Söndagens smakbit - Boken om Mademoiselle Oiseau

På Flukten fra virkeligheten kan man varje söndag dela en smakbit ur något man för tillfället läser, och samtidigt få lästips från alla andras smakbitar. Kul idé!

 

Jag läser som vanligt flera olika böcker samtidigt, men den jag väljer att bjuda på ett smakprov ur är Boken om Mademoiselle Oiseau, skriven av Andrea de La Barre de Nanteuil och illustrerad av Lovisa Burfitt. Boken marknadsförs som en bok för alla från sex år och uppåt, och jag håller med om att i princip alla borde njuta av den charmiga historien och de vackra illustrationerna.

 

Nioåriga Isabella råkar gå av på fel våningsplan och istället för att komma hem till sig, hamnar hon i Mademoiselle Oiseaus lägenhet, full av katter, burfåglar, pärlhalsband och sidenklänningar. Boken handlar om denna vänskap mellan en ganska grå liten flicka och en överdådig och tidlös dam, allt i en väldigt parisisk miljö.

 

Min smakbit kommer från sidan 11, när läsaren först introduceras för Mademoiselle Oiseau:

 

"Egentligen är det ingen som känner Mademoiselle Oiseau. Folk bara vet att hon  bor där uppe. En del säger att hon har bott där i hundra år. Men det verkar konstigt för när man ser henne på balkongen ser hon inte ens gammal ut. Mademoiselle Oiseau är som en blandning av flicka och tant. En smal liten blandning med stora, yviga lockar.

     I håret har hon en hel uppsättning av fjädrar, paljetter, flor och fågelbon. En granne säger sig till och med ha sett henne med en uppstoppad hermelin bakom örat. Men det var kanske bara en av hennes katter som ville göra sig till.

     Under allt det spretiga tittar två stora, sotiga ögon och en körsbärsmun fram. Målad som en stumfilmsaktris är hon minsann. Men hon är långt ifrån stum. Då och då kommer en lång harang franska svordomar nerdimpande framför någon oskyldig typ på gatan.

     Mademoiselle älskar svart, ändå lyser det om henne. Kring hals och handleder virar hon meterlånga pärlhalsband som skiner och gör små hoppfulla ljud. Det ser ganska tungt ut, allt det där i håret och pärlorna, ändå rör hon sig lika smidigt som en katt i sina skyhöga klacka-skor.

     Nej, inte kan Mademoiselle Oiseau vara hundra år."

 

Lite fler av de helt fantastiska illustrationerna måste ni också få se: