Nordisk fauna av Andrea Lundgren

Nordisk fauna av Andrea Lundgren är inte som något annat jag läst. Precis som i hennes roman Glupahungern är det som om hennes värld innehåller något mer än vi vanliga människor kan se. Naturen har en särskild mystik. Den lockar oss med sin kraft och speciellt skogen ser man lite annorlunda på, när man har läst något av Lundgren.

Nordisk fauna är en novellsamling där djuren är återkommande. I berättelserna finns katter, rävar, gäddor, fåglar och till och med blåvalar. Människorna i novellerna längtar efter förändring, och det är djuren och deras värld som både symboliskt och bokstavligen står för det som människorna längtar efter.

Jag kommer att tänka på några rader ur Tranströmers dikt "Ansikte mot ansikte":

"En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann"

För precis som i dikten möts människorna och naturen i Lundgrens noveller - ibland smälter de till och med ihop till ett. Som när Anna i slutet av novellen "Flickvännen" låter sin glädje och kärlek till David på riktigt gå över i en hunds trofasta och  spralliga glädje. När David kommer innanför ytterdörren landar hon på alla fyra och försöker överösa honom med kyssar. Hon sätter sig på  rumpan och David tar upp henne i famnen. Han klappar henne och hon slickar honom i ansiktet.

Jag gillar verkligen hur Lundgren tänjer på realismens gränser. Här finns mycket att tolka och fundera över, och på något vis är det som om novellerna innehåller så mycket mer än det som står på boksidorna.

Till Läs en novell III väljer jag novellen "Fågeln som skriker om natten", där en ung man sitter i köket hos sin pappa och fikar. Den passar bra in på nr. 39, "Läs en novell där någon dricker kaffe eller te".


Titel: Nordisk fauna
Författare: Andrea Lundgren
Utgivningsår: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 182