Åh Lunargatan av Viktoria Jäderling

Jag har läst Åh Lunargatan av Viktoria Jäderling, en novellsamling med totalt femton noveller som sinsemellan har ganska olika teman.

Titelnovellen handlar om en mamma och en dotter som besöker mammans barndomshem, en annan novell handlar om en man som sorterar sin skivsamling samtidigt som han pratar med sitt ex i telefon, en tredje handlar om jakt. Novellerna skiljer sig också åt i längd och stil. En är riktigt kort (bara drygt två sidor), en är 59 sidor lång, en annan är mer som en lång dikt.

Jag gillar att det finns variation och tänker att det är befriande just med en novellsamling, att den ger utrymme att testa olika stilar. Här finns också olika berättarperspektiv och både män och kvinnor i olika åldrar som huvudpersoner. Jag gillar också att författaren inte sällan undviker den klassiska dramatiska kurvan och att personerna hon skildrar ofta är lite udda. Ibland är det tankar på något annat än det som händer i själva novellens handling, som driver berättelsen framåt. Det är inte heller alltid jag har helt klart för mig hur jag tolkar det som händer. Mycket lämnas till läsaren, och det tycker jag om.

Under 2017 nominerades Åh Lunargatan till både Borås Tidnings debutanpris och Katapultpriset för bästa debut.


Titel: Åh Lunargatan
Författare: Viktoria Jäderling
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 315