehåller verkligen allt det som titeln lovar. Dessutom är texten ofta humoristiskt formulerad och det finns många vackra bilder att bli inspirerad av. Ett av mina favoritrecept är "Mummig morotssoppa" och till den ett "Filmmjölksbröd" som är så gott att det knappt går att sluta äta.
Till sist ett tips för barn i åldern 6-9 år: Ninja Timmy och de stulna skratten av Henrik Tamm. Boken är ett actionfyllt äventyr där Timmy och hans gäng förvandlas till brottsbekämpande ninjor. Till sin hjälp har de den äldre mannen Alfred och hans magiska leksaker. Det här är en ganska tjock kapitelbok som passar utmärkt för högläsning. De fantastiska färgillustrationerna förhöjer läsupplevelsen för både barn och vuxna.
tisdag 17 december 2013
Ugglans Julquiz
Såhär sista veckan före jul tycker jag det kan passa bra att ta en liten paus från julstöket med hjälp av ett quiz. Naturligtvis är alla frågorna både jul- och bokinspirerade!
Som vanligt hittar du svaren längst ner på sidan.
Lycka till!
1. De vuxna på bilden från Elsa Beskows bok känner du nog igen: Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. Men vad heter barnen?
2. Vad heter den här lilla figuren som har väntat länge på att det ska bli jul? För extra poäng - vem har skrivit böckerna?
3. Vad heter den grinige gubben som inte vill fira jul i Charles Dickens En julsaga?
4. Vad heter flickan som hjälper sin mormor att sälja polkagrisar på torget i Astrid Lindgrens berättelse?
5. Vem har skrivit dikten om "Tomten", vars inledning lyder: "Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma"?
6. 2013 års julkalender på SVT handlade om Barna Hedenhös, men vem har skrivit böckerna som kalendern är inspirerad av?
De rätta svaren:
1. Petter och Lotta 2. Nicke Nyfiken, skriven av H.A. Rey & Margret Rey 3. Scrooge 4. Kajsa Kavat 5. Viktor Rydberg 6. Bertil Almqvist 7. Göta Petter! 8. Caspar, Melchior och Balthasar.
Som vanligt hittar du svaren längst ner på sidan.
Lycka till!
1. De vuxna på bilden från Elsa Beskows bok känner du nog igen: Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. Men vad heter barnen?
2. Vad heter den här lilla figuren som har väntat länge på att det ska bli jul? För extra poäng - vem har skrivit böckerna?
3. Vad heter den grinige gubben som inte vill fira jul i Charles Dickens En julsaga?
4. Vad heter flickan som hjälper sin mormor att sälja polkagrisar på torget i Astrid Lindgrens berättelse?
5. Vem har skrivit dikten om "Tomten", vars inledning lyder: "Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma"?
6. 2013 års julkalender på SVT handlade om Barna Hedenhös, men vem har skrivit böckerna som kalendern är inspirerad av?
7. 1967 visades den här barnboksfavoriten som julkalender. Vad var det gumman sa innan hon blev liten som en tesked?
8. Så här står det i Bibelns Matteusevangelium:
"När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ’Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.’ [...] De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra."
Vad hette enligt traditionen de tre vise männen som kom till det nyfödda Jesusbarnet?
| ||
De rätta svaren:
1. Petter och Lotta 2. Nicke Nyfiken, skriven av H.A. Rey & Margret Rey 3. Scrooge 4. Kajsa Kavat 5. Viktor Rydberg 6. Bertil Almqvist 7. Göta Petter! 8. Caspar, Melchior och Balthasar.
måndag 16 december 2013
Final av Jane Austen-firandet och utlottningen avgjord!
Idag är det den stora dagen!
För det första är det alltså Jane Austens födelsedag, så ett stort grattis till denna författare som så många bokbloggare har velat vara med och fira!
För det andra är det förstås den dag då en av de deltagande bokbloggarna ska dras som vinnare av den fina Pride and Prejudice-anteckningsboken.
Men först vill jag rikta ett stort tack till alla bokbloggare som har bidragit med intressanta och fantasifulla inlägg om Jane Austen och hennes värld!
Här kan du läsa alla de bidrag som strömmat in:
Den läsande kaninen konstaterar i Pride and Prejudice 200 år! att ett av litteraturhistoriens största mästerverk fortfarande hittar nya läsare. 200-årsdagen av Pride and Prejudice var väl värd att fira!
Bokmalen skriver om det spännande "The Austen Project" i inlägget Gamla klassiker skrivs om. Sex kända författare har fått i uppdrag att skriva om klassiker i moderna versioner. Till exempel ska Joanna Trollope skriva om Sense and Sensibility. Spännande!
A Room of My Own har bidragit med flera inlägg. Först ut var Darcy och Lizzy, som handlar om en omläsning av Stolthet och fördom. Man kan också läsa inlägget om teveserien Stolthet och fördom med fantastiska Colin Firth i rollen som Världens bästa Darcy. Ett annat inlägg handlar om Förnuft och känsla, ytterligare ett om Den charmerande Catherine Morland och till sist ett inlägg om en fin julklapp i Postum Austen.
Annas bokprat skriver i Georgina Darcy's Diary - Jane Austen's Pride and Prejudice Continued av Anna Elliott om en spännande spinoff-roman, som tar oss tillbaka till Pemberley efter Elizabeth och Darcys giftermål. Inlägget Sense and Sensibility x 2 handlar förutom Austens roman också om Joanna Trollopes moderna version av romanen.
What You Readin? har bidragit med en hel hop jättetrevliga inlägg, som du kan läsa om du klickar här.
På Endast Eböcker kan man läsa ett inlägg som bland annat handlar om en spin-off-roman med Darcy i fokus: Pride and Prejudice 200 år.
Själv har jag skrivit två inlägg om en Austen-kurs som jag läste i Oxford. Om själva kursen och om Oxford kan du läsa i The Oxford Experience - Austens hjältinnor, och om de utflykter vi gjorde kan du läsa om i Jane Austen i Chawton och Winchester. Jag har också skrivit några kortare inlägg: Jane Austens Emma en av de 100 bästa romanerna på engelska, Test - vilken Austen-hjältinna är du?, Julklappstips - Pocket Posh Jane Austen och Jane Austen och hennes karaktärer som klippdockor.
Och nu över till utlottningen... Alla lappar i en skål, blanda, titta åt ett annat håll, rafsa runt lite och DÄR har jag en lapp i min hand!
Och det här är den lyckliga vinnaren:
Grattis till dig, Boksmurfen! Jag mejlar dig!
fredag 13 december 2013
Bokbloggsjerka - en författarduo
Dags för ännu en bokbloggsjerka. Den här veckan ställer Annika frågan:
Vilken författarduo tillhör dina favoriter?
Vilken författarduo tillhör dina favoriter?
Jag skulle vilja lyfta fram en författarduo som egentligen inte består av två skribenter, utan en författare och en illustratör. Jag tänker på Inger och Lasse Sandberg, som tillsammans har skapat några av våra mest älskade svenska barnböcker: Tummen, Lilla Anna och Långa Farbrorn, och inte minst Lilla Spöket Laban.
Det är just spöket Laban som är min favorit. Han är inget läskigt spöke, utan är faktiskt både mörkrädd och ganska dålig på att skrämmas. Hans bästa kompis är Lillprins Bus och tillsammans hittar de på allahanda upptåg. De bor på slottet Gomorronsol tillsammans med sina respektive föräldrar - mamma och pappa spöke, och mamma drottningen och pappa kungen. Här bor också hunden Rufus och Labans lillasyster Labolina, en tuff tjej som är världsbäst på att härma alla ljud hon hör.
Inger och Lasse Sandberg har skrivit över hundra barnböcker tillsammans och de är översatta till 33 språk.
Här är en bild från boken Pappa är sjuk, sa lilla spöket Laban (1977). Tydligen var Lasse Sandberg en av föregångarna när det gällde att använda collageteknik i sina barnboksillustrationer:
torsdag 12 december 2013
Mãn
Mãn är titeln på kanadensiska Kim Thúys andra roman, översatt till svenska och utgiven på Sekwa förlag 2013.
I Vietnam finns hennes mamma kvar, denna hennes tredje mor, som det beskrivs i inledningskapitlet. Mãn föds av en ung kvinna (hennes första mor), tas om hand av en nunna (hennes andra mor), och adopteras slutligen av sin tredje mor, som blir hennes riktiga Mamma. I en scen från Mãns barndom i Vietnam förebådas hennes framtid i Kanada. Varje morgon före skolan handlar Mãn och hennes mamma av en kvinna som säljer kokosnötter. När försäljerskan river kokosnöten brukar Mãns mamma säga: "När flingorna singlar genom hålet i skenans mitt liknar de kanske snöflingornas dans i jultomtens land."
Just snöflingor är också det som pryder romanens omslag - vita flingor mot en blå bakgrund, med titeln Mãn i klarrött. Den röda färgen återkommer också i varje av bokens korta kapitel, där ett ord står tryckt i kanten, både på vietnamesiska och svenska (franska i originalet). Kärleken till orden är hela tiden närvarande. Mãn lär sig ord på sitt nya språk och gör dem efterhand till sina. Också själva romanen är berättad på ett språk som är förtätat, ofta symboliskt och oerhört vackert. Kärleken till orden är ett av romanens centrala teman.
Maten är också betydelsefull i romanen. Dofterna och smakerna från restaurangköket - vårrullar, papaya, torkat biffkött, gurkmeja, chili och sojabönor - blir som en direktlänk tillbaka till barndomens Vietnam. Varje rätt bygger också på en berättelse - olika människoöden knyts samman med de fantastiska skapelser som lagas i Mãns kök. Det är också här i restaurangköket hon börjar ana att det kanske finns något i världen att drömma om och längta efter också för henne.
Mãn är en skimrande vacker berättelse med ett djupt mänskligt innehåll - en roman om orden, maten och kärleken.
Titel: Mãn
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Utgivningsår: 2013
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 155
Maten är också betydelsefull i romanen. Dofterna och smakerna från restaurangköket - vårrullar, papaya, torkat biffkött, gurkmeja, chili och sojabönor - blir som en direktlänk tillbaka till barndomens Vietnam. Varje rätt bygger också på en berättelse - olika människoöden knyts samman med de fantastiska skapelser som lagas i Mãns kök. Det är också här i restaurangköket hon börjar ana att det kanske finns något i världen att drömma om och längta efter också för henne.
Mãn är en skimrande vacker berättelse med ett djupt mänskligt innehåll - en roman om orden, maten och kärleken.
Titel: Mãn
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Utgivningsår: 2013
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 155
onsdag 11 december 2013
Kära tomten
Lyrans tematrio handlar den här veckan om önskeklappar:
Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!
När tomten knackar på min dörr på julafton hoppas jag att någon av de här hårda klapparna ligger i hans säck:
Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma (naturligtvis den illustrerade utgåvan)
Skuggpojken av Lucifer
Bring up the Bodies av Hilary Mantel (fortsättningen på Wolf Hall)
Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!
När tomten knackar på min dörr på julafton hoppas jag att någon av de här hårda klapparna ligger i hans säck:
Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma (naturligtvis den illustrerade utgåvan)
Skuggpojken av Lucifer
Bring up the Bodies av Hilary Mantel (fortsättningen på Wolf Hall)
måndag 9 december 2013
Faktionsberättelse, biografiroman, dokudrama...
I Pockerlovers Tre på tre-utmaning, som jag och många andra bokbloggare har ägnat åt oss under hösten (under tre månader - september, oktober och november - skulle man läsa tre romaner på ett valfritt tema), valde jag att läsa Blekingegatan 32 av Lena Einhorn, Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn och Åren i Paris av Paula McLain.
Alla tre böckerna tillhör en genre som man skulle kunna kalla faktionsberättelse (eller biografiroman eller dokudrama...) Blekingegatan 32 handlar om några år i Greta Garbos liv, när hon börjar vid Dramaten och sedan blir upptäckt av Mauritz Stiller. Kolterjahns bok skildrar Karin Boye och den tid i ungdomen hon tillbringade i Berlin. Åren i Paris berättar om Hadley och Ernest Hemingways äktenskap och den tid de bodde och var en del av de litterära och bohemiska kretsarna i den franska huvudstaden.
Det gemensamma för romanerna är alltså att de har verkliga personer som sina huvudpersoner, men att böckerna ändå inte är faktaberättelser, utan just romaner.
Jag har också läst Bo G Janssons bok Episkt dubbelspel: Om faktionsberättelser i film, litteratur och tv. Där kan man hitta en definition av begreppet faktionsberättelse:
Karakteristiskt för faktionsberättelsen är att dess handling genomgående och även i detalj följer eller tycks följa och upprepa ett historiskt verkligt händelseförlopp men att likväl gestaltningen av detta historiska händelseförlopp är så dramatiserad och påtagligt konstnärligt bearbetad att läsarens eller tittarens tankar leds lika mycket till fiktivt berättande som till ickefiktivt berättande (s. 15).
Romanerna baserar sig alltså på historiska fakta - sådant som är känt och skrivet om personerna, kanske på verkliga dagboksanteckningar, foton och brev - men tillåter sig att leva sig in i och gestalta personerna på ett icke-faktamässigt sätt. Där det saknas fakta om vissa detaljer låter författarna sin egen fantasi fylla ut luckorna, även om de gör det på ett sätt och med en kunskap som bygger på gedigen research om personerna de skriver om (detta är förstås en förutsättning för att texten ska bli trovärdig.)
Alltså är det förstås ingen fullkomlig sanning om Greta Garbo, Karin Boye och Hadley och Ernest Hemingway vi får läsa, men vilken historiebok kan säga sig uppnå det? I gengäld får vi i faktionsberättelserna leva oss in i människoödena, vi får uppleva hur det kändes när Greta Garbo blev antagen på Dramaten eller när Hadley Hemingways äktenskap började knaka i fogarna. Bo G Jansson talar om faktionsberättelsen som "levandegjord historisk verklighet" (s. 213).
Jag tycker mycket om den här genren. För mig är det en perfekt kombination som tillfredsställer mitt behov av gott berättande och en nyfikenhet på verkliga personer, tider och miljöer. Samtidigt har det stundtals rasat en hätsk debatt om det verkligen är moraliskt rätt att ge sig in i en verklig persons huvud på det där sättet? Vissa har också ansett att faktionsberättelser bara är till för författare med dålig fantasi. Jag kan visst förstå de här argumenten och det vore ju fasansfullt om inga författare hade fantasi nog att hitta på helt egna berättelser.
Men faktum kvarstår. Jag har tyckt mycket om att läsa både Blekingegatan 32, Den bästa dagen är en dag av törst och Åren i Paris. Jag har haft fantastiska läsupplevelser och har samtidigt lärt mig intressanta fakta om Garbo, Boye och Hemingway som jag inte visste tidigare.
Vad tycker du om faktionsberättelser?
Vad tycker du om faktionsberättelser?
Greta Garbo
Hadley och Ernest Hemingway
söndag 8 december 2013
Söndagens smakbit - Och sen Paulette
Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje vecka på En smakebit på søndag. Man ger helt enkelt ett smakprov från en bok man för tillfället läser - på det viset kan man hoppa runt på alla deltagande bloggar och få lite nya lästips!
Den här söndagens smakbit hämtar jag från en fransk roman av Barbara Constantine. I hennes Och sen Paulette kretsar handlingen kring Ferdinand, en man i sjuttioårsåldern, som efter att hans son med familj flyttat ut nu bor ensam på en stor gård.
I romanens inledning stöter Ferdinand på en hund som visar sig tillhöra Marceline, damen i grannhuset. Efter en storm står det klart att Marcelines tak håller på att rasa in och Ferdinand börjar fundera på om hon kanske skulle kunna flytta in i hans hus istället, där många av rummen står tomma.
Smakbiten kommer från kapitel 14, där Ferdinand samlar mod för att lägga fram sitt förslag för Marceline:
Framför dörren hemma hos Marceline vågar han inte knacka på. Han upprepar tyst för sig själv vad han ska säga. Det gäller att hitta rätt anslag. Ord som passar. Det är knivigt. Alltså ... God dag, madame Marceline. Det är jag igen, Ferdinand. Jag är tillbaka för att säga att jag har grubblat hela natten, jag har vridit och vänt på saker och ting, vägt, analyserat och knådat allt, och ärligt talat, jag säger det utan pardon, ni kan inte stanna kvar i det här huset. Med tanke på vilket skick det är i är det farligt. Bjälkarna är gistna och taket kan ramla in när som helst. Ni måste ta er härifrån, och det är bråttom. Som ni vet bor jag ensam på gården här intill sedan barnen flyttade, det är snart två månader sedan. Det finns flera tomma rum, egen ingång, all modern bekvämlighet. För inte så länge sedan bodde vi tre familjer där, ska ni veta, tre generationer. Utan att för den skull störa varandra. Så ser det ut. Ni skulle helt enkelt kunna flytta in redan i dag, stanna så länge renoveringen pågår, det tar nog hela vintern och en bit in på våren. Och om ni vill finns det plats i stallet för åsnan, ett hönshus till hönsen och ...
Han knackar på.
Hunden skäller och långt där inifrån urskiljer han Marcelines röst som säger "kom in".
Ju längre man kommer i romanen, desto fler personer flyttar in på Ferdinands gård. De utgör ett charmigt kollektiv som det är riktigt mysigt att läsa om.
Ha nu en skön söndag denna andra advent!
fredag 6 december 2013
Bokbloggsjerka - karaktärer IRL
Så var det dags för ännu en bokbloggsjerka. Förra veckan ville jag dela ut en käftsmäll till Nils Bjurman i Millenniumtrilogin och ge en kram till Nella i Havsmannen. Även den här veckan uppmanar Annika oss att fundera över karaktärer i böcker. Veckans fråga lyder:
Lyme Regis |
Så var det dags för ännu en bokbloggsjerka. Förra veckan ville jag dela ut en käftsmäll till Nils Bjurman i Millenniumtrilogin och ge en kram till Nella i Havsmannen. Även den här veckan uppmanar Annika oss att fundera över karaktärer i böcker. Veckans fråga lyder:
Vilken karaktär skulle du helst vilja möta IRL och varför?
Jag skulle gärna vilja möta Mary Anning i Tracy Chevaliers roman Remarkable Creatures från 2009 (på svenska heter boken Okända väsen).
Karaktären Mary Anning bygger på en verklig förlaga, en kvinna som levde i början av 1800-talet i Lyme Regis på den engelska sydkusten. Hon ägnade i stort sett hela sitt liv åt att söka rätt på och knacka fram fossiler ur klipporna.
När hon i romanen hittar en fossil som härrör från en dinosaurie sprids ryktena om hennes fynd ända till vetenskapsmännen i London. Vid den här tiden är de naturvetenskapliga upptäckterna en helt igenom manlig arena, och Mary Anning behandlas av dessa män som en slags tjänare, medan de tar åt sig äran för fynden.
Jag skulle gärna vilja leta efter fossiler längs stränderna utanför Lyme Regis tillsammans med Mary Anning. Tänk så spännande det skulle vara att lyckas knacka fram en fossil av ett sedan länge utdött djur! Mary Anning får i romanen kämpa hårt mot väder, vindar och iskallt vatten. Hon går helt upp i sitt sökande och tar ibland stora risker för att finna fossilerna. Kanske skulle jag inte vara riktigt lika modig. Troligen skulle jag efter en förmiddags sökande efter fossiler ta mig till en av Lyme Regis trevliga pubar, äta lite fish and chips och värma mig framför brasan.
Men jag kan inte annat än beundra Mary Anning, denna kvinnliga pionjär inom paleontologin.
Visste du förresten att Lyme Regis också figurerar i Jane Austens Persuasion och i John Fowles roman The French Lieutenant's Woman?
torsdag 5 december 2013
På teve ikväll: Nobelstudion om Alice Munro
Ikväll kl. 22.15 i SVT2 kan man se den första Nobelstudion inför den stora Nobelbanketten i nästa vecka. Kvällens program fokuserar på Litteraturpriset och man kommer bland annat att visa ett reportage när Lena Jordebo hälsar på hos Alice Munro i Kanada. Dessutom kommer Munros dotter Jenny Munro att vara gäst i studion. Programledare är Jessica Gedin och Ebba von Sydow.
Läs mer om programmet här.
Pojken från Herculaneum
Pojken från Herculaneum av Jan Ljusterdal är historisk äventyrsroman. Det är inte en genre jag läser speciellt ofta, men jag måste säga att jag har njutit av läsningen, som får mig att tänka på till exempel Frans G Bengtssons Röde orm.
Svearna Amund och Björn är kusiner från Håge by i nuvarande Uppland. När byn blir attackerad och bränns ner, flyr pojkarna tillsammans med Björns far söderut mot handelsstaden Kivik. Här växer pojkarna upp, nu båda föräldralösa. En dag måste de dock fly igen, när en främling som visar sig ligga bakom anfallet på Håge dyker upp.
Det är nu det riktiga äventyret i Ljusterdals bok tar sin början. Amund och Björn ger sig av vidare söderut för att ta värvning i de romerska legionerna och så småningom kommer de att stiga i graderna och bli viktiga kuggar i det väldiga romarrikets armé.
Det märks att Ljusterdal har ett starkt historiskt intresse, och han lyckas verkligen överföra sin fascination till sina läsare. Man får bekanta sig med asatron och med völvor, och i romarriket får man uppleva både gladiatorspel och militära slag. Texten är dessutom spännande och har ett starkt driv framåt.
Är det något jag skulle önska så är det att kvinnoporträtten hade varit lite mer utvecklade. Amunds kärlek Bilqis känns lite som en schablonbild av en vacker kvinna, även om beskrivningen av henne låter läsaren förstå att här vilar en hemlighet som ska komma att få stor betydelse för den fortsatta berättelsen. Ibland finns det också i texten en del anakronismer, som man hakar upp sig lite på.
Men i stort är Pojken från Herculaneum ett riktigt läsäventyr, väl värt att läsa. Spänningen för mig ligger också lite i det faktum att just platsen Herculaneum har en så framträdande roll. Detta är ju, tillsammans med Pompeji, den stad som begravdes under ett fruktansvärt utbrott av vulkanen Vesuvius, år 79 e Kr, alltså under den tid som romanen utspelar sig.
Pojken från Herculaneum är tänkt att vara den första delen i en trilogi, och när jag slår igen boken är Amund och Björn på väg mot nya äventyr. Äventyr som jag gärna hade läst mer om!
Titel: Pojken från Herculaneum
Författare: Jan Ljusterdal
Utgivningsår: 2013
Förlag: Recito
Antal sidor: 306
Titel: Pojken från Herculaneum
Författare: Jan Ljusterdal
Utgivningsår: 2013
Förlag: Recito
Antal sidor: 306
onsdag 4 december 2013
Jane Austen och hennes karaktärer som klippdockor
Gillade ni att leka med klippdockor när ni var små?
Det gjorde jag. Jag hade många (som nog ligger kvar i en kartong på min föräldrars vind) och jag tyckte mycket om att också tillverka egna dockor och rita fler kläder till dem jag hade. Jag minns en jag gillade särskilt mycket - en Audrey Hepburn-klippdocka som min mamma hade haft före mig. Inte för att jag som barn visste vem Hepburn var (jag tyckte nog bara hon och hennes kläder var tjusiga), men nu som vuxen är jag väldigt förtjust i hennes gamla filmer.
Jag visste inte heller vem Jane Austen var när jag var liten, men nog hade jag blivit glad för de här fina klippdockorna:
Eller de här:
Båda finns att köpa hos till exempel bokus.
Om man inte gillar just Jane Austen verkar det finnas klippdockor med alla tänkbara andra motiv. Vad sägs om Glamorous Television Stars Paper Dolls, Obama Paper Dolls eller Vampire Paper Dolls?
En pysslig julklapp till den som redan har allt?