Boken handlar om Jana, Brit, Henry och Daniel, som tillsammans utgör Van Nesskvartetten. Jana är förstaviolinist, Brit andraviolinist, Henry spelar altviolin och Daniel är cellist. Vi får följa kvartetten under många år, med fokus både på den musikaliska utvecklingen och på nederlag och triumfer på det personliga planet.
De fyra blir genom åren väl förtrogna med varandra, som bara de som ständigt måste lyssna in varandras känslolägen kan bli. De känner varandras kroppar, och när de spelar läser de av minsta nyans hos varandra, som en hastig blick eller nick med huvudet. Överhuvudtaget beskrivs ofta musik och kropp i samma andetag, och deras kroppar formas efter instrumenten genom valkar och förhårdnader.
Även språket färgas av det musikaliska, i fråga om ordval och stämningar. Boken varvar kapitel ur de fyra personernas perspektiv, och det blir som att också boken består av de fyra stämmorna i en kvartett. Personerna - liksom stämmorna - är unika i tonen, men bildar tillsammans något större.
Boken väcker frågor som hur långt man kan gå för att nå framgång? Eller om vänskap, kärlek eller karriär är det viktigaste?
Jag gillar Kvartetten. Jag fängslas av människorna och tycker det är fascinerande att läsa en roman som så tydligt har musikers tillvaro i fokus. Min egen fiol ligger i tryggt förvar uppe på vinden - man kan lugnt säga att jag inte kom lika långt i mitt spelande som de här musikerna, men jag tyckte om att jag under läsningen hade en viss förförståelse hur det känns att spela.
Titel: Kvartetten
Författare: Aja Gabel
Översättare: Sofia Nordin Fischer
Utgivningsår: 2019
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 392
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar