Tematrio - Rädsla

Lyrans tematrio handlar den här veckan om rädslor:

"Berätta om tre böcker som gjort dig rädd!"

1. Det är ingen hemlighet att jag gillar John Ajvide Lindqvists böcker, och den kanske allra läskigaste av hans texter är "Våran hud, vårat blod, våra ben" från novellsamlingen med samma namn. En pappa och en son flyttar till ett ruckel i skogen efter att mamman i familjen dött. Pappan tvingar sonen att ta pianolektioner, men efter en tid av "Blinka lilla stjärna" hör pappan sonen spela en märklig uppsättning toner som väcker oro och obehag hos honom. Trots att pappan inte kommer ihåg melodin tycks han veta exakt vilken nästa ton ska bli.

2. Marisha Pessls roman Night Film gjorde mig också rädd. Boken handlar om jakten på skräckfilmsregissören Stanislas Cordova, som ingen har sett på över trettio år. Hela berättelsen är som en labyrint av illusioner, onda aningar och kusliga stämningar - boken var helt omöjlig att lägga ifrån sig och riktigt läskig.

3. Till sist, Doktor Sömn av Stephen King. När jag läste den här boken hade jag inte läst något av King på åratal, men jag upptäckte att hans värld fortfarande var riktigt läskigt och underhållande. Boken handlar om Dan Torrance, pojken från The Shining som nu är en vuxen man, fortfarande med sina paranormala förmågor intakta. Detta "skimmer" använder Dan nu för att hjälpa personerna på ett hospice över till andra sidan.

10 x Madrid & 3 boktips

Pasajes - fin bokhandel med stort utbud av engelsk skönlitteratur

Plaza Mayor

Fiesta de la Trashumancia

Salon des Fleurs (kombinerat café och blomsterhandel) & Retiro-parken

Churros på Chocolatería San Ginés & utsikten från nionde våningen på El Corte Inglés

Till sist, tre tips på romaner som utspelar sig i Madrid, hämtade från 500 Hidden Secrets of Madrid (som också är ett bra tips om man vill ha en annorlunda guidebok):

På väg från Atocha av Ben Lerner
Winter in Madrid av C.J. Samsom
Captain Alatriste av Arturo Perez-Reverte

(klicka på länkarna för att läsa mer om böckerna).

Novellsudoku 2017: Cat in the Rain av Ernest Hemingway

"Cat in the Rain" är en sån där typisk Hemingway-novell där det mesta händer mellan raderna. Novellen är mycket kort - bara tre sidor - och ändå kan man utläsa massor om dess huvudpersoner.

Två amerikaner - en ung kvinna och hennes make - bor på ett italienskt hotell. Kvinnan står vid fönstret och tittar ut när hon får syn på en liten kattunge som gömmer sig under ett bord i regnet. Medan mannen ligger kvar på sängen och läser tidningen, bestämmer sig kvinnan för att gå ner och hämta in katten. Men när hon kommer ner har katten försvunnit någonstans.

Hennes besvikelse för att inte få katten, sträcker sig långt mer än till bara själva djuret. Hon räknar upp andra saker hon så gärna skulle vilja ha - långt hår som går att sätta upp, att äta vid sitt eget bort med eget matsilver - och man anar den konflikt som sjuder under ytan. Kvinnan säger: "It isn't funny to be a poor kitty out in the rain."

Jag passar in novellen i Novellsudokuts nedersta del (med författare utanför Europa), på nummer 3: "Djur i titeln."


Titel: "Cat in the Rain"
Ur novellsamlingen: In Our Time
Författare: Ernest Hemingway
Utgivningsår: 1925
Antal sidor: 3

Augustnomineringarna

Jag har tillbringat en helt fantastisk helg i Madrid (jag bjuder på lite bilder längre fram i veckan) och hade nästan glömt bort att det var igår kväll som Augustnomineringarna tillkännagavs. Så över en kopp kaffe på flygplatsen kunde jag konstatera att några av mina gissningar slog in och att andra titlar var helt och hållet nya för mig. Precis som det ska vara.

Nominerade till årets svenska skönlitterära bok:

Nominerade till årets svenska barn- och ungdomsbok:

Nominerade till årets svenska fackbok:

Massor av spännande läsning att se fram emot - speciellt Sidonie & Nathalie: från Limhamn till Lofoten är jag nyfiken på. Men här finns mycket som lockar.

Vinnarna av årets Augustpris tillkännages den 27 november.

Vilka blir nominerade till Augustpriset?

I år har jag hittills läst ovanligt få nyutkomna romaner, men jag tycker ändå det är kul att försöka tippa vilka sex titlar som blir nominerade till Augustpriset på måndag. De här tror jag på:

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Finna sig av Agnes Lidbeck

Sidonie & Nathalie: från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen

Klass av Elise Karlsson

Tornet och fåglarna av Ellen Mattson

Sommaren, syster av Jerker Virdborg

Har du någon favorit som du hoppas blir nominerad?

Bookerpriset 2017...

...går till Lincoln in the Bardo av George Saunders. Så här beskrivs boken på themanbookerprize.com:

"On 22 February 1862, two days after his death, Willie Lincoln is laid to rest in a marble crypt in a Georgetown cemetery. That very night, shattered by grief, his father Abraham arrives at the cemetery, alone, under cover of darkness.

Over the course of that evening, Abraham Lincoln paces the graveyard unsettled by the death of his beloved boy, and by the grim shadow of a war that feels as though it is without end. Meanwhile Willie is trapped in a state of limbo between the dead and the living – drawn to his father with whom he can no longer communicate, existing in a ghostly world populated by the recently passed and the long dead.

Unfolding in the graveyard over a single night, narrated by a dazzling chorus of voices, Lincoln in the Bardo is a thrilling exploration of death, grief and the deeper meaning and possibilities of life."

Det låter ju riktigt spännande, eller hur?

Tematrio - New York

Lyrans tematrio utspelar sig den här veckan i storstadsmiljö. Hon uppmanar oss:

"Berätta om tre romaner, filmer, TV-serier som utspelar sig i New York!"

1. A Little Life av Hanya Yanagihara skildrar de fyra kompisarna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York. Helt klart av de bästa böckerna jag läst i år.

2. Tell the Wolves I'm Home av Carol Rifka Brunt utspelar sig i åttiotalets New York. Fjortonåriga June har en alldeles speciell kontakt med sin morbror Finn och när han dör i AIDS ställs hennes värld på ända.

3. Till sist, Open City av Teju Cole, där bokens huvudperson, Julius, en doktorand i psykologi, lär känna New York (och sig själv) genom att vandra genom stadens gator.

Kvinnliga Nobelpristagare: Elias Portolu av Grazia Deledda

Grazia Deledda tilldelades Nobelpriset i litteratur 1926. Hon kom från Sardinien och även om hon i samband med sitt äktenskap flyttade till Rom, fortsatte hon att skildra sin hembygd. Jag har läst hennes Elias Portolu från 1903.

Boken börjar med att huvudpersonen Elias ska återvända till sin hemby på Sardinien efter att ha suttit fängslad på fastlandet. Alla rustar som till fest inför hans hemkomst och det talas mest om hans godhet och inte att han faktiskt hamnat i dåligheter.

Väl hemma igen hos sin mor och far och sina två bröder får han också träffa sin brors fästmö Maddalena. Mellan Elias och Maddalena finns det omedelbart starka känslor. Elias kämpar emot eftersom det är hans brors lycka som står på spel, men när det står klart för honom att Maddalena besvarar hans känslor blir det allt svårare att inte tänka på henne.

Det här är en bok med stark passion, inte bara vad gäller kärleken mellan Elias och Maddalena, utan också kärleken mellan föräldrar och barn och kärleken till gud och olika helgon. Jag gillar också hur naturen skildras. Både Elias och en av hans bröder arbetar som fåraherdar och särskilt Elias verkar älska det landskap han har runt sig. Det är lätt att föreställa sig markerna, bergen och havet som Deledda skildrar dem:

"Solen spred en behaglig ljumhet i varje vrå, över snår och murar och klippor, och i detta ljuvliga solsken, under denna ljusa himmel tycktes betesmarken utbreda sig oändligare än någonsin."

Jag funderade länge på vilken bok av Deledda jag skulle läsa, men är glad att valet föll på Elias Portolu (mycket på grund av Mrs Calloways tips - tack för det!).

Boken ingår i utmaningen att läsa Kvinnliga Nobelpristagare.


Titel: Elias Portolu
Författare: Grazia Deledda
Översättare: Ebba Atterbom
Utgivningsår: 1903 (min upplaga 1929)
Förlag: Vårt Hems Förlag
Antal sidor: 284

Hemmet av Mats Strandberg

I Hemmet av Mats Strandberg återvänder Joel till sin uppväxtort för att ta hand om sin mamma, som ska flytta in på demensboendet Tallgläntan.

På Tallgläntan arbetar Nina, Joels bästa vän från barndomen. Dock har de inte setts sedan tonåren när Joel stack till stan och Nina valde att stanna kvar i småstaden. Båda är nervösa inför att mötas igen, och båda är arga på den andre för att det blev som det blev. Nina tycker om att arbeta med de gamla, medan Joel gör sitt bästa för att förstå den annorlunda situation han och hans mamma har hamnat i.

Mamma Monikas demens blir allt mer utvecklad efter att hon flyttat in på hemmet. Hon får raseriutbrott och säger märkliga saker till folk om detaljer hon inte rimligen kan veta något om. Det handlar ofta om djupa hemligheter som personerna aldrig berättat för någon annan. Att man som dement inte riktigt är sig själv längre är förstås en del av diagnosen, men i Monikas fall börjar man ana att "inte vara sig själv" betyder något mycket, mycket värre.

Jag gillar hur smart Strandberg väver ihop omständigheterna kring demens med ett skräckscenario som han själv liknar vid Exorcisten. Jag tycker också om hur han skildrar sina karaktärer med värme och förståelse - åldringarna på boendet blir tydliga personligheter, och både Joels och Ninas liv och omständigheter är skildrade på djupet. Möjligen skulle jag kunna invända att jag aldrig blir särskilt rädd när jag läser, men visst är det obehagligt. Slutet är jag också mycket förtjust i.


Titel: Hemmet
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 339

Tematrio - pappor

I tematrion uppmanar Lyran oss den här veckan:

"Berätta om tre böcker som handlar om pappor!"

1. Anna-Karin Palms roman Målarens döttrar består (precis som andra av hennes romaner) av två parallella berättelser. I den ena reser syskonen Maria och Martin till England för att leta efter sin pappa, som försvann när de var barn. Den andra berättelsen utspelar sig nästan hundra år tidigare och handlar om Laura som delar ett stort konstintresse tillsammans med sin far konstnären.

2. Jag läste nyligen Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset som är författarens försök att förstå sin egen far, som precis som berättarens var en ugandisk stridspilot som flydde till Sverige och en tillvaro i utanförskap.

3. Till sist, Pappan och havet av Tove Jansson. När Muminpappan går runt och känner sig onödig bestämmer han sig för att han behöver något farligt han kan beskydda sin familj ifrån. Han tar då med sig familjen och Lilla My till en ödslig ö långt ute i havet, alldeles olik den hemtrevliga Mumindalen.

Novellsudoku 2017: Betraktaren av Ali Smith

Ali Smiths senaste bok på svenska är Bibliotek, en novellsamling där korta berättelser blandas med kända och okända personers biblioteksminnen.

Jag har läst novellen "Betraktaren" som passar fint in på Novellsudokuts nr 8: "Med en namnlös berättare" (i den mellersta Europa-delen).

Novellen handlar om ett jag som uppsöker läkaren för att hen har problem med andningen. Läkaren gör alla möjliga undersökningar men kan inte hitta något som är fel. När läkaren sedan frågar hur berättaren egentligen har det, kommer det fram alla möjliga jobbiga händelser. Pappan har dött, partnern har lämnat och grannen har till råga på allt köpt ett trumset. Det är lätt att förstå att berättaren inte mår bra.

En dag upptäcker berättaren en konstig utväxt på kroppen. Den är stor som ett tvåpencemynt, lite rundad, brun- eller kanske lite grönaktig. Kanterna ser nästan ut som bark. Vad kan det vara? Ingen av läkarna på mottagningen har någonsin sett något liknande.

Jag gillar den här annorlunda novellen och kommer definitivt att vid tillfälle läsa också resten av novellsamlingen. Inte bara novellerna lockar, utan förstås också de delar som hyllar biblioteken.

Om du också vill vara med på Novellsudoku kan du läsa mer om hur det går till här.

Titel: "Betraktaren"
Författare: Ali Smith
Ur: Bibliotek
Utgivningsår: 2017 på svenska (2015 på engelska)
Förlag: Atlas
Antal sidor: 12

2017 års Nobelpris i litteratur går till...

Kazuo Ishiguro,

författare till bland annat The Remains of the Day och Never Let Me Go.

Jag tycker Svenska Akademien har gjort ett bra val. De lyckades faktiskt överraska igen - i alla fall mig - och de valde en författare som både är stilistiskt skicklig och samtidigt någon som (tror jag) är ganska välläst.

Nu ser jag ännu mer fram emot att läsa hans senaste bok, The Buried Giant, som redan finns på min läslista.

Grattis!

Nobelspekulationer

Imorgon är det dags för Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare, att öppna dörrarna i Börshuset och tillkännage vem som har tilldelats 2017 års Nobelpris i litteratur.

Så vem blir det då?

Spekulationerna är som vanligt många. Aftonbladets kritiker nämner till exempel Ngugi Wa Thiong'o, Mircea Cartarescu och Adonis.

Hos Bra Odds.com kan man följa vilka författare som just nu har högst och lägst odds. Haruki Murakami tror flest spelare på (som vanligt?), följt av just Ngugi Wa Thiong'o och Margaret Atwood. Riktiga högoddsare på bettingsidorna är Kayne West, Donald Trump och George R.R. Martin.

Också annat Nobelrelaterat dyker upp. På Kulturnytts sida på Sveriges Radio kan man göra ett roligt Quiz: "Vilken Nobelpristagare fick vilken nominering?"

Vem tror jag på?

Jag hoppas att 2017 års Nobelpris i litteratur går till Margaret Atwood.

Tematrio - tanter och farbröder

Lyrans tematrio har den här veckan följande uppmaning:

"Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer!"

1. Marina Lewyckas En kort berättelse om traktorer på ukrainska handlar om systrarna Vera och Nadezjda som blir förtvivlade när deras åttiofyraårige far meddelar att han ska gifta om sig. Kvinnan i fråga är trettiosex år, yppig och i döttrarnas ögon en lycksökerska.

2. I Sin ensamma kropp skildrar Elsie Johansson Maliss, en äldre kvinna som vill börja om, träffa en man och känna kroppslig närhet igen.

3. Till sist, den alldeles underbara Sommarboken av Tove Jansson. Boken utspelar sig på en ö i skärgården och handlar om vänskapen mellan en ung flicka och hennes kloka farmor.

2017 års Augustambassadörer

Både 2015 och 2016 var jag en av de lyckliga som fick vara Augustambassadör för årets bästa skönlitterära bok. I år hade jag på förhand bestämt att jag hade alldeles för mycket att göra och inte ens skulle söka, och det löftet lyckades jag faktiskt hålla.

Nu ser jag fram emot att följa de bloggar som har fått den stora äran 2017:

"August-ambassadörer för Årets svenska barn- och ungdomsbok är:

Clara Kron, som driver bloggen Rastlösheten, och instagrammar under samma namn.

Lio Fridmar, som instagrammar på bokdrommar.

Johanna Lundin, som bloggar på Sincerely Johanna. Hon finns även på YouTube och Twitter.

Jenny Edvardsson, som driver bloggen Jenny på Wendes. Hon ligger också bakom Den digitala bokcirkeln.

August-ambassadörer för Årets svenska fackbok är:

Bim Eriksson, som tecknar serier och instagrammar på bimcamilla.

Suss Grund, som driver bloggen Artfulreader och instagrammar på artfulreader.

Annette Juhlin, som driver bloggen Just nu – just här.

Eva Boström, som driver bloggen Boktokig.

August-ambassadörer för Årets svenska skönlitterära bok är:

Katarina Stenskytt och Sofia Jonsson, som tillsammans driver bokpodden En förbannad podd.

Rosemari Södergren, som bloggar på Kulturbloggen.

Johanna Svensson, med Instagram-kontot alskaromaner.

Ann-Sofie Lindholm och Margaretha Weimar, som driver Breakfast Bookclub, och anordnar bokcirkelträffar i Stockholm."

Kaffepaus à la Hamlet

Barbro Lindgren och Anna Höglund ligger bakom den fantastiska Titta Hamlet!, där Shakespeares tragedi tolkats i pekboksform. Jag njuter av Höglunds illustrationer och Lindgrens korta texter som ändå innehåller allt: "Titta Hamlet. Hamlet inte glad".