Anrop från inre rymden

Jag har läst Elin Nilssons Anrop från inre rymden, en novellsamling som Augustnominerades till årets bästa barn- och ungdomsbok 2017.

Novellerna handlar om unga människor, inte sällan precis i skarven mellan barndom och ungdom. Frågorna som skildras är sådant som jag föreställer mig är extra viktigt under uppväxten, som syskonkärlek, att få höra till, eller att få uppleva den första kyssen.

Texterna blir aldrig förutsägbara - de har ett djup och utrymme för att läsa mellan raderna. Språket är enkelt och träffsäkert och jag är särskilt förtjust i hur Elin Nilsson avslutar novellerna. Det är inte några oavkortat lyckliga slut, även om det alltid finns en riktning som pekar ut åt vilket håll utvecklingen kommer att gå. Men också här kan jag läsa in mycket i min egen tolkning av novellerna, vilket jag verkligen uppskattar.

Jag förstår precis varför boken blev Augustnominerad.


Titel: Anrop från inre rymden
Författare: Elin Nilsson
Utgivningsår: 2017
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 159