Världspoesidagen idag, och jag bjuder på en av mina egna dikter

Snön

Snön virvlar,

låter världen födas på nytt.

Singlar mot marken i heliga tussar, 

allt är vitt och otrampat.

Som min längtan i dina händer,

varsamt kupade.

Under täcket,

ett bottenfruset då i glömska. 

När himlen blir stjärnklar och skarpsynt, 

tassar drömmarna fram över skaren.

Min hud skälver

mot din.