Månadens språk i maj är indonesiska, och jag ville passa på att läsa Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan, som jag länge varit nyfiken på.
Kurniawans bok är en myllrande roman med många olika huvudpersoner. Den utspelar sig i staden Halimunda, och sträcker sig över Indonesiens våldsamma moderna historia, genom nederländsk kolonialism, Japans invasion under andra världskriget, revolution och till sist, Indonesiens frigörelse.
Berättelsen utgår från Dewi Ayu, en vacker kvinna som tvingas prostituera sig. Först för att hon som ung flicka blir tillfångatagen och tvingad, men sedan blir det hennes riktiga yrke och ett sätt att försörja sig. Hon får fyra döttrar utan kända fäder, och berättelsen handlar också om dessa kvinnor och deras liv och äktenskap.
Ett av omdömena på romanens baksida nämner Kurniawan som en litterär arvtagare till bland annat Gabriel García Márquez, och det kan jag verkligen förstå. Hans Hundra år av ensamhet är en av mina favoritböcker, och det finns faktiskt en hel del kopplingar böckerna emellan. Båda handlar om stora släkter där vissa egenskaper går i arv: kvinnorna i Skönhet är ett sår är vackra och förvrider männens huvud, och flera av männen är starka macho-typer som gärna tar till våld och vapen. Här finns också folkliga berättelser, inte sällan övernaturliga, som blandas med en brutal nutidshistoria.
Jag gillar att det i Skönhet är ett sår är kvinnornas historia som lyfts fram mest. Dewi Ayu och hennes döttrar är starka kvinnor, trots att de lever i ett samhälle där de är utsatta. Den sexuella utsattheten är mest framträdande - att vara en vacker kvinna verkar i sig innebära en högre risk att bli våldtagen eller prostituerad.
Jag gillar den här boken. Den är omfångsrik, både till antalet sidor och alla personer, händelser och detaljer, men trots att den kräver en del av sin läsare, är det en njutning att vistas i Halimunda med Dewi Ayu och hennes döttrar.
Titel: Skönhet är ett sår
Författare: Eka Kurniawan
Översättare: Stefan Danerek
Utgivningsår: 2017
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 568
Åh, den har jag haft span på länge. Det går liksom inte att värja sig mot Rafflesian på omslaget. Men jag hade inte koll på att den är indonesisk, i så fall hade jag nog införskaffat den till Månadens språk.
SvaraRaderaBlev också lockad av omslaget :-)
Radera