Konsten att väcka en före detta samlare ur sin slummer

Idag kom ett paket med böcker på posten. Jag behövde en guidebok till sommarens semester i Cornwall, och när jag ändå var inne och gjorde bokbeställningar utökade jag min order lite. Jag brukar ju skriva här att jag inte har något större behov av att köpa böcker längre och att jag lånar flitigt på biblioteket, och det stämmer ju absolut.

 

Men när jag fick syn på de senaste fyra böckerna från Novellix var det ändå klippt. Jag har ju sett och läst vissa av deras små novellböcker tidigare, och har alltid tyckt att det är en så bra idé att förpacka en god historia i en snyggt och litet format. Ändå har jag aldrig känt behovet av att faktiskt köpa böckerna.

 

Men nu sitter jag alltså här och bläddrar lite i Herr Kadar av Håkan Nesser, Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin, Hägring av Oline Stig och Allt har sin tid av Alva Dahl.

 

 

 

Och de är ju väldigt fina och små och så himla snyggt formgivna! Jag tänker att det ju kanske vore roligt att ha alla Novellix böcker stående i bokhyllan här hemma...

 

Så vem vet? Kanske har Novellix lyckats väcka den slumrande samlaren i mig. När jag var liten var det smurfar och suddgummin, och nu kanske det blir novellböcker?