Tematrio - bara brittiskt

Den här veckan bjuder Lyran på en tematrio som jag absolut inte kan motstå:

"Berätta om tre riktigt bra brittiska romaner/författare!"

Det är verkligen inte svårt att hitta på bra böcker att tipsa om - snarare är det svårt att bara välja tre. Jag hade ju kunnat ta med något av Jane Austen, systrarna Brontë, Evelyn Waugh, Virginia Woolf eller varför inte Shakespeare, men till slut bestämde jag mig för den här trion:

1. Jag gillar Ian McEwan och vill gärna tipsa om hans roman The Children Act. Boken handlar om domaren Fiona Maye som hamnar i ett moraliskt dilemma när hon blir utsedd att döma i ett fall där en cancersjuk sjuttonårig pojke av religiösa skäl vill avböja livsavgörande behandling.

2. Nästa tips är The Passion av Jeanette Winterson, som var den första boken jag läste av författaren som kommit att bli en av mina största favoriter. Bland annat handlar boken om kärleken mellan kycklingkocken Henri och croupiern Villanelle, och vi får följa med till fantastiska miljöer som till exempel Venedig.

3. Till sist, en självbiografi av Stephen Fry, en annan stor favorit hos mig. Boken med det annorlunda namnet Moab is my Washpot handlar om hans tid på internatskola från tidig ålder fram till att han ska ta sig ut i världen i artonårsåldern. Det är både roligt, gripande, smart och förstås väldigt brittiskt.

Ordbrodösen

Efter att ha läst massor av hyllningar av Anna Arvidssons debutroman Ordbrodösen, blev jag så nyfiken att jag var tvungen att låta boken gå före annat som väntade i läshögen. Och det är verkligen en riktigt bra historia.

Alba tillhör en släkt där kvinnorna är ordbrodöser - genom att skriva ner uppmaningar har de kraften att styra andras tankar och handlingar. Bara detta att superkraften som boken centreras kring har med ordens makt att göra, är ju faktiskt riktigt coolt.

På sin artonårsdag är det meningen att Alba ska genomgå en ceremoni som inträdesprov för att bli ordbrodös. I flera släktled bakåt har hon starka ordbrodöser och alla förväntar sig att Alba ska följa i sina företrädeskors fotspår. Men någonting går snett och Alba misslyckas oförklarligt med provet.

Istället för att som planerat gå i lära,  skickas hon till Lo, en släkting i Stockholm som ville bli ordbrodös men som visade sig vara adopterad och därför inte hade kraften. Hos henne ska Alba vara tills släkten kommit fram till vad de ska göra åt situationen. Lo har en dotter som heter Klara och redan från början får Alba och Klara bra kontakt med varandra.

Det är Alba, Lo och Klara som börjar nysta i oklarheterna och som kommer fram till att allt nog inte är som det först verkade. Härifrån är Ordbrodösen en riktig bladvändare. Förutom spänningen och det fascinerande kring själva idén med ordbrodöser, tycker jag om hur Arvidsson skildrar vänskap och släktband. Det går helt enkelt inte att sluta läsa den här boken, när man väl har börjat.


Titel: Ordbrodösen
Författare: Anna Arvidsson
Utgivningsår: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 328

3 x 3 under 2017: Oranges Are Not the Only Fruit

Den första boken jag har läst i min utmaning 3 x 3 under 2017 är Jeanette Wintersons Oranges Are Not the Only Fruit.

Faktum är att jag länge varit osäker på om jag redan läst den här romanen (hur man nu kan vara osäker på en sån sak...). Men det är kanske för att den också blev en teveserie och för att jag har läst Wintersons Why Be Happy When You Could Be Normal som ännu mer självbiografiskt än debutromanen beskriver Wintersons uppväxt. Nu blev det i alla fall av att jag läste Oranges Are Not the Only Fruit och jag insåg snabbt att det verkligen var första gången jag läste boken och att jag från första ordet tyckte väldigt mycket om den.

Romanen handlar om flickan Jeanette som adopteras till ett religiöst hem i norra England. Det är mamman som styr det mesta i det wintersonska hemmet och hon uppfostrar Jeanette med fast hand för att hon ska viga sitt liv åt gud och bli missionär. Jeanette är mycket engagerad i kyrkan - hon predikar redan som ung och är en självklar del av församlingens gemenskap. Men när hon som tonåring får känslor för en annan tjej blir uppvaknandet brutalt. Församlingen, med mamman i spetsen, anser att Jeanette är besatt av djävulen och försöker på olika sätt driva ut ondskan ur henne. En sån som hon har ingen plats i deras kyrka.

Romanens huvudtema är kärlek, både i form av kärleken till en gud och den mellan människorna, ibland som begär, ibland som en känsla av stark samhörighet. Boken handlar också om det passionerade uppvaknandet hos en ung kvinna och hennes slingrande väg ut i livet.

Trots att mamman ligger bakom det mesta som blir svårt i Jeanettes liv, är det ändå ett mänskligt porträtt av mamman vi får läsa. Hon lyssnar på sina radiorapporter om missionärernas framgångar och spelar med stor inlevelse psalmer på pianot, ibland för att överrösta grannarna som ägnar sig åt ogudaktigheter på andra sidan väggen. Hur det än är med hennes grymhet, känner jag till slut mest ett slags milt överseende med hennes underligheter. Det är definitivt Jeanette som drar det längsta strået trots att hon tvingas lämna tryggheten bakom sig.

Insprängt i romanen finns passager med berättelser från myter och legender, till exempel om riddar Percival som känner sig tvingad att lämna hovet kring kung Arthur och om en flicka som blir uppfostrad av en mäktig trollkarl, men sedan revolterar mot honom. Det är lätt att läsa in Jeanettes egen historia - hur hon inte kan leva kvar i sin barndomsvärld om hon fullt ut vill kunna vara den person hon verkligen är.

Ofta finns ett slags humoristisk och ironisk underton i boken, trots att det förstås är en allvarlig historia. Jag njuter av Wintersons helt briljanta sätt att formulera sig och ser verkligen fram emot att läsa de andra två romanerna av henne som finns med i min 3 x 3: Sexing the Cherry och 12 Days of Christmas.



Titel: Oranges Are Not the Only Fruit
Författare: Jeanette Winterson
Utgivningsår: 2014 (ursprungligen 1985)
Förlag: Vintage
Antal sidor: 224

Februari går mot mars

"Ansikte mot ansikte

I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet så som en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.

Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tynade språket.

En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann."

Tomas Tranströmer, ur Den halvfärdiga himlen (1962)

Brorsan är kung!

Jenny Jägerfelds Brorsan är kung! handlar om elvaåriga Måns. I vanliga fall bor han i Stockholm men den här sommaren följer han med sin mamma när hon ska jobba i Malmö. Nästan direkt möter han en kille som heter Mikkel - han är täckt av tatueringar trots att han verkar vara i Måns egen ålder och han verkar väldigt arg och kanske lite farlig.

Precis som Måns är Mikkel skejtare och han utmanar Måns i en tävling för att visa vem som är bäst. Det går inte riktigt som Måns har tänkt sig, men trots att det hela slutar ganska illa lyckas han i alla fall imponera på Mikkel. Från den dagen är de kompisar och Måns har aldrig haft så roligt med någon förut.

Det är bara ett problem. Måns har inte vågat berätta att han egentligen är döpt till Michelle och alltså har en tjejs kropp trots att han helt och hållet känner sig som en kille. Hur ska det gå med vänskapen om han berättar sanningen? Eller om han inte berättar sanningen? En riktig kompis ska man ju kunna dela allt med.

Jag tycker om det sätt som Jägerfeld berättar Måns historia på. Jag får reda på hur klasskompisarna reagerar på att Michelle blir Måns och hur hans egen familj hanterar det - mamman visar sig ha lättare för att acceptera än pappan. Omständigheterna och reaktionerna känns trovärdiga och viktiga att skildra.

Brorsan är kung! är en stark och rolig bok om en viktig vänskap. Ytterst handlar den om rätten att få vara den man är och att bli uppskattad för det.

Titel: Brorsan är kung!
Författare: Jenny Jägerfeld
Utgivningsår: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 142

I mars blir det tema grannar hos Novellix

Jag ser fram emot den 2 mars när Novellix släpper nio nya noveller på temat grannar. Författarna har fått fria händer att tolka temat, men texten hos Novellix ger oss en fingervisning:

"Vad är egentligen en granne? Är det en främling, vän eller fiende? I en värld där krig, flykt och arbetslöshet hör till alltför mångas vardag är detta en högst central fråga."

De aktuella författarna är: Elsie Johansson, Kjell Westö, Lars Norén, Aris Fioretos, Augustin Erba, Josefine Klougart, Kim Thúy, Lydia Davis och Merethe Lindström.

Intressant tema på gång i bokcirkeln

Moa Martinson (bild från Wikipedia)

Ibland kör vi flera böcker på samma tema i den bokcirkel jag är med i, och nu har vi ett  på gång som jag är riktigt sugen på. I veckan som kommer ska första boken delas ut: Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Jag har läst romanen mer än en gång förut  - vilken öppningsscen när mor Sofi badar! - men jag läser gärna om den. 

Temat är arbetarskildringar skrivna av kvinnor och vi har tänkt oss författare som Kerstin Ekman, Sara Lidman och Elsie Johansson. Helt klara med planeringen är vi inte, men förmodligen blir det varsin roman av de här författarna. Till detta tänkte vi lägga några novellixer med passande tema. 

Söndagens smakbit: Oranges Are Not the Only Fruit

Det har på många sätt varit en tuff vecka och bloggandet har fått stå tillbaka för annat. Nu börjar ändå söndagslugnet infinna sig och jag tänkte det kunde vara kul att vara med i En smakebit på söndag. Det är Mari på Flukten fra virkeligheten som ordnar och varje söndag kan man kika in hos henne och få tips på böcker som olika bokbloggare för tillfället läser.

Min smakbit kommer från den helt underbara Oranges Are Not the Only Fruit av Jeanette Winterson. Det är berättelsen om flickan Jeanette som adopteras och växer upp i ett strikt religiöst hem i en liten stad i England. Jag har läst en bra bit in i boken men väljer ändå att ge er romanens inledning, mycket för att författaren redan från början sätter tonen med sin briljanta och lite ironiska stil (ja, jag är ett stort fan av Winterson).

Så här inleds romanen:

"Like most people I lived for a long time with my mother and father. My father liked to watch the wrestling, my mother liked to wrestle; it didn't matter what. She was in the white corner and that was that.
   She hung out the largest sheets on the windiest days. She wanted the Mormons to knock on the door. At election time in a Labour mill town she put a picture of the Conservative candidate in the window.
   She had never heard of mixed feelings. There were friends and there were enemies.

          Enemies were: The Devil (in his many forms)
                                Next Door
                                Sex (in its many forms)
                                Slugs
         Friends were:    God
                                Our dog
                                Auntie Madge
                                The Novels of Charlotte Brontë
                                Slug pellets

and me, at first, I had been brought in to join her in a tag match against the Rest of the World. She had a mysterious attitude towards the begetting of children; it wasn't that she couldn't do it, more that she didn't want to do it. She was very bitter about the Virgin Mary getting there first. So she did the next best thing and arranged for a foundling. That was me."

10 x läsretreat i Varberg

I helgen var jag med när Bokbubblarna bjöd in till läsretreat på Hotell Gästis i Varberg. Där fanns böcker precis överallt och dessutom kunde man ta ett dopp i det mysiga och märkliga Leninbadet i hotellets gamla källarvalv.

Vi hade med varsin pocketbok som lottades ut.

Min vinst!

Vinnarna i lördagskvällens bokquiz.

Vi bokcirklade om Marie Hermansons Musselstranden. 

I bokälskarpaketet ingår att man får ta fem valfria böcker med sig hem.

Om du vill se fler bilder från läsretreatet kan du kolla in #babbelbubbelböckerbad i sociala medier. Stort tack till alla inblandade för en mysig och inspirerande helg!

Så har jag det nu av Meg Rosoff

Meg Rosoff utsågs till årets ALMA-pristagare 2016 och jag har länge varit sugen på att läsa någon av hennes böcker. Valet föll på debutromanen från 2004, Så har jag det nu.

Femtonåriga Daisy från New York blir skickad till sin moster och sina kusiner på den engelska landsbygden. Hon känner sig utanför i sin egen familj - pappan har en ny fru och en bebis på väg. Daisy tolkar situationen som att de vill bli av med henne, och detta har lett till att hon svälter sig och har fått gå till olika psykologer.

Hon har aldrig tidigare träffat sina kusiner och tillvaron i England visar sig bli något helt annat än det hon är van vid. Familjen är bohemisk och miljön lantlig. Det är också uppenbart att alla tycker om varandra i familjen, vilket är ovanligt för Daisy. Speciellt ovanligt är det att alla också verkar tycka om henne.

I bakgrunden till det här idylliska livet hotar ett krig att bryta ut. London bombas och det råder undantagstillstånd. Daisys moster blir fast i Norge i sitt fredsbevarande arbete och de fem kusinerna blir ensamma på gården.  Daisy och hennes kusin Edmond blir kära i varandra, och länge är kriget bara något som händer någon annanstans. Barnen lever enligt sina egna regler utan någon vuxen närvaro. Men kriget kommer allt närmare och snart tvingas de uppleva krigets fasor på nära håll.

Det här är en riktigt bra bok och jag tycker om hur Rosoff låter oss se världen genom femtonåriga Daisys ögon. Berättelsen är både gripande och tänkvärd.


Titel: Så har jag det nu
Författare: Meg Rosoff
Översättare: Helena Ridelberg
Utgivningsår: 2016 (men 2004 i original)
Förlag: Brombergs

I mjölnarens spår

 I mjölnarens spår av Stina Nilsson Bassell är berättelsen om Emma Klasdotter som mot sin vilja blir bortgift med den mycket äldre storbonden Niklas Nilsson. Handlingen pendlar mellan den lyckliga tiden då en ung Emma bor med sin far, styvmor och många syskon, till tiden i början av äktenskapet med Niklas och ännu många år senare när hon är en äldre kvinna och ser tillbaka på sitt liv.

I mjölnarens spår är en grym och sorglig berättelse. Emma tvingas försaka sin stora ungdomskärlek och får istället leva med en ond man som hon inte älskar. Ondskan förs över på sonen som tar över rollen som plågoande till sin mor när fadern dör. De enda ljusglimtarna kommer från de lyckliga minnen från förr som ibland tränger sig fram hos Emma. En blå klänning återkommer i handlingen och har ett stort symbolvärde.

Jag tycker författaren lyckas skildra Emmas tragiska livsöde väl och hoppen i tid mellan de olika perioderna i hennes liv fungerar på ett spänningshöjande sätt. Något jag är mindre förtjust i är de målande beskrivningarna av huvudpersonens känslostämningar - ibland får jag svårare att leva mig in i situationerna för att jag lite blir skriven på näsan vad jag ska uppleva. Däremot tycker jag författaren lyckas väl med att ge oss bakgrunden till personernas ageranden och ovanliga personligheter, vilket gör att även det ofattbart grymma känns trovärdigt. 

Titel: I mjölnarens spår

Författare: Stina Nilsson Bassell

Utgivningsår: 2015

Förlag: Ebes

Antal sidor: 328