Alfred Hitchcocks filmatisering av Fåglarna minns jag sedan barndomen, när jag - förmodligen av misstag - hamnade framför teven och fick se stora svärmar av fåglar gå till attack mot människorna. Läskigt, tyckte jag då, och det tycker jag fortfarande.
Hitchcocks film är löst baserad på en novell av Daphne du Maurier, här hämtad ur Modernistas samling Fåglarna och andra noveller.
I novellen får vi följa Nat Hocken, en förtidspensionerad krigsveteran och familjefar. När han tar paus i sitt arbete och äter sin medhavda matsäck, tycker han om att betrakta fåglarna som flyger ute vid udden och in mot land. Den här hösten verkar fåglarna ovanligt rastlösa och oroliga, och de verkar också vara fler än vanligt.
På natten väcks Nat av knackningar mot fönstret och när han öppnar det för att se vad som står på, ser han flaxande vingar och märker att något hackar honom på handen. När det efter en stund hörs fler knackningar, vaknar också hans fru och ber honom se efter vad det är som låter. Ännu en gång öppnar han fönstret, den här gången i barnens sovrum, och nu blir han attackerad av ännu fler fåglar.
Nat försöker förklara fåglarnas märkliga beteende med det ovanligt snabba väderomslaget, men när han försöker prata med andra om vad som hänt, är det ingen som tycks ta honom på allvar. Han tar med sig de döda fåglarna från huset för att begrava dem på stranden, och då får han syn på måsarna. Långt ut på havet gungar de på vågorna. Tusentals, tiotusentals måsar som bara verkar vänta på något.
Författaren bygger verkligen upp en obehaglig stämning i novellen. Detta att fåglarna tycks samla sig som för en attack och att ingen mer än Nat verkar ta fåglarnas hot på allvar, gör att man förstås anar det värsta. Trots att jag kände till hemskheterna från filmatiseringen, tyckte jag ändå att det var spännande att läsa novellen. Och riktigt samma handling som filmen, har novellen inte.
Jag passar in "Fåglarna" på nr. 37 i novellutmaningen: "Läs en novell som har samma titel som en film."
Titel: "Fåglarna"
Ur: Fåglarna och andra noveller
Författare: Daphne du Maurier
Översättare: Gerd Lilliehöök
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Antal sidor: 43
Daphne är så bra
SvaraRaderaHåller med!
Raderaintressanta noveller av Curtis Sittenfeld:
SvaraRaderahttp://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/06/jag-sager-det-ni-tanker-av-curtis.html
Tack för tips!
Radera