Söndagens smakbit: Allt jag säger är sant

Nu har smakbitarna dykt upp igen hos Mari på Flukten fra virkeligheten. Det hela går ut på att bloggare delar med sig av en smakbit ur en bok de för tillfället läser. Jag tycker det är ett roligt sätt att få nya lästips - ibland tittar jag bara inom för att se vad som bjuds och ibland - som idag - blir jag själv sugen på att dela med mig.

Jag har precis börjat läsa Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant. Ganska länge nu har jag följt hennes blogg Onekligen och tänkte att jag verkligen borde läsa nån av hennes romaner också.

Och det går faktiskt ganska lätt att känna igen sig i stilen från bloggen (eller om det är tvärtom). Språket är rappt och kul, och av det lilla jag läst hittills blir jag sugen på att veta mer om sextonåriga Alicia som boken handlar om.

Smakbiten kommer ifrån början av romanen där Alicia har berättat för sina föräldrar att hon tänker hoppa av gymnasiet:

"Jag stänger av öronen och låter dem mala på, de säger ändå ingenting som jag inte redan kunnat räkna ut med röven att de ska säga.
   Yada, yada, yada, vikten av en utbildning. Yada, yada, yada, hur ska du annars få jobb. Yada, yada, yada, tänk långsiktigt. Yada, yada, yada, gäääsp!
   Sedan drämmer pappa i med vad han verkar tycka är det bästa argumentet hittills.
   "Det är din framtid vi pratar om här, Alicia. Ditt liv."
   Och då vaknar jag faktiskt till lite, för där har han i alla fall en poäng.
   "Exakt!" vrålar jag. "Min framtid. Mitt liv! Vore det inte rimligt att låta mig vara med och tycka till om det själv? Ni lyssnar ju inte ens!"
   Jag darrar kanske lite på rösten.
   Och det är inte för att jag är ledsen, direkt.
   Det är mer för att det känns så tröttsamt alltihop.
   Jag har precis insett att det är sjutusen akter kvar av den här diskussionen, och jag orkar inte, jag vill bara dra ner ridån, gå hem i pausen och skita i resten.
   Får man det, fast man spelar en av huvudrollerna?

Klicka nu in dig hos Flukten fra virkeligheten för att läsa fler smakbitar.