Sidor
▼
lördag 30 april 2016
Kaffepaus à la Aris
Aris Fioretos har precis kommit ut med en riktigt intressant essäbok, Vatten, gåshud: Ett otal ord om romanen. Det är filosofisk, bildande och inspirerande läsning, och jag njuter. Här finns många tänkvärda citat. Eller vad sägs om "Romaner rymmer mer än de innehåller"?
måndag 25 april 2016
Kvinnlig vänskap
Elena Ferrantes Min fantastiska väninna är en roman som det har skrivits mycket om på sistone. Också jag har läst och trots höga förväntningar blev jag inte besviken.
Boken handlar om Elena och Lila som växer upp i efterkrigstidens Neapel. Området i utkanten av staden där de bor är fattigt och våldet är aldrig långt borta, både på gatorna och i hemmen. Några rika familjer finns det i grannskapet och man förstår snabbt att det i de här undantagsfallen finns något slags samröre med maffian.
I skolan går det bra för båda flickorna, men det är bara Elena som får fortsätta till realskolan och sedan vidare mot ytterligare utbildning och chansen till ett annat sorts liv. Lila får trots sin stora begåvning inte samma möjligheter utan ser istället till att inom den begränsade sfär som är hennes - pappans skomakeri och kontakterna med familjerna i kvarteret - skapa sig en drägligare tillvaro.
Egentligen är det från början Lila som är den mest drivande av de två; under barndomen är det länge Elena som följer med i och härmar allt som Lila gör, och Elena känner ofta att det hon lyckas med inte riktigt har ett värde förrän Lila får höra talas om det. Flickornas öden är sammanflätade och de speglar sig hela tiden i varandra. Det som de upplever var för sig blir i deras samtal något som även den andra kan få ta del av. Det är nästan som att de på sätt och vis lever genom varandra även om de ibland drar åt olika håll.
De precisa miljöbeskrivningarna förflyttar mig med lätthet till femtiotalets Italien och jag dras med i tonårens känslostormar och flickornas tankar om framtiden. Jag kommer att tänka på Silvia Avallones roman Stål som också den skildrar ett fattigt Italien och vänskapen mellan två flickor (och som jag också tycker väldigt mycket om.)
Min fantastiska väninna är den första delen av fyra och jag ser fram emot att läsa fortsättningen. Flickorna ska bli kvinnor och jag undrar hur deras liv kommer att se ut och hur deras vänskap ska gestalta sig. Jag förstår varför Elena Ferrantes roman blivit så hyllad.
Titel: Min fantastiska väninna
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 335
Boken handlar om Elena och Lila som växer upp i efterkrigstidens Neapel. Området i utkanten av staden där de bor är fattigt och våldet är aldrig långt borta, både på gatorna och i hemmen. Några rika familjer finns det i grannskapet och man förstår snabbt att det i de här undantagsfallen finns något slags samröre med maffian.
I skolan går det bra för båda flickorna, men det är bara Elena som får fortsätta till realskolan och sedan vidare mot ytterligare utbildning och chansen till ett annat sorts liv. Lila får trots sin stora begåvning inte samma möjligheter utan ser istället till att inom den begränsade sfär som är hennes - pappans skomakeri och kontakterna med familjerna i kvarteret - skapa sig en drägligare tillvaro.
Egentligen är det från början Lila som är den mest drivande av de två; under barndomen är det länge Elena som följer med i och härmar allt som Lila gör, och Elena känner ofta att det hon lyckas med inte riktigt har ett värde förrän Lila får höra talas om det. Flickornas öden är sammanflätade och de speglar sig hela tiden i varandra. Det som de upplever var för sig blir i deras samtal något som även den andra kan få ta del av. Det är nästan som att de på sätt och vis lever genom varandra även om de ibland drar åt olika håll.
De precisa miljöbeskrivningarna förflyttar mig med lätthet till femtiotalets Italien och jag dras med i tonårens känslostormar och flickornas tankar om framtiden. Jag kommer att tänka på Silvia Avallones roman Stål som också den skildrar ett fattigt Italien och vänskapen mellan två flickor (och som jag också tycker väldigt mycket om.)
Min fantastiska väninna är den första delen av fyra och jag ser fram emot att läsa fortsättningen. Flickorna ska bli kvinnor och jag undrar hur deras liv kommer att se ut och hur deras vänskap ska gestalta sig. Jag förstår varför Elena Ferrantes roman blivit så hyllad.
Titel: Min fantastiska väninna
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 335
lördag 23 april 2016
lördag 16 april 2016
3 x läslustmedicin
För ett tag sen funderade jag ju på bloggens vara eller icke vara. Nu märker jag att det ändå - trots stort fokus på annat - allt oftare smyger sig på ett behov av att klicka runt lite på bloggen och rentav skriva ner en tanke eller två. Gott så, tänker jag.
Nu tänker jag till exempel att jag har läst flera intressanta faktaböcker på sistone, som alla är rena läslustmedicinen. För vad passar bättre för att inspirera till läsning än böcker som handlar just om läsning?
Mina hjältinnor: eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket är en bok där Samantha Ellis beskriver just vad titeln antyder. Och det är riktigt kul att med hennes hjälp återuppleva läsningen av till exempel Svindlande höjder, Jane Eyre och Anne på Grönkulla.
En annan intressant bok är litteraturforskaren Anna Smedberg Bondessons Ditt språk i min mun: grannspråkets glädje och gagn. Författaren undervisade under flera år i Köpenhamn och boken handlar mycket om det danska, det svenska och det skandinaviska. I korta essäer läser jag om kulturmöten och litteratur - särskilt ett kapitel där studenter arbetar med översättningar till danska och norska av Edith Södergrans Dagen svalnar fångar mitt intresse.
Till sist en bok jag läser just nu, Reading Like a Writer: A Guide for People Who Love Books and for Those Who Want to Write Them av Francine Prose. Här finns massor av inspirerande exempel på intressanta passager från olika böcker, och ett resonemang om hur författare egentligen gör för att få fram vissa effekter. Väldigt inspirerande.
Nu tänker jag till exempel att jag har läst flera intressanta faktaböcker på sistone, som alla är rena läslustmedicinen. För vad passar bättre för att inspirera till läsning än böcker som handlar just om läsning?
Mina hjältinnor: eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket är en bok där Samantha Ellis beskriver just vad titeln antyder. Och det är riktigt kul att med hennes hjälp återuppleva läsningen av till exempel Svindlande höjder, Jane Eyre och Anne på Grönkulla.
En annan intressant bok är litteraturforskaren Anna Smedberg Bondessons Ditt språk i min mun: grannspråkets glädje och gagn. Författaren undervisade under flera år i Köpenhamn och boken handlar mycket om det danska, det svenska och det skandinaviska. I korta essäer läser jag om kulturmöten och litteratur - särskilt ett kapitel där studenter arbetar med översättningar till danska och norska av Edith Södergrans Dagen svalnar fångar mitt intresse.
Till sist en bok jag läser just nu, Reading Like a Writer: A Guide for People Who Love Books and for Those Who Want to Write Them av Francine Prose. Här finns massor av inspirerande exempel på intressanta passager från olika böcker, och ett resonemang om hur författare egentligen gör för att få fram vissa effekter. Väldigt inspirerande.
tisdag 12 april 2016
Korta listan
Hos Baileys Women's Prize for Fiction har den korta listan tillkännagivits. Kvar finns sex intressanta romaner att titta närmare på:
lördag 9 april 2016
Bokveckan som gått
På alla möjliga sätt har veckan som gått (och som förstås inte är över riktigt än) varit snäll ur boksynpunkt.
I tisdags var jag på Kristianstads stadsbibliotek och lyssnade till Stina Stoor när hon berättade om hur det kom sig att hon skrev den där första novellen som sedan vann Umeå novellpris, hur allt sedan liksom bara rullade på (till hennes egen förvåning) och hur hon fick ge ut Bli som folk som också blev Augustnominerad. Det var intressant att lyssna till hennes egen historia (nästan som att läsa en bok det också) och hennes noveller är helt enkelt mästerliga (min recension av Bli som folk hittar du här).
Det har också varit bokcirkelträff i veckan. Vi pratade om Jang Jin-Sungs bok Käre ledare: min flykt från Nordkorea och förfasades och fascinerades över detta märkliga land. Boken vi fick med oss hem blev jag också riktigt sugen på att läsa, Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. Någon som läst?
I övrigt har jag på sistone passat på att läsa ett par barn- och ungdomsböcker som jag av oklara anledningar aldrig tidigare läst: Vibeke Olssons Ulrike och kriget och Barbro Lindgrens Lilla Sparvel. Nu ser jag fram emot att det ju (tack och lov) finns fortsättningar på båda.
Morgonens läsupplevelse med både kaffekopp och fågelkvitter inom räckhåll var Elena Ferrantes Min fantastiska väninna. Berättelsen utspelar sig i ett fattigt kvarter i Neapel under efterkrigstiden och handlar om vänskapen mellan de båda flickorna Elena och Lila. Ända sedan jag först hörde talas om boken har jag varit sugen på att läsa den och det tog inte många sidor förrän jag var fast.
Nu, påfyllning av kaffet och dags att återvända till Neapel.