Igår befann jag mig i Åhus församlingshem för att lyssna på Theodor Kallifatides. Biblioteket i Åhus har under våren ordnat en läsecirkel i tre delar, kallad 3 x Theodor Kallifatides, en författarmeny. Jag har inte själv varit med under hela resans gång - förrätten bestod av en presentation av Kallifatides författarskap, huvudrätten var en diskussion av några av hans böcker - men igår hoppade jag in lagom till desserten, som var ett möte med författaren själv.
Vi var många som hade kommit för att lyssna, ovanligt många förmodligen, för att vara ett biblioteksarrangemang på en liten ort. Men det är något med Kallifatides som drar och lockar... Och då menar jag inte bara att han är en framgångsrik författare. Jag har sett honom tidigare och minns hur imponerad jag blev av hans närvaro, hans humor och hans intelligens.
Igår pratade han (i dialog med Immi Lundin) om exilen, om tvåspråkigheten och om varför han har valt att skriva på svenska trots att hans inre begreppsvärld förstås för alltid kommer att vara den grekiska. Han talade om kärleken, lögnen och friheten. Han talade om Med sina läppars svalka, den nya boken som kommer ut till hösten, och om hur det var när han debuterade.
När jag kom ut från föredraget kände jag mig...
... berikad.
Jo, precis så var det.
Kul att läsa om din kväll, låter som ett intressant författarsamtal. Det också :)
SvaraRaderaDet var det verkligen!
Raderadet är precis så man vill att det ska vara när man går på ett författarbesök! Kallifatides är en klok och välformulerad man
SvaraRaderaJa, det är en ren njutning att lyssna på honom.
RaderaEn mycket intressant kväll, det förstår jag helt och fullt. Jag blir också väldigt glad när de riktigt bra författarna helt oväntat dyker upp på den lilla hemorten. (Jag bor ju också på en liten plats).
SvaraRaderaVisst är det trevligt att inte allt bara är i Stockholm (även om det är väldigt trevligt att åka dit och njuta av kulturen också)!
RaderaSpännade det är med författarmöten, jag har läst få böcker av honom det senaste. Får bli ändring!
SvaraRaderaJag har faktiskt inte heller läst något av honom på ganska länge... Ett tag läste jag mycket Kallifatides, speciellt eftersom jag var ganska ofta i Grekland och tyckte det var spännande med hans grekisk-svenska perspektiv.
Radera