Världspoesidagen - Wislawa Szymborska

Idag på världsbokdagen vill jag berätta lite om en av mina favoritpoeter, Wislawa Szymborska (1923-2012). Hon kom från Polen och var både essäist, översättare och poet.

 

1996 blev hon tilldelad Nobelpriset i litteratur med motiveringen:

 

"för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet."

 

Hennes dikter är inte konstlade, utan har istället en nästan sparsmakad stil. Ämnesområdena hon tar upp har en stor bredd, alltifrån kärlek och historiska skeenden, till vardagsbetraktelser om föremål och händelser som hos någon annan hade kunnat bli banala. Mest framträdande är kanske den dräpande ironi hon ofta använder sig av, men samtidigt visar hennes dikter också på en stark medkänsla.

 

Om ni inte har läst Szymborska, så kan jag bara säga: Gör det!

 

Här kommer ett smakprov på hennes diktning, hämtat ur boken Dikter 1945-2002 (utgiven 2003, i översättning och med efterord av Anders Bodegård):

 

 

Lycklig kärlek

 

Lycklig kärlek. Är det normalt,

är det seriöst, är det till någon nytta -

vad ska världen med två människor

som inte har ögon för världen?

 

Höjda till skyarna utan att förtjäna det,

första bästa par på miljonen, ändå övertygade

att så måste ske - som belöning för vad? Ingenting;

ljuset fallet ingenstans ifrån -

varför just på dem och inga andra?

Kränker det rättvisan? Ja.

Stör det noga staplade principer,

störtar det moralen från höjderna? Det stör, det störtar.

 

Titta på dessa lyckliga:

om de ändå kunde simulera lite,

spela beklämning för att uppmuntra vännerna!

Hör hur de skrattar - anstötligt.

Och språket de talar - skenbart begripligt.

Allt deras konstrande och krusande,

de utstuderade plikterna gentemot varandra -

det ser ut som en stämpling bak mänsklighetens rygg!

 

Det är svårt att förutse vad det kunde leda till

om deras exempel var möjligt att följa.

Vad finge då religioner, poesier lita till,

vad bleve då ihågkommet och vad åsidosatt,

vem ville då bli kvar i kretsen?

 

Lycklig kärlek. Är det nödvändigt?

Takt och förnuft bjuder att tala tyst om den,

som om en skandal i Livets högre sfärer.

Präktiga ungar föds utan dess hjälp.

Aldrig någonsin kan den befolka jorden.

Den inträffar ju så sällan.

 

Låt människor som inte upplevt lycklig kärlek

påstå att det ingenstans finns någon lycklig kärlek.

 

I den tron får de lättare att leva och att dö.