Giving Up the Ghost av Hilary Mantel

Det tar inte många rader av läsning förrän jag är helt uppslukad av Hilary Mantels självbiografi Giving Up the Ghost (engelska originalet från 2003, och nyligen utgiven på svenska som Skuggan av ett liv).

 

Boken handlar om Mantels tidiga år, om den fattiga uppväxten först i en liten by i Derbyshire och sedan i närliggande Cheshire. Hennes mamma träffar en ny man och under en period bor alla de tre vuxna under samma tak, tills pappan till slut försvinner helt ur Hilarys liv när hon är i elvaårsåldern. Hilary går klosterskola, och när hon så småningom ska välja karriärväg blir det juridikstudier vid London School of Economics.

 

Men det är sjukdomen som kommer att forma mycket av hennes liv, och som jag har hört henne säga i intervjuer, kanske har en stor del i att hon blev författare. Redan i tjugoårsåldern märker hon mer och mer av den smärta som ska följa henne under åren, hon söker hjälp men blir felaktigt diagnostiserad med psykologiska problem. Inte förrän många år senare, får hon rätt diagnos, endometrios. Hon opereras med sterilitet som resultat, och när sjukdomen något år senare kommer tillbaka drabbas Mantel av kraftig övervikt och en kropp hon knappt känner igen på grund av biverkningarna från medicineringen. Men trots orättvisan i att bli drabbad av något så grymt och trots det lidande Mantel går igenom, känner man aldrig att texten är självömkande.

 

Mantels uppväxt är en dyster skildring som hon frammanar med en otrolig känsla för detaljer och ett rakt och ärligt tilltal. Hon lyckas verkligen återge hur barnet Hilary upplevde sin omvärld, och med barnets blick lägger hon märke till detaljer som hon kanske inte fullt ut förstod då. Stort (att en ny man flyttar in i deras hus) och litet (att hennes mamma bytte hårfärg) förundrar lilla Hilary med samma styrka, och det är en förundran som hon lyckas överföra till läsaren. Jag tänker flera gånger, att här läser jag det som barnet Hilary berättar för mig, inte alls någon tillrättalagd tillbakablick från en vuxen.

 

Boken är också full av de bortgångna, av minnen av det som var och av det som aldrig blev. Hilary hade ett nära förhållande till mor- och farföräldrar och också när de inte längre finns där, är de och andra viktiga personer för henne, närvarande i hennes tankar. Med en far som inte längre fanns hos familjen och med den vuxna Hilarys tankar på det barn hon aldrig fick, verkar det som om livet till lika delar består av det verkligen levda och det liv som levs inom henne.

 

Boken avslutas med ord riktade mot skuggorna, mot de som inte längre är i livet:

 

"I will always look after you, I want to say, however long you have been gone. I will always feed you, and try to keep you entertained; and you must do the same for me. This is your daughter Ilary speaking, and this is her book."

 

 

Titel: Giving Up the Ghost

Författare: Hilary Mantel

Utgivningsår: 2003, men min upplaga från 2013

Förlag: Fourth Estate

Antal sidor: 252