På några få sidor målar Fioretos upp en historia sprängfull med undertoner och litterära och filosofiska associationer. Jag får känslan av att få ta del av något mycket större än bara orden på pappret.
Novellen handlar om en man som tänker tillbaka på gymnasietiden och de klasskamrater han omgav sig med. Särskilt handlar texten om J, en annorlunda pojke som var berättarens bänkgranne.
Några av pojkarna i klassen börjar diskutera självmord, på ett rent filosofiskt plan, till exempel vem som är för och emot och hur de i så fall skulle vilja genomföra det. Två av pojkarna är emot och två är för. Bara J kan inte välja vad han tycker. Det är i detta sammanhang han tar upp Camus idé om den täta världen och talar om en människa som befinner sig i en olidlig situation men inte har nånstans att ta vägen. Trots att världen blivit "tät" är människan tvingad att på något sätt agera.
Pojkarna läser latin och berättaren ser hur J antecknar och sedan nästan direkt ritar över det han skrivit med ett slags taggtrådsliknande krumelurer. Han hittar också på ett eget språk som han kallar Jesperanto, vilket han faktiskt inviger berättaren i. De närmar sig alltså varandra, men ändå verkar det omöjligt att på riktigt lära känna J. Berättaren säger: "Trots att vi var bänkgrannar befann vi oss i skilda världar." Under ytan anar vi ett tragiskt men fascinerande människoöde.
Eftersom jag också håller på med min utmaning Läs en novell II passar jag på att pricka av listans nr. 27 "Läs en novell där någon går i skolan."
Titel: Rapport från den täta världen
Författare: Aris Fioretos
Utgivningsår: 2017
Formgivare: Karin Mamma Andersson
Förlag: Novellix
Antal sidor: 32
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar