Ny utmaning: Läs en novell II

Visst ska vi ha en ny novellutmaning! Nu har jag knåpat färdigt och kommit fram till en lista för Läs en novell II.

Regler: Utmaningen utgår från en lista med fyrtio beskrivningar av noveller (se nedan!). För att klara utmaningen och vara med i utlottningen av fina novellpriser, ska du pricka av minst 20 av beskrivningarna (varje novell får bara vara med en gång).

Tidsramar: Novellutmaningen startar vecka 36 och håller på fram till och med vecka 23, 2017 (söndagen den 11 juni), men det går förstås bra att hoppa på utmaningen närsomhelst inom den här tiden.

Om du vill vara med i Läs en novell II, skriv en rad här i kommentarsfältet och tipsa gärna om utmaningen på din blogg.

Listan ser ut så här:

1. Läs en novell som är utgiven 2016
2. Läs en novell med något rött i titeln
3. Läs en novell på ett annat språk än svenska
4. Läs en novell av en författare du aldrig tidigare läst
5. Läs en novell med en frukt i titeln
6. Läs en novell där ett smycke spelar en stor roll
7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn
8. Läs en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i
9. Läs en novell som utspelar sig i historisk tid
10. Läs en novell som utspelar sig på hösten
11. Läs en novell där huvudpersonen är förälskad
12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord
13. Läs en novell av en författare från Tyskland
14. Läs en novell som utspelar sig på en ö
15. Läs en sorglig novell
16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln
17. Läs en novell där musik spelar en stor roll
18. Läs en novell av en författare som också är poet
19. Läs en novell som är skriven på 1800-talet
20. Läs en novell som handlar om ett mord
21. Läs en novell av en författare från Mexiko
22. Läs en novell med något grönt i titeln
23. Läs en novell där pengar spelar en stor roll
24. Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som ditt
25. Läs en kuslig novell
26. Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln
27. Läs en novell där någon går i skolan
28. Läs en novell med ett lyckligt slut
29. Läs en novell med ett yrke i titeln
30. Läs en novell av en författare från Indien
31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse
32. Läs en novell som utspelar sig i en huvudstad
33. Läs en novell där en hemlighet spelar en stor roll
34. Läs en novell som handlar om vänskap
35. Läs en novell med en siffra i titeln
36. Läs en novell som utspelar sig i Australien
37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord
38. Läs en novell som har något som kan flyga i titeln
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur
40. Läs en novell som är den första i en novellsamling

Hoppas du vill vara med!

Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet - Mrs. E hade helt rätt

Tidigare i sommar var jag med i en bokkedja - man skulle skicka en bok till en person och sen skulle man - i teorin - få många fler böcker i sin egen brevlåda. Riktigt som det var tänkt blev det förstås inte - jag hoppades på att åtminstone få en bok tillbaka och blev riktigt glad när jag fick hela tre stycken (enligt konceptet skulle man förstås få många fler, men det där med kedjebrev funkar ju sällan...).

Den här snyggingen kom från Mrs. E på What You Readin? och eftersom det är en bok som Mrs. E älskar blev jag förstås nyfiken.

Och hon hade ju helt rätt.

Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet av Eva Rice är mysig läsning och jag gillar den engelska femtiotalsmiljön, speciellt när huvudpersonerna befinner sig i London på olika klubbar och fester, eller på det anrika familjegodset Magna. 

Boken handlar om artonåriga Penelope som i bokens inledning får en ny väninna i Charlotte - deras möte får Penelopes liv att snurra i en helt ny riktning. Det är cocktailpartyn och rockkonserter, men också tebjudningar, svartsjukedramer, vackra klänningar, kärlek och storslagna engelska trädgårdar. Mycket att charmas av alltså. 

Titel: Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet

Författare: Eva Rice

Översättare: Lisbet Holst

Utgivningsår: 2007

Förlag: Norstedts Pocket

De nominerade till Sveriges Radios novellpris och längtan efter en novellutmaning

Nu står det klart vilka fem författare som har skrivit novellerna som har möjlighet att vinna Sveriges Radios novellpris 2016:

Neftali Milfuegos, Det är midsommarafton

Karolina Ramqvist, Den fria rörligheten

Olivia Bergdahl, Hjälten Josef Schultz på fotografiet

Mara Lee, Mitt namn betyder liv

Pooneh Rohi, Segraren

Från och med måndagen den 29 augusti går det att lyssna på novellerna i P1- en varje dag, klockan 11.35 och 19.35, och också när man vill på Sveriges Radios hemsida. 

Sen är det lyssnarna som avgör vem som ska vinna. För att se hur man gör för att rösta, klicka här. Novellpriset delas ut på Bokmässan i Göteborg.

Det här får mig att bli väldigt sugen på att knåpa ihop en ny Läs en novell-utmaning. Vad säger ni? Visst ska vi läsa noveller i höst?

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Långt om länge har det nu blivit av att jag läst Svetlana Aleksijevitj, 2015 års Nobelpristagare i litteratur.

Jag har faktiskt dragit mig lite för det eftersom hennes böcker (på grund av innehållet) verkar så tunga att ta sig igenom. Så dök Kriget har inget kvinnligt ansikte upp som det senaste valet i bokcirkeln jag är med i och jag fick den spark i baken som jag tydligen behövde för att komma igång.

Boken bygger på hundratals intervjuer som Aleksijevitj genomfört med kvinnor som stred under andra världskriget. Ungefär en miljon kvinnor kämpade i den sovjetiska armén och de kunde ha alla möjliga uppgifter och befattningar: kulspruteskyttar, piloter, spanare, sjukvårdare, ingenjörer, krypterare, stridsvagnsförare...

De kvinnor som överlevde och kom tillbaka hem efter striderna blev inte självklart hyllade som hjältar. Istället möttes de ofta av förakt och misstänksamhet och många av kvinnorna som Aleksijevitj har intervjuat beskriver att detta är första gången de pratat om sina upplevelser. Dessförinnan har tigit om allt.

Boken blir som en väv av vittnesmål ur ett mycket mänskligt perspektiv på upplevelser av ett krig. Långt ifrån historiebokens beskrivningar om stora slag och berömda krigshjältar läser jag om kvinnor som dödar och strider för sina ideal och sitt land. Men också om kvinnor som förbarmar sig över tyska skadade och som försöker hålla kvar vid något kvinnligt och vackert i allt det hemska. Ibland skildras vidriga detaljer om död och tortyr som knappt går att förstå, ibland lyser vackra ögonblick igenom som när en ny dag randas i vetskapen om att det kan bli någons sista. Många klarar inte för resten av sina liv av att stå ut med färgen röd efter att ha sett så mycket blod utgjutas.

Själva texten är lättillgänglig även om ämnet är svårt. Vittnesmålen lockar mig fram genom sidorna och jag hör verkligen kvinnornas röster i mitt huvud när jag läser. Tillsammans ger alla dessa unika kvinnoöden mig en bild av krigets vidrigheter och i alla fall en aning om hur det är möjligt att leva ett vanligt liv efter att ha varit med om något så fasansfullt.


Titel: Kriget har inget kvinnligt ansikte
Författare: Svetlana Aleksijevitj
Översättare: Kajsa Öberg Lindsten
Utgivningsår: 2012
Förlag: Ersatz
Antal sidor: 447

Söndagens smakbit: Allt jag säger är sant

Nu har smakbitarna dykt upp igen hos Mari på Flukten fra virkeligheten. Det hela går ut på att bloggare delar med sig av en smakbit ur en bok de för tillfället läser. Jag tycker det är ett roligt sätt att få nya lästips - ibland tittar jag bara inom för att se vad som bjuds och ibland - som idag - blir jag själv sugen på att dela med mig.

Jag har precis börjat läsa Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant. Ganska länge nu har jag följt hennes blogg Onekligen och tänkte att jag verkligen borde läsa nån av hennes romaner också.

Och det går faktiskt ganska lätt att känna igen sig i stilen från bloggen (eller om det är tvärtom). Språket är rappt och kul, och av det lilla jag läst hittills blir jag sugen på att veta mer om sextonåriga Alicia som boken handlar om.

Smakbiten kommer ifrån början av romanen där Alicia har berättat för sina föräldrar att hon tänker hoppa av gymnasiet:

"Jag stänger av öronen och låter dem mala på, de säger ändå ingenting som jag inte redan kunnat räkna ut med röven att de ska säga.
   Yada, yada, yada, vikten av en utbildning. Yada, yada, yada, hur ska du annars få jobb. Yada, yada, yada, tänk långsiktigt. Yada, yada, yada, gäääsp!
   Sedan drämmer pappa i med vad han verkar tycka är det bästa argumentet hittills.
   "Det är din framtid vi pratar om här, Alicia. Ditt liv."
   Och då vaknar jag faktiskt till lite, för där har han i alla fall en poäng.
   "Exakt!" vrålar jag. "Min framtid. Mitt liv! Vore det inte rimligt att låta mig vara med och tycka till om det själv? Ni lyssnar ju inte ens!"
   Jag darrar kanske lite på rösten.
   Och det är inte för att jag är ledsen, direkt.
   Det är mer för att det känns så tröttsamt alltihop.
   Jag har precis insett att det är sjutusen akter kvar av den här diskussionen, och jag orkar inte, jag vill bara dra ner ridån, gå hem i pausen och skita i resten.
   Får man det, fast man spelar en av huvudrollerna?

Klicka nu in dig hos Flukten fra virkeligheten för att läsa fler smakbitar.

Snöret, fågeln och jag

Nu har jag läst ytterligare en av tidigare års Augustprisvinnare. Ellen Karlssons och Eva Lindströms fina bok Snöret, fågeln och jag vann priset för bästa barn- och ungdomsbok 2013.

Boken handlar om Selma som tillbringar sommarlovet hos sin mormor och morfar. Hemma i stan har hon inte några kompisar och till hösten ska hon börja i en ny klass, vilket får henne att både hoppas lite och fasa för hur det ska bli.

Fågeln i bokens titel är en liten svart pickande varelse som sitter inne i Selmas bröst och påtalar alla fel hon gör och tjatar om hur ingen vill bli Selmas kompis. Det är ett fiffigt sätt att åskådliggöra de där tankarna ett barn kan ha om att duga, om att passa in och om att vara ensam.

En dag händer det oerhörda att Selma träffar en tjej som kallas Snöret och som verkar vilja bli hennes kompis. Snöret är också lite annorlunda och trots att flickorna inte är annorlunda på riktigt samma sätt, tycks det ändå som om de kommer bra överens.

Snöret, fågeln och jag är en bok med mycket sommarkänsla. Det är bad, naturupplevelser och saft och bullar i mormor och morfars kök. Om jag hade läst den här när jag skrev om somriga böcker för ett tag sen, hade den definitivt varit med på listan.


Titel: Snöret, fågeln och jag
Författare: Ellen Karlsson
Illustratör: Eva Lindström
Utgivningsår: 2013
Förlag: Hippo bokförlag
Antal sidor: 118

Veckans utmaning: Min bästa danska...

Kulturkollo har dragit igång med sina veckoutmaningar och den här gången ska vi resa över sundet till Danmark. Utmaningen går ut på att göra en best of-lista med våra danska favoriter:

1. Min bästa danska författare/bok
2. Min bästa danska film
3. Min bästa danska TV-serie
4. Mitt bästa danska kulturtips (kan vara vad som helst som du gillar t.ex. musik, mat, konst, en plats, en person)

1. Här måste jag svara Peter Hoeg trots att det var ett tag sen jag läste nåt av honom. Men länge var Fröken Smillas känsla för snö min stora bokfavorit och hans De kanske lämpade är riktigt, riktigt bra. En uppstickare får bli Ida Jessen som jag bara läst en enda novell av (En utflykt), men där jag anar att jag kommer att gilla annat hon har skrivit också.

2. Får man ta en film som utspelar sig i Danmark men som kanske inte egentligen är dansk...? Jag vet inte om det är min största filmfavorit, men nyligen såg jag A Royal Affair med Alicia Vikander och Mads Mikkelsen i huvudrollerna och gillade den. En gammal favorit är annars Italienska för nybörjare - en charmig och rolig film.

3. Teveserie då...? Jag tänker ofta att jag borde bli bättre på att följa de där serierna som alla andra pratar så mycket om. Men sen hinns det inte riktigt med. En favorit som har några år på nacken nu är ändå Den som dräper med Laura Bach och Jakob Cedergren.

4. Danska kulturtips är lättare för det finns helt enkelt så mycket fantastiskt att uppleva i Danmark. Att bara strosa runt i Köpenhamn är ju trevligt, och om man besöker mysiga Helsingör kan man titta inom på "Kulturvarvet" som jag skrivit om här. I övrigt måste jag också nämna konstmuseet Louisiana där man just i skrivande stund kan möta författare på Lousiana Literature men som också annars är en av mina favoritplatser. Till sist, Skagen är otroligt vackert  - dit hade jag gärna rest tillbaka.

Nu ser jag fram emot att läsa om alla andras danska favoriter.

Hönan som drömde om att flyga

Jag har läst den vackra och lite vemodiga berättelsen om Hönan som drömde om att flyga av sydkoreanska Sun-Mi Hwang.

Hönan Knopp har tröttnat på att sitta i bur och lägga ägg efter ägg som hon aldrig får ruva. Genom en glipa i ladugårdsdörren kan hon se de andra djuren ute på gården och hon drömmer om att få komma ut i friheten. Hennes högsta önskan är att få bli mamma åt en liten kyckling.

En dag får hon nog och lyckas fly. Men många faror lurar på en höna - de andra djuren skyddar sina revir, hon måste hitta mat för dagen och dessutom smyger en hungrig vessla i snåren. En dag hittar hon ett övergivet ägg som hon börjar ruva, men när det så småningom kläcks visar det sig att det inte är en kyckling som kommer ut, utan en and.

Det här är en berättelse om vänskap, individualitet och moderskap. Jag tycker om budskapet att man inte måste vara lika till det yttre för att älska varandra på insidan.


Titel: Hönan som drömde om att flyga
Författare: Sun-Mi Hwang
Illustratör: Nomoco
Översättare: Ninni Holmqvist
Utgivningsår: 2015
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 163

Moriarty, minsann!

Medan jag var i Barcelona hade det dykt upp en kedjebrevsbok till i brevlådan. Det är Linda på Enligt O som har valt Liane Moriartys Big Little Lies - helt perfekt eftersom jag aldrig läst Moriarty men tänkt att jag skulle. Tack!

#savetheculture

10 x Barcelona

Utlottning av Du, bara

Hos Bokkuset kan man just nu vinna Anna Ahlunds bok Du, bara. Eftersom jag precis skrivit upp den boken på min Vill läsa-lista är jag självklart med i utlottningen som avslutas fredagen den 12/8 kl.18.

Hoppas på tur!

Lyckan över att få läsa Stoner

Mycket har skrivits vid det här laget om John Williams  Stoner, ni vet den bortglömda romanen om en universitetslärares liv som sedan den återutgavs 2003 har tagit världen med storm. Nu har äntligen jag också läst boken.

Bekantskapen med Stoner har för mig varit ren och skär lycka. Det är nåt ärligt och innerligt över skildringen och som läsare kommer jag huvudpersonen nära. Jag delar Stoners stillsamma glädjeämnen, lider med honom i hans nederlag och när jag slår igen bokpärmarna är det som om jag lärt känna en verklig person av kött och blod.

Stoner föds som enda barn i en fattig lantbrukarfamilj och skickas till universitetet för att läsa till agronom. Men när han hamnar på ett litteraturseminarium väcks en kärlek till skönlitteraturen som ska komma att vara återstoden av hans liv. Han byter inriktning på studierna, arbetar på sin avhandling och bli så småningom själv lärare i litteratur på universitetet.

Vi får också läsa om Stoners misslyckade äktenskap, de varma känslorna för dottern och hur han sent i livet hittar kärleken i en yngre kvinna. Men det är framförallt hängivenheten till litteraturen och undervisningen som utgör stommen i Stoners liv - det är till den han vänder sig i stunder av både glädje och motgång.

Stoner är en melankolisk och vacker berättelse som inte kommer att lämna dig oberörd. Så om du inte redan läst boken, måste du faktiskt göra det.


Titel: Stoner
Författare: John Williams
Utgivningsår: 2012 (min utgåva), 1965 (i original)
Förlag: Vintage Books
Antal sidor: 288

Mer bokkedjepost

Ett kedjebrev till i lådan idag. Tack till Linda på What you readin! Jag ser fram emot att läsa! #savetheculture

Två Augustprisvinnare

Jag har börjat läsa ifatt lite av de Augustprisvinnare jag fortfarande har olästa. I veckan har jag hunnit med två stycken ur kategorin barn- och ungdomslitteratur - en bok för de lite yngre barnen och en ungdomsbok.

Ulf Stark och Anna Höglunds bok Min syster är en ängel vann Augustpriset 1996. Det är en fin liten berättelse om en pojke som funderar kring sin syster som dog redan i mammans mage. Pojken får en peruk med långt gyllene änglahår och iklädd den och en röd klänning föreställer han sig hur systern skulle ha sett ut. På det här viset går han runt och visar systern sina favoritställen i staden där han bor.

Eddie Bolander & jag av Bo R Holmberg & Katarina Strömgård hette vinnaren år 2005. Boken har lite text och många snygga illustrationer som tillsammans skildrar berättelsen om artonårige Steve som en dag får ett telefonsamtal från sin pappa Eddie som han inte träffat på tio år.

Jag gillar båda böckerna och det är lätt att förstå att de är vinnare (även om jag inte har koll på vilka andra böcker som var nominerade de här två åren).