Novellresan i april: Sammanfattning av Djurriket

Under april har Novellresan tagit oss till Djurriket, det vill säga, vi har läst noveller där djur på olika sätt finns med i handlingen. Här sammanfattar jag de noveller som jag läst på temat.

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

I mitt fall råkade djurnovellerna i de flesta fall handla om hundar. Jag läste Richard Fords Valpen, som jag verkligen gillade. Novellen handlar om ett gift par som en dag hittar en övergiven valp i sin trädgård. Frun tycker de ska ta valpen till djurskyddsföreningen men mannen vill först försöka hitta dess ägare genom att sätta upp lappar. Under dagarna som går förstår man som läsare att mannens bekymmer med hunden kanske säger mer om honom själv och hans frus förhållande än om hur viktigt hundens välmående är för honom. Kanske har han också svikit sina egna ideal.

Jeanette Winterson är en av mina favoritförfattare, så när jag hittade hennes The 24-hour Dog var jag såklart tvungen att läsa den. I novellen hämtar författarjaget hem en hund som hon sett fram emot att ta hand om. Hon fascineras av hunden och alla dess fantastiska egenskaper, men samtidigt får hunden henne att inse något om sig själv. 

Också Virginia Woolf har skrivit om hundar. I novellen Byrackan Gipsy hamnar vi framför brasan där två par sitter och pratar. Ett av samtalsämnena får det ena paret att tänka på en hund de hade tidigare, och de berättar historien om hur hunden Gipsy kom till dem och vilken enastående personlighet han hade. 

Det blev också andra djur i mina noveller, som en elefant i Rudyard Kiplings The Elephant's Child från hans Just So Stories. De här berättelserna är väl mest tänkta för barn, men de är väldigt underhållande också för vuxna läsare. I The Elephant's Child berättas på ett fantasifullt sätt hur det gick till när elefanten fick sin snabel. 

Till sist, har jag också läst Franz Kafkas novell A Report for An Academy, där en apa som hållits till fånga berättar om hur han tagit sig ut ur sin bur och fått ett fritt liv genom att han efterliknat människorna. Han har lärt sig tala och på alla sätt blivit människolik, och när han nu berättar om sin förvandling framför en akademi, kan han knappt minnas hur det kändes att vara apa. Jag hittade den här novellen efter att ha läst  We Are All Completely Beside Ourselves av Karen Joy Fowler, där det finns citat från Kafkas novell i inledningen till varje del av boken. 

Hur har det gått med er novelläsning?