Jag har läst Doktor Zjivago (1958) av Boris Pasternak, en av de där riktiga klassikerna som jag länge tänkt att jag skulle ta mig an.
Boken är verkligen en tegelsten med sina drygt 600 sidor och de många ryska namnen som återkommer omväxlande i sina vanliga former och i smeknamnsform, gör förstås inte boken mer lättillgänglig. Men när man väl tagit sig in en femtio sidor eller så i boken, släpper den första motigheten och läsningen förvandlas istället till njutning.
Jurij Andrejevitj Zjivago är bokens huvudperson, en läkare och poet som lever i Ryssland under första delen av 1900-talet, en tid med revolutioner, världskrig och stor fattigdom och svält. Han gifter sig med barndomsvännen Tonja, men berättelsens stora kärlekssaga är den mellan Zjivago och Lara Fjodorovna Guichard.
Hon är en kvinna som alla tycks bli förtrollade av. I sin ungdom förförs hon av advokaten Komarovkskij, som trots att hon till och med försöker skjuta honom, inte upphör att vara besatt av henne. Lara gifter sig sedan med den revolutionärt sinnade Pavel Pavlovitj Antipov, som under romanens gång byter skepnad och blir bolsjevikgeneralen Strelnikov som sätter skräck i folk var han än dyker upp. Även han låter kärleken till Lara på sätt och vis styra hans grymma handlingar. Och så Doktor Zjivago, som tillsammans med Lara upplever en kärlek som är större än allt annat.
Jag tycker om hur Pasternak lyckas skildra de politiska skeendena i Ryssland under den här tiden, och han gör det på ett sätt så att man verkligen förstår hur eländigt folk hade det. Något annat som jag njuter av när jag läser boken, är Pasternaks sätt att beskriva naturen. Han målar upp till exempel det vintriga Sibirien så att det känns som om jag verkligen varit där.
I samband med att jag läste boken var jag och sambon också och tittade på musikalen Doktor Zjivago på Malmö opera:
Det var en riktigt bra föreställning, och i rollen som Lara såg vi Sanna Nielsen, som gjorde en fantastisk insats.
Titel: Doktor Zjivago
Författare: Boris Pasternak
Översättare: Sven Vallmark
Översättare: Sven Vallmark
Utgivningsår: ursprungligen 1957, men i Sverige 1958
Förlag: Bonniers
Antal sidor: 608
Opera, häftigt, jag har bara sett den gamla filmen.
SvaraRaderaDet var en musikal, fast på operan - häftigt i vilket fall som helst :-) Jag är annars sugen på att se den gamla filmen!
Raderagamla filmen gick inte av för hackor! Julie Christie var helt underbar som Lara! och alla vargarna som tjöt på stäppen runt det ensliga huset i all snön. och Strelnikov ute i skogen med det framrusande svarta tåget med de röda flaggorna i all snön. har du inte sett filmen, Helena, så gör det! har du sett den så se den igen...
SvaraRaderaJag har faktiskt aldrig sett den. Tänker låna på bibblan, men just nu är den tyvärr utlånad. Ser fram emot att se den i alla fall, och din beskrivning gör att jag blir ännu mer sugen!
RaderaWow, imponerad. Roligt att du gillade den - vissa klassiker är dammiga, andra är sådana att man mycket väl förstår varför de är klassiker:-)
SvaraRaderaJa, den här förtjänar namnet!
RaderaKänd historia men jag har varken sett läst eller lyssnat. Blir lusten på alla tre här nu, som någon form av litterär och kulturell allmänbildning liksom ;) Enklast (och billigast) blir det nog dock att ta sig an bok eller film i ett första läge, även om Sanna hade varit kul att höra.
SvaraRaderaJag har tänkt se filmen också, när jag liksom ändå är igång :-)
Radera