Bokveckan som gått

På alla möjliga sätt har veckan som gått (och som förstås inte är över riktigt än) varit snäll ur boksynpunkt. 

I tisdags var jag på Kristianstads stadsbibliotek och lyssnade till Stina Stoor när hon berättade om hur det kom sig att hon skrev den där första novellen som sedan vann Umeå novellpris, hur allt sedan liksom bara rullade på (till hennes egen förvåning) och hur hon fick ge ut Bli som folk som också blev Augustnominerad. Det var intressant att lyssna till hennes egen historia (nästan som att läsa en bok det också) och hennes noveller är helt enkelt mästerliga (min recension av Bli som folk hittar du här).

Det har också varit bokcirkelträff i veckan. Vi pratade om Jang Jin-Sungs bok Käre ledare: min flykt från Nordkorea och förfasades och fascinerades över detta märkliga land. Boken vi fick med oss hem blev jag också riktigt sugen på att läsa, Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. Någon som läst? 

I övrigt har jag på sistone passat på att läsa ett par barn- och ungdomsböcker som jag av oklara anledningar aldrig tidigare läst: Vibeke Olssons Ulrike och kriget och Barbro Lindgrens Lilla Sparvel. Nu ser jag fram emot att det ju (tack och lov) finns fortsättningar på båda.

Morgonens läsupplevelse med både kaffekopp och fågelkvitter inom räckhåll var Elena Ferrantes Min fantastiska väninna. Berättelsen utspelar sig i ett fattigt kvarter i Neapel under efterkrigstiden och handlar om vänskapen mellan de båda flickorna Elena och Lila. Ända sedan jag först hörde talas om boken har jag varit sugen på att läsa den och det tog inte många sidor förrän jag var fast. 

Nu, påfyllning av kaffet och dags att återvända till Neapel.