Himlabrand av Moa Backe Åstot

I Himlabrand skildrar Moa Backe Åstot tonårskillen Ánte, som slits mellan att leva enligt de samiska traditionerna och att kunna följa sitt hjärta. 

Ánte vill inget hellre än att fortsätta med rennäringen, både för att han som familjens enda barn vill föra traditionen vidare och helt enkelt för att han älskar livet med renarna. 

Samtidigt upplever han allt tydligare den trångsynthet som tycks finnas i hans närhet, och när hans känslor för kompisen Erik utvecklas till något djupare vet han inte vad han ska ta sig till. Är det ens möjligt att vara renskötare och gay?

Det är inte bara fördomarna Ánte slåss mot - han är inte heller säker på att Erik besvarar hans känslor. Boken skildrar Ántes starka längtan efter kärleken, samtidigt som han vill vara precis som alla andra. 

Bokens miljö är också något som lockar. För mig som skåning är det förstås spännande att läsa om rennäringen, och jag kan tänka mig att miljön är viktig som igenkänning för ungdomar som kommer från liknande bakgrund som författaren. Samtidigt känner nog precis alla igen sig i tonårskärlekens våndor och kan inspireras av en huvudperson som vågar gå mot strömmen. 

Titel: Himlabrand

Författare: Moa Backe Åstot

Utgivningsår: 2021

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 206