Söndagens smakbit: Då tänker jag på Sigrid

Ute är det vintervitt och alldeles tyst. Jag ägnar mig åt bloggen, dricker lite kaffe och sneglar mot julgranen som visst ska plockas ner idag. Men först en smakbit ur boken jag läser just nu.

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson är en roman som handlar både om att bryta upp och om att söka sig tillbaka till sina rötter. Hanna är bokens huvudperson och Sigrid i titeln är hennes farmor som hon aldrig har lärt känna. Hanna återvänder till uppväxtorten i norra Sverige där Sigrid och andra släktingar finns kvar. Bakom sig lämnar Hanna ett smärtsamt förhållande:

"Han lyfte klockan och kisade mot den för att se.
   Ibland inbillade jag mig att den där kronometern räknade ner, att den med schweizisk precision avgjorde hur nära slutet vi var då den tryckte sig mot hans handledspuls om dagarna. Att den inte mätte tid och longitud utan tryckvågorna inifrån, att den skvallrade för alla om början, en simpel firmafest med alltför mycket att dricka, en dyr blodig köttbit på en avlång tallrik, en slumpmässig bordsplacering där vi hamnat mitt emot varandra, blickar och skämt över glasen.
     Att klockan berättade att vi hållit varandra i handen när vi gick hem till mig, att han frös för att han glömt sina handskar, den där första natten då vi inte hade haft något att dölja, eller i alla fall inte kommit ihåg att vi hade det.
     Att vi rodnat båda två, vid kaffeautomaten på jobbet på måndagsmorgonen efteråt, att han hade sagt något om snöslasket, tummat på koppen och flinat och tittat i golvet, sagt att han hade ett möte, att vi fick prata mer senare.
     Hur annorlunda han såg ut, när jag såg honom då."

Jag tycker mycket om Olofssons bok hittills, framför allt för språkets skull.

För fler smakbitar, klicka dig vidare till Flukten fra virkeligheten.