Boken börjar med att ett lik av en kvinna hittas när ett muddringsverk arbetar i ett båtinlopp. Hon är uppenbarligen strypt och förmodligen kastad i vattnet från en båt. Poliserna, med Martin Beck i spetsen, förväntar sig att de snart ska få in tips om någon försvunnen kvinna, så de kan fastställa den dödas identitet. Men inga tips kommer in och utredningen kommer av sig innan den ens börjat.
Mycket i boken handlar om polisens ihärdighet. Beck och hans kollegor kan helt enkelt inte lämna fallet outrett och de kämpar oförtrutet framåt. Även när det stundtals inte händer ett dugg i utredningen kan de inte släppa tankarna på kvinnan. Utan att avslöja för mycket om handlingen är det väl med romanens titel inte för mycket sagt att de så småningom får reda på att kvinnan är en amerikansk turist vid namn Roseanna. Nu återstår att komma på vem som utsatt henne för det bestialiska brottet.
Martin Beck är bokens självklara huvudperson, men han är inte nån superhjältepolis, utan en hårt arbetande yrkesman. Han är mycket mänskligt skildrad. Han mår illa när han dricker kaffe, röker cigaretter och åker tåg. Dessutom är hans äktenskap inte särskilt lyckligt, vilket han vet om, utan att han för den skull verkar ha så mycket energi över för att göra något åt saken.
Jag tycker också om hur boken blir ett tidsdokument över det sextiotal den skildrar. Här finns inga mobiltelefoner - behöver poliserna stämma av vad som händer vid en skuggning av en misstänkt är det telefonkiosker som gäller. Alla röker dessutom hela tiden, också inomhus förstås.
Jag gillar hur boken skildrar polisernas vardag. Det är dagar när inte mycket händer, dagar (och nätter) när de skuggar misstänkta utan att komma nån vart, och dagar med enformigt skrivbordsarbete. När det är fråga om förhör får vi läsa själva replikskiftena och när brev förekommer får vi också läsa dem. Det förstärker känslan av att följa utredningsarbetet i samma takt som poliserna arbetar med den.
Sen är det ju en riktigt spännande och intressant historia förstås. Det ska bli kul att läsa de andra två Sjöwall Wahlöö-böckerna i min trio: Mannen på balkongen och Den skrattande polisen.
Titel: Roseanna
Författare: Sjöwall Wahlöö
Utgivningsår: 1965 (mitt exemplar tryckt 2015)
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 263
Jag gillar det där med tidsandan. Kanske skulle läsa någon av Beck-böckerna? När jag läste Maria Lang i höstas så fastnade jag för just biten om hur folk betedde sig, pratade, klädde sig, förväntades vara på 1940- och 1950-talen. Din recension får mig nyfiken på just DEN sidan av deckaren. Jag är tillräckligt gammal för att minnas de gamla polisuniformerna (med ett vitt band tvärs över bålen och runt midjan) och hur vuxna rökte inomhus och hur vi barn satt i bilen utan säkerhetsbälten osv.
SvaraRaderaJag gillade precis det här också i de Maria Lang-böcker jag läst.
RaderaDe här böckerna är ju klassiker i sin genre, och håller förvånansvärt bra, tycker jag. Jag läste hela serien 2013, som ett av mina första projekt när jag hade börjat blogga (http://jsprbok.blogspot.se/search/label/Sj%C3%B6wall%2FWahl%C3%B6%C3%B6) och tyckte att den fick en extra dimension av att läsas i ordning, för både Martin Beck och de andra poliserna utvecklas genom de tio år det utspelar sig (för att inte tala om att samhället förändras en hel del). Det ska bli roligt att följa vad du tycker framöver, men skulle du inte läsa nummer två (Mannen som gick upp i rök) som nästa?
SvaraRaderaJag har faktiskt redan läst den för inte så hemskt längesen - förmodligen genom nåt slags läsutmaning... Så därför hoppade jag över den nu. Men jag kan absolut tänka mig att det är en poäng att läsa alla och naturligtvis i rätt ordning. Jag har ganska svårt för att läsa en bok som är mitt i en serie, utan vill gärna börja från början :-). Kul att du läste hela serien - ska ta mig en titt på vad du skrev.
RaderaNej, då förstår jag att du inte läser om den. Det är ju inte komplicerade intriger över bokgränserna så man måste ha detaljerna aktuella för att kunna följa med.
Radera