Tant Safiyya och klostret

Det roligaste med utmaningen Månadens språk är att jag hittar böcker och författare som jag annars aldrig ens hade hört talas om. I november är det böcker översatta från arabiska som gäller, och jag lånade Tant Safiyya och klostret av Baha Tahir på bibblan.

Boken utspelar sig på landsbygden i Egypten, där kristna och muslimer länge har levt sida vid sida. Bokens huvudperson är en ung pojke som tillsammans med sin pappa har täta kontakter med klostret en bit utanför byn. En särskilt god vän är den gamle munken, broder Bishai, som gärna ägnar sig åt odling och att återberätta skrönor om vad som hände förr i byn.

Men boken handlar också om Tant Safiyya, en släkting till pojken, som alla tror ska gifta sig med en ståtlige Harbi. När så inte sker, accepterar hon istället ett frieri från den störste jordägaren i trakten. Tragiska händelser gör att hon utvecklas till en grym och hänsynslös kvinna, långt ifrån den vackra och bekymmersfria Safiyya som pojken minns från sin barndom.

Allt detta sker medan sexdagarskriget mellan arabvärlden och Israel kommer allt närmare.

Jag gillade verkligen Tant Safiyya och klostret.


Titel: Tant Safiyya och klostret
Författare: Baha Tahir
Översättare: Mats Andersson
Utgivningsår: 2009
Förlag: Tranan
Antal sidor: 125

Irakisk Kristus

2015 gavs Hassan Blasims novellsamling Irakisk Kristus ut på Albert Bonniers förlag. Redan då blev jag nyfiken, men sen blev det inte av att jag läste boken.

Nu när månadens språk är arabiska har jag i alla fall fått ett smakprov, genom att jag läst novellen "Arkivet och verkligheten". (Min sambo, som hann med hela samlingen, kan intyga att den är väl värd att läsa.)

"Arkivet och verkligheten" handlar om de livsöden som flyktingar bär med sig, och som de måste återge för att kunna söka asyl. En man kommer till en flyktingmottagning i Malmö och berättar snabbt en lång detaljerad berättelse om vad han råkat ut för. Men som Blasim konstaterar: "Alla som bor på flyktingmottagningscentret har två berättelser: den verkliga versionen och arkivversionen."

Jag passar också på att pricka in novellen på beskrivning nr. 16 i Läs en novell III: "Läs en novell om flykt."

Titel: "Arkivet och verkligheten"
Ur: Irakisk Kristus
Författare: Hassan Blasim
Översättare: Jonathan Morén
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonniers
Antal sidor: 13

Veckans topplista: Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

Dags igen för veckans topplista hos Johannas deckarhörna. Den här veckan ska vi fundera över vilka böcker vi ser fram emot att läsa under vintern.

Jag har massor av olästa böcker liggande, så jag kommer inte att blicka fram mot det nya som ges ut under vintern, utan jag riktar in mig på det som redan väntar på att bli läst.

Här kommer min lista (utan inbördes ordning):

1. Tomas Bannerheds Lugnet har jag varit sugen på att läsa ända sedan jag först hörde talas om den. Jag älskade verkligen hans Korparna, så mina förväntningar är höga.

2. En bok jag blivit mer och mer nyfiken på är Karin Smirnoffs debut Jag for ner till bror. Den var ju nominerad till årets Augustpris, men vann som bekant inte igår.

3. En annan bok jag går och längtar efter att få läsa är Vigdis Hjorths Arv och miljö. Jag har hört massor av lovord om boken, och jag lyssnade på när författaren blev intervjuad i Lundströms bokradio, vilket gjorde mig ännu mer lässugen.

4. Eva Ströms Rakkniven fick jag med mig hem från Bokmässan, där jag också lyssnade på ett seminarium där Ström samtalade med Sara Stridsberg. Jag är nyfiken på hur hon har skrivit om Fröken Julies öde, och är också särskilt intresserad bara för att Eva Ström bor och verkar i min hemstad, Kristianstad.

5. Till sist, Slutet av Mats Strandberg som jag också köpte på årets Bokmässa. Jag kan tänka mig att livet för en mänsklighet som bara har en begränsad tid kvar, är intressanta att läsa om.

2018 års Augustpris

Nu står det klart vilka som tilldelats 2018 års Augustpris. På Augustprisets webbsida hittar du pristagarna och massor av information kring priset.

Årets svenska skönlitterära bok tilldelades Linnéa Axelsson för Aednan (Albert Bonniers förlag), med följande motivering från juryn:

"I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor."

Det här var den enda av de skönlitterära böckerna jag på förhand hade läst och faktiskt tippat som en av de nominerade. Riktigt kul att den vann! Läs vad jag tyckte om Aednan här.

Priset för Årets svenska fackbok går till Svälten. Hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro (Albert Bonniers förlag). Motiveringen lyder:

"En oavbrutet spännande och engagerande berättelse om svälten under klimatkrisen i Sverige 1867–69. Om hungern som bryter ned människor och samhälle. Än mer handlar det om politik, eller makt utan ansvar. Det handlar om bottenlös inkompetens och cynism och läsaren lever med dess offer, de som svalt ihjäl. Hjälpen som kom var “för litet och för sent”. Någon som ser parallellerna till vår tid?"

Det är inte ofta jag har läst den bok som vinner priset i fackboksklassen, och så var fallet även i år. Jag måste erkänna att beskrivningen inte gör mig särskilt lockad heller. Inte min typ av bok, helt enkelt.

Årets svenska barn- och ungdomsbok tilldelades Emma AdBåge för bilderboken Gropen (Rabén & Sjögren), med motiveringen:

"Gropen är en livsbejakande hyllning till den fria leken bortom trygghetstänk och säkerhets-certifierade sandlådor. Med dråplig humor och suverän bildbehandling visas att fantasin gror i det obevakade och vilda. Med ett konsekvent barnperspektiv gestaltas barn som ett ”vi” som gör barndom på egna villkor mitt inför de vuxnas ängslan inför all denna urkraft. Aldrig har väl en bok om den grå skolvardagen varit så färgsprakande!"

Gropen har jag läst och gillat! En riktigt bra bilderbok, som jag har skrivit om här.

Som jag tidigare konstaterat, delades i år också Svenska Förläggareföreningens Hederspris ut. Det gick till Ilon Wikland, med följande motivering:

"Ilon Wikland har en unik position och en särartad betydelse för barnlitteraturen i Sverige. Hennes bilder har präglat och inspirerat barn i flera generationer. Med sina stämningsmättade, färgrika barnboksillustrationer såväl som sina känsligt vibrerande svart-vita kapitelillustrationer är hon en bildberättare av allra högsta klass. Hon besitter en unik kombination av känslomässig bredd och teknisk skicklighet. Dessutom har hennes bildkonst haft ett stort och obestridligt inflytande på nya illustratörer världen över."

Sist, men inte minst, delades ikväll Lilla Augustpriset ut, och den lyckliga vinnaren blev Linn Spjuth med novellen vem beskyddar gudarna? Den och de andra nominerade bidragen till Lilla Augustpriset kan du läsa här.

Ilon Wikland får Svenska Förläggareföreningens Hederspris

Hos Augustpriset kan man läsa att Hederspriset handlar om att "årligen uppmärksamma och hedra en nu levande upphovsperson som skapat verk av bestående värde och som genom sin konstnärliga gärning på ett betydelsefullt sätt bidragit till den svenska litterära utgivningen."

Ilon Wikland är ett utmärkt första val, tycker jag.

Kaffepaus à la John

I John Ajvide Lindqvists bok om skrivande, Misslyckas igen, misslyckas bättre, får vi följa arbetet med hans sju romaner, från Låt den rätte komma in, till X - den sista platsen.

Boken bygger på anteckningar från varje romans tillblivelse, varvat med nyskrivna kommentarer. Det blir både underhållande och lärorikt, och det är väldigt intressant att läsa om hur han egentligen tänkte när han skapade de böcker jag tycker så mycket om.

Det är också kul att jag känner mig så hemma i många av hans förebilder, som Selma Lagerlöf eller Gabriel García Marquez. Eller som i mycket av den musik han refererar till och inspireras av i sitt skrivande.

Jag kan också konstatera att jag ännu inte läst Människohamn, vilket jag såklart måste göra. Det kan väl passa bra en ruggig höstkväll. Om jag vågar.

Veckans topplista: Höstens bästa

Varje vecka kör Johannas deckarhörna sin topplista, där man ska lista fem böcker på ett visst tema. Den här gången handlar det om höstens bästa böcker.

Här kommer mina favoriter bland det jag läst under hösten (utan inbördes ordning):

1. Jag tyckte mycket Mikael Niemis Koka björn, en bok som både är en historisk roman om väckelseprästen Lars Levi Laestadius och en spännande deckare.

2. Allt jag läst av Sara Stridsberg har varit helt fantastiskt, och hennes senaste roman, Kärlekens Antarktis, är inget undantag. Utifrån en styckmördad kvinnas perspektiv, leds vi in i en berättelse om grymhet, ensamhet och den slutgiltiga uppoffringen.

3. En annan favorit under hösten var 1793 av Niklas Natt och Dag. Jag gillar den spännande mordgåtan, men tycker nästan ännu mer om beskrivningen av dåtidens Stockholm och de intressanta personskildringarna.

4. Alldeles nyligen har jag läst ut John Ajvide Lindqvists Misslyckas igen, misslyckas bättre: anteckningar om skräck och skrivande. Det är en bok som jag gillar både för att jag får reda på hur författaren har tänkt och arbetat fram de böcker jag njutit av att läsa, och för att jag själv gillar att skriva.

5. Till sist, Maggie O´Farrells självbiografiska roman Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden, som jag verkligen tyckte mycket om. Boken är uppbyggd av kortare berättelser som alla skildrar händelser nära döden. Sällan har jag läst något så livsbejakande.

Jag kallade honom slipsen

Jag har läst Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar. Boken utspelar sig i Tokyo och handlar om mötet mellan två personer som känner att de inte riktigt passar in i den prestationsinriktade värld de lever i.

Tjugoårige Taguchi Hiro har under flera månader levt som en så kallad "hikikomori", en person som i maktlöshet mot samhällets ouppnåeliga krav på att lyckas, vägrar lämna sitt hem, låser in sig i sitt rum och knappt har någon kontakt ens med sin närmaste familj.

En dag tar han sina första trevande steg ut i omvärlden och hamnar på en bänk i en park. Stegvis känner han sig mindre besvärad av allt som händer runt omkring honom, och en dag kommer en medelålders man och sätter sig på bänken mittemot.

Taguchi studerar mannen och funderar kring vem han är. Till sist vänjer de sig vid varandras närvaro och Taguchi får reda på de omständigheter som gör att mannen sitter där på bänken istället för att gå till ett arbete.

Jag tycker om hur de här två människorna möts och påverkar varandras liv. De berättar för varandra om händelserna som ledde till att de blev de personer de är nu, och det är som om deras respektive historier får betydelse i ljuset av den andras. Trots ensamheten och svårigheterna som skildras, är det ändå med en känsla av hopp jag slår igen bokpärmarna.


Titel: Jag kallade honom Slipsen
Författare: Milena Michiko Flašar
Översättare: Anna Hörmander Plewka
Utgivningsår: 2017
Förlag: Nilssons
Antal sidor: 245

Fyra noveller till Läs en novell III

Jag har läst lite fler noveller till Läs en novell III.

I utmaningens nr. 27: "Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker" tänkte jag snabbt på en av mina favoritförfattare, Tove Jansson. Bulevarden kommer från en samling med samma namn, vilken innehåller tidigare outgivet material (i alla fall outgivet i bokform). Mycket intressant läsning här.

På nr. 7: "Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet" valde jag Kärleksprövningen av Mary Shelley. Novellen är ett triangeldrama där de två väninnorna Angeline och Faustina vill ha samma man. Tyvärr känns upplägget lite väl förutsägbart för att novellen ska vara riktigt underhållande.

Till nr. 10: "Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext" har jag kämpat länge med att hitta en novell. Sen kom jag att tänka på att John Ajvide Lindqvist ofta inspireras av låttexter i sina verk.  Låt de gamla drömmarna dö hakar i berättelsen om Oskar och Eli i Låt den rätte komma in, och textraden är (som så ofta hos Ajvide Lindqvist) hämtad från Morrissey.

Till sist passar jag in Nattens lekar av Stig Dagerman på nr. 38: "Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn." Jag tycker väldigt mycket om Dagermans sätt att skriva. Nattens lekar är en gripande novell om pojke vars pappa dricker för mycket, och här finns så mycket undertext att det är en ren fröjd.

När jag nu sammanställer hur många noveller jag läst hittills, har jag med råge prickat in de tjugo som är kravet för att klara utmaningen. De visar sig att jag bara har fem kvar för att ha klarat alla fyrtio. Hm... Det ska jag väl hinna innan året är slut? Det är värt ett försök i alla fall.

Hur går det för er andra som deltar i Läs en novell III?

Veckans topplista: Grått omslag

Varje vecka har Johannas deckarhörna sin topplista. De som vill vara med ska tipsa om fem böcker på ett visst tema. Den här veckan är temat omslag som alla ska vara grå.

Här kommer min lista (utan inbördes ordning):

1. Jag tycker mycket om omslagen på Patrick Modianos böcker (hos Elisabeth Grate förlag). Med sina grå toner passar de också perfekt in i veckans topplista. Den senaste Modiano jag läste var Straffeftergift som beskriver hur barnet Patrick och hans bror är inackorderade i en by på landet, medan deras mamma reser runt med ett teatersällskap.

2. Shirley Jacksons The Haunting of Hill House har av Stephen King kallats "en av 1900-talets viktigaste skräckromaner." Läskig är den, och omslaget är definitivt grått.

3. I Colm Tóibíns roman En lång vinter påverkas händelserna av en svår snöstorm, vilket det grå omslaget verkligen lyckas fånga.

4. Även Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar om Benjamin, Rasmus och de andra männen som insjuknar, tynar bort och dör i det det som kallades "bögpesten", har grått på sina omslag. Jag har faktiskt fortfarande inte läst sista delen, eftersom jag fasar för det tuffa innehållet (jag vet, jag ska läsa den, jag lovar).

5. Till sist, en av mina deckarfavoriter under 2018, Stina Jacksons Silvervägen. Lelle kör bil längs med väg 95, kallad Silvervägen, och letar efter sin försvunna dotter. Klart att den boken ska ha ett grått omslag.

Kaffepaus à la Emma

Gropen av Emma Adbåge är en av de böcker som är nominerade till årets Augustpris. Jag tycker det är mycket välförtjänt.

Bakom gympasalen på skolgården finns en stor grop som alla barn älskar att leka i. Där finns en stor rot där man kan leka koja och gömställe, och där finns backar, stenar och härlig gul lera.

Problemet är att de vuxna tycker gropen är en alldeles för farlig plats, så de förbjuder barnen att vara där:

"Hela veckan sitter vi och gnisslar på gungorna. Man får inte stågunga, inte göra farthopp, inte göra snurrgunga och inte gunga högt. Hopphage har alla tröttnat på och i bollarna är det dåligt med luft."

Jag avnjuter boken till en kopp kaffe.


Titel: Gropen
Författare och illustratör: Emma Adbåge
Utgivningsår: 2018
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32

Moder Justitia

Bakom Instagramkontot och nu diktsamlingen Moder Justitia döljer sig Ida Eklöf.

Eklöfs texter tar sitt ursprung i feminism och jämlikhet, och det verkar finnas ett starkt rättvisepatos hos henne. Ibland blir jag förbannad på orättvisorna hon skildrar, ibland skrattar jag åt hennes vassa formuleringar. Emellanåt känns texterna personliga och utlämnande.

Ett exempel från samlingen får du här:

"ensam hemma

Gömd bakom gardinen
mitt varmaste deltagande
utan att frysa

till is av alla sociala koder som är så svåra att minnas utantill
på beställning vid varje tillställning som kräver nåt annat
än mysbyxor och riktigt prat med riktiga människor

Genom persienner blir alla randiga.
Det tycker jag är lite småkul."


Titel: Moder Justitia
Författare: Ida Eklöf
Utgivningsår: 2018
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 109

Konstiga huset av Agatha Christie

Bookmark förlag ger ut Agatha Christie-böcker i nyöversättning och nu har turen kommit till Konstiga huset från 1949.

Titeln syftar på huset Tre Gavlar som ligger i en fin stadsdel i London och bebos av den förmögna familjen Leonides. Huset är stort och rymmer tre generationer av familjen och de tycks leva där i harmoni. En av dem är Sophia, en ung kvinna som har planer på att gifta sig med bokens berättare, Charles.

När Sophias farfar dör under mystiska omständigheter, misstänker man att det är hans unga änka som ligger bakom mordet. Charles skickas till huset av sin pappa som arbetar vid polisen, för att de ska kunna få information inifrån. Fallet verkar nämligen ovanligt svårlöst.

Det står ganska snart klart att varken Charles eller överkommissarie Taverner som utreder fallet, är helt övertygade om att änkan ligger bakom. Återstår att någon annan i familjen är en mördare. Men vem?

Det är alltid underhållande att läsa en pusseldeckare av Agatha Christie. Den här tycker jag särskilt mycket om, på grund av upplösningen. Tydligen ville Christies amerikanska förlag att hon skulle skriva ett annat slut eftersom de upplevde det som chockerande, men det vägrade förstås Christie. Tur var väl det.


Titel: Konstiga huset (Crooked House i original)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Lisbeth & Louie Renner
Utgivningsår: 2018 (1949 i original)
Förlag: Bookmark
Antal sidor: 247

Sammanfattning av månadens språk i oktober: spanska

I oktober var månadens språk spanska. Jag läste en novell från Argentina och en roman från Mexiko. Genom vissa språk kan man ju verkligen ta sig till många platser i världen, men något från Spanien blev det alltså inte.

Det här läste jag (klicka på länkarna för att se vad jag tyckte):

Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera
Det vi förlorade i elden av Marina Enriquez (novell)

Vad läste du från spanskan? Lämna en länk till ditt/dina inlägg eller skriv helt enkelt in titeln/titlarna direkt i kommentarsfältet.

Månadens språk är arabiska

November är här och på bloggen betyder det att månadens språk är arabiska.

Som vanligt kommer jag att försöka läsa någon  novell och i alla fall en roman. Den bok jag känner mig mest sugen på just nu är Tant Safiyya och klostret av Baha Tahir, men jag får se om det blir den jag väljer till slut.

Imorgon blir det en sammanfattning av månadens språk i september som var spanska. Håll utkik efter det.