Juni 2023

Om maj var en skral läsmånad, så var juni desto bättre. Jag inledde läsningen med Julie Otsukas Simmarna, som jag verkligen tyckte om. Boken handlar om en grupp människor som tillbringar en stor del av sin tid med att simma i en viss bassäng. Detta är deras tillflykt från den riktiga världen där uppe, och när en spricka i bassängens botten upptäcks hotas hela deras tillvaro. 

Jag blev också väldigt sugen på att läsa noveller, så jag lånade hem en hel hög novellixer från biblioteket. Det blev en salig blandning av både klassiska författare och lite nyare: 

Apollo av Chimamanda Ngozi Adichie, Det är så man gör av Rachel Cusk, Löftet & Aldrig så lite man inte är gift av Elin Wägner, Barnet av Ann Charlotte Leffler, Historia av Sonja Åkesson, Garm av Rudyard Kipling, En Realist av Victoria Benedictsson och Näst efter en hund av Agatha Christie.

När jag var i Hay-on-Wye förra månaden köpte jag The Sundial av Shirley Jackson. Den har jag också hunnit läsa under månaden. Det var klart underhållande läsning. även om jag inte tycker den håller samma klass som t ex We Have Always Lived in the Castle. I The Sundial får invånarna i ett hus genom en mystisk profetia reda på att jorden ska gå under och det är bara de som finns i huset som kommer att överleva. De börjar smida planer på hur de ska klara sig när världen runtomkring dem kommer att vara ödelagd.

I bokcirkeln läste vi Mia Kankimäkis Kvinnor jag tänker på om natten, en riktigt intressant och inspirerande bok. Författaren vänder sig till sina så kallade nattkvinnor, och samlar på tips om hur hon själv skulle kunna leva sitt liv. Vi får läsa om författare som Karen Blixen, äldre tiders kvinnliga upptäcktsresande och bortglömda kvinnliga renässanskonstnärer. För att nämna några.

Jag återvände också till åttiotalet med John Ajvide Lindqvist bok Sommaren 1985. På en ö i Roslagens skärgård träffas kompisgänget som vanligt när sommaren kommer. De är i fjortonårsåldern och det är tydligt att relationerna håller på att förändras nu när de blivit äldre. Killarna i gänget åker ut till den svårtillgängliga ön Svärtan, och det är där de upptäcker det otroliga. En livs levande sjöjungfru. Inte en gullig Ariel, utan en människoliknande havsvarelse som mer liknar ett rovdjur. Hon är fastbunden och lämnad för att dö, men killarna bestämmer sig för att rädda henne och tar henne med tillbaka och gömmer henne i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. 

I min utmaning Jorden runt på 100 böcker gjorde jag ett nedslag i Brasilien, genom Andréa Del Fuegos roman Syskonen Malaquias. När deras föräldrar dör i ett blixtnedslag tvingas de tre syskonen Nico, Julia och Antonio att skiljas åt. Bröderna återförenas senare, och letar efter sin syster. Det här är en skildring av den fattiga brasilianska landsbygden under början av 1900-talet. Realismen blandas med inslag av magisk realism.

Den sista boken jag hann med i juni var Tove Alsterdals Djuphamn, den sista delen i trilogin om polisen Eira Sjödin i Ådalen. Jag gillar den här trilogin - böckerna är välskrivna och spännande, med intressanta personporträtt. Förutom polisutredningarna har Eira sina egna problem att handskas med. Hennes mamma är demenssjuk, hon har en bror som sitter i fängelse och dessutom är hon gravid utan att veta säkert vem som är barnets pappa. 

Nu hoppas jag på en fortsatt bra sommar med mycket läsning.