Bokbloggsjerka i teatermiljö

Idag handlar Annikas bokbloggsjerka om pjäser, vilket jag tycker är extra kul. Frågeställningen är den här:

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Jag kan ju börja med att säga att jag aldrig någonsin blivit tvingad att se någon pjäs, helt enkelt eftersom jag älskar att gå på teater. Så även om jag till exempel genom skolan någon gång blivit beordrad att se en viss pjäs, har jag snarare sett det som en belöning än som ett nödvändigt ont. Därför tänker jag i min jerka berätta om några positiva teaterupplevelser istället.

Även om jag aldrig skulle få för mig att själv ställa mig på en scen, är det något väldigt speciellt med just teatermiljön. Det är något med lukten (kanske från de gamla dammiga kulisserna) och tystnaden just innan ridån ska gå upp, som är magisk. Det finns många fina gamla teaterbyggnader som förstärker den här speciella känslan - till exempel har vi i min hemstad Kristianstad en väldigt fin teater.






Kristianstad teater



Annika skriver att hon aldrig varit något större fan av Shakespeare, och också där måste jag nog vara lite tvärtemot i veckans jerka. Jag tycker nämligen väldigt mycket om William Shakespeare, och har sett många av hans pjäser både på svenska och engelska.

Ett minnesvärt exempel är en föreställning med Rikard Wolff som Richard III just på Kristianstad teater, men de Shakespearepjäser som gjort allra störst intryck på mig har jag sett i England.

Jag har till exempel besökt Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon flera gånger, och då också passat på att i alla fall se en av de Shakespeare-pjäser som för tillfället satts upp av Royal Shakespeare Company. En av mina absoluta favoriter är Macbeth - den pjäsen är dramatisk, blodig och extra intressant med den starka Lady Macbeth som driver på sin make i hans onda handlingar.

 

Huset där Shakespeare föddes

 

I London höll Royal Shakespeare Company, i alla fall då, till på Barbican, ett kulturkomplex nära the City of London. Härifrån minns jag speciellt en uppsättning av Hamlet. Som ni kanske vet slutar denna tragedi med att alla i pjäsen ligger döda på scenen. När man som åskådare ser att den siste personer har stillnat, gör man sig beredd att börja applådera. Men precis just då började tonerna till The Verves "Bittersweet Symphony" att strömma genom salen, och det blev verkligen en extra häftig avslutning på en mycket gripande pjäs:

 

 

Om du också vill delta i jerkan är det bara att svara på veckans fråga i ett inlägg på din blogg, och sedan lämna en länk hos Annika. Läs hela instruktionen här.