Min bokliga resa, del 6: Dartmoor och Sherlock Holmes

I somras när jag och familjen bilade runt i sydvästra England besökte vi flera olika platser med litterära kopplingar, vilka sedan blev inspirationen till temaserien Min bokliga resa.

Hittills har jag bland annat skrivit om Jane Austens Bath, Tintagel och Kung Arthur, Jamaica Inn och Virginia Woolfs St Ives. Den här gången tänkte jag berätta om Dartmoor.

Vi hade redan bestämt att vi skulle köra tvärs över Dartmoor på vår väg österut från Cornwall, men när vi skulle ge oss av låg dimman så tät att vi undrade om vi överhuvudtaget skulle kunna ta oss fram. Småvägarna på den engelska landsbygden kan vara ruskigt smala och över heden troligtvis branta, så om sikten dessutom skulle vara minimal kändes det inte så lockande. Men vi bestämde oss för att göra ett försök i alla fall, och tur var väl det, för dimman lättade och vi fick uppleva ett mycket speciellt landskap.

Hedarna är karga och glest bebodda. Däremot går det runt en massa får överallt och ibland ligger de och vilar sig mitt på vägen, eftersom det inte finns några stängsel. Man får se upp! Och det är inte bara fåren som vandrar runt som de vill - på Dartmoor finns också vilda hästar:

Det är lätt att förstå varför hedlandskapet passar så bra som romanmiljö. Arthur Conan Doyle använde sig just av Dartmoor för sin berättelse The Hound of the Baskervilles (1902), där Sherlock Holmes och Doktor Watson försöker lösa mysteriet med legenden om en spökhund. Skräckinjagande ylanden hörs över heden på natten och många tycker sig ha sett en enorm hundliknande skugga med lysande käftar.

Heden passar som bakgrund till detta spökliga mysterium. I boken skildras heden med en mängd adjektiv som alla ger boken en kuslig stämning: den är "dismal, gloomy, melancholy, barren, vast, mysterious, bleak, cold, shelterless." Inget trevligt ställe direkt.

Conan Doyle har också skrivit två noveller som utspelar sig på Dartmoor: "Silver Blaze" (ur The Memoirs of Sherlock Holmes) och "The Devil's Foot" (ur His Last Bow). Uppenbarligen var det något med hedarna som satte fart på hans fantasi, och det kan jag verkligen förstå.

På the High Moorland Visitor Centre i Princetown såg vi en utställning om Sherlock Holmes och Baskervilles hund. Besökscentret ligger i vad som tidigare var ett hotell, där Conan Doyle tydligen bodde medan han gjorde research och skrev delar av romanen. Idag kan man få se en modell av både hunden och Sherlock Holmes själv, och dessutom kan den som känner sig hågad klä ut sig i den typiska hatten och rocken.

Titel: The Hound of the Baskervilles
Författare: Arthur Conan Doyle
Utgivningsår: ursprungligen 1902, men min upplaga från 2010
Förlag: Penguin Classics
Antal sidor: 195