Läs en novell III: Johannes och huldran av Gustav Sandgren

Ur samlingen Svenska noveller från Almqvist till Stoor har jag läst Gustav Sandgrens "Johannes och huldran". Det var min jakt på att hitta något att läsa till nr.18 i novellutmaningen,"Läs en novell som handlar om ett sagoväsen", som fick mig att välja just den här novellen. Det roliga med den här typen av utmaningar är just att man upptäcker texter och författarskap som man kanske annars inte skulle ha gjort.

Enligt NE är en huldra "främst i sydöstra Norge motsvarigheten till det svenska skogsrået", och skogsrået beskrivs i sin tur som "ett för den främst syd- och mellansvenska folktron karakteristiskt solitärväsen i kvinnlig gestalt, i traditionen upp till Vänern–Mälaren försett med urholkad rygg, norr därom med svans som kriteriemotiv." Ofta är sägnerna om huldran av erotisk art.

Novellen handlar om Johannes som kommer från en rik familj med stora tillgångar. Men Johannes uppskattar inte det materiella utan upplever att husen äger människorna, istället för tvärtom. Han längtar istället ut till friheten i skogen, där han hittar ett lugn och en mening. I skogen blir han varse en vitaktig skuggestalt som han börjar följa. Efterhand som dagarna går, kommer han allt närmare. Skuggestalten är huldran, och en dag när Johannes ligger och solar på en klipphäll möts de äntligen:

"Men därvid snuddade hennes ögonlock vid hans kind och han kände det som om fjärilar fladdrade i hans ansikte och vaknade och såg rakt in i huldrans ögon som var bruna och bottenlösa som en skogstjärn."


Titel: "Johannes och huldran"
Författare: Gustav Sandgren
Ur: Svenska noveller från Almqvist till Stoor
Utgivningsår: ursprungligen 1946, men i den här samlingen 2018
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 13