Sidor

fredag 1 juli 2016

Våran hud vårat blod våra ben

Vissa av novellerna i John Ajvide Lindqvists senaste bok har tidigare varit utgivna på engelska och vissa har publicerats i andra sammanhang, som till exempel "Speciella omständigheter" som jag läst i  Novellix utgivning. Nu samlas skräckberättelserna i Våran hud vårat blod våra ben. 

Precis som vanligt när man läser Ajvide Lindqvist är det lätt att dras med in i hans speciella universum och också oerhört svårt att sluta läsa, trots - eller kanske på grund av - alla hemskheter.

Vi får möta onda sagoväsen, ett barn som står och spejar längst fram i fören på en Finlandsfärja, en by där det dyker upp svart hår som får invånarna att minnas en tidigare händelse, en klassåterförening på en ö i skärgården som får minst sagt otäckt och oväntat besök...

Det är stor variation på händelserna i novellerna och jag imponeras av att författaren överhuvudtaget lyckas tänka ut allt. Som vanligt är texterna mycket välskrivna och berättelserna blir aldrig reducerade till enbart skräck. Människoödena i sig är minst lika intressanta, vilket också tilltalar mig.

En av mina favoriter i samlingen är den tidigare nämnda "Speciella omständigheter", eftersom den i sin klassiska form med något hotande bakom en stängd dörr ger mig rysningar och faktiskt får mig att känna mig rädd på riktigt. En annan favorit är titelberättelsen "Våran hud vårat blod våra ben". I efterordet där Ajvide Lindqvist skriver lite om de olika novellerna och hur de kom till, konstaterar han själv att den här novellen kanske är det mest otäcka han har skrivit. Och jag kan bara hålla med.

Novellen handlar om en pappa och en son som flyttar till ett ruckel i skogen efter att mamman i familjen har dött i en bilolycka. För att sonen inte bara ska hålla på med sina tevespel mutar pappan honom med höjd veckopeng om han börjar ta pianolektioner. Det visar sig att sonen har talang för pianospelandet och efter några veckor av "Lilla snigel" och "Blinka lilla stjärna" hör pappan för första gången sonen spela de toner som sen ska få en ödesdiger betydelse för handlingen. Tonerna väcker oro och obehag, och trots att pappan inte kan minnas en melodi tycks han ändå veta precis vilken ton som ska komma härnäst. Och sen blir det bara värre och värre...


Titel: Våran hud vårat blod våra ben
Författare: John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2016
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 336


2 kommentarer :

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...