Lanny av Max Porter

Max Porters debut Grief is the Thing with Feathers var en av de bästa böckerna jag läste under 2016, så när jag fick veta att han skulle släppa sin andra roman, Lanny, blev jag väldigt nyfiken.

Lanny och hans föräldrar har flyttat till en liten by på den engelska landsbygden. Lannys mamma skriver på en deckare och Lannys pappa pendlar varje dag till sitt arbete  i London. I byn bor också Pete, en äldre konstnär som ger Lanny lektioner och blir hans vän.

Lanny är en speciell pojke med sina klart gröna ögon och sin aldrig sinande ström av pladder och sånger. Dessutom verkar han vara extra mottaglig för känslostämningar hos andra människor, och familjen får veta att han genom en sång eller ett skämt på en gång kan lugna ner stämningen i ett stimmigt klassrum. En ännu mer ovanlig förmåga är att han tycks stå i nära förbund med naturen och verkar ibland kunna känna av närvaron av personer som bott i byn förr i tiden.

I början av romanen växlar kapitlen mellan att berättas ur Lannys mammas perspektiv, hans pappas och Petes perspektiv. Från deras olika synvinklar får vi lära känna Lanny och hans närmaste.

En fjärde berättarröst är Dead Papa Toothworts. Han är ett slag mytologiskt skogsväsen, äldre än själva byn och den som det berättas skrämmande historier om för barnen om de missköter sig. Han är en del av naturen och jorden, och minns alla tider han genomlevt. I hans kapitel närmar han sig byn och tar in alla röster som hörs där, vilket illustreras på ett speciellt sätt i boken:

Kanske är det också Papa Toothwort som ligger bakom det oerhörda som sedan sker, och som får boken att anta en ny rytm, där de olika rösterna från byborna hörs i relation till det som hänt. 

Det är en spännande historia som berättas, med intressanta personer. Mamman som kämpar på med sin roman, pappan som känner sig isolerad från livet i byn, gamle Pete som får en riktig vän i pojken Lanny. Men ännu mer fascinerande är det sätt som historien berättas på. Dead Papa Toothworts kapitel ger en närmast poetisk underton till berättelsen och det blir lika mycket en roman om själva byn med alla dess olika röster. Sällan läser jag romaner där formen så tydligt blir en del av och understryker själva berättelsen. Och mitt i alltihop finns den oerhört fascinerande pojken, Lanny. 

Titel: Lanny

Författare: Max Porter

Utgivningsår: 2019

Förlag: Faber & Faber

Antal sidor: 210

Eileen av Ottessa Moshfegh

Eileen, i Ottessa Moshfeghs roman med samma namn,
är en annorlunda huvudperson, och det är en stor anledning till att jag gillar boken så mycket.

Eileen Dunlop bor tillsammans med sin gravt alkoholiserade far i huset hon växte upp i. Hon arbetar som sekreterare på Moorehead, ett ungdomsfängelse för pojkar, och har ärligt talat inte mycket munterhet i sitt liv.

Arbetet på fängelset är inte upplyftande och hemma får hon hela tiden passa upp sin far och se till att han inte gör dumma saker på fyllan. Hon förvarar till exempel hans skor i bagageutrymmet på sin bil för att han inte ska kunna gå ut och ställa till det för sig. Hon blir också hela tiden ivägskickad för att köpa mer sprit åt sin far, vilket hon i och för sig ser som en lättnad. Att komma iväg och köra en runda i sin älskade Dodge är bättre än att vara hemma.

Eileen är liten och tunn. Hon äter dåligt och det verkar som om hon inte vill växa upp och bli fylligare, få en vuxen kvinnas kropp. Samtidigt har hon sexuella fantasier om Randy, en av fängelsevakterna. Hon drömmer om att rymma till New York, att bli någon annan och få ett helt nytt sorts liv.

Det är uppenbart att hon aldrig haft några riktiga vänner, och när en ny kurator, Rebecca, kommer till Moorehead, blir Eileen närmast besatt av att lära känna henne. Det är plågsamt att läsa om hur uppmärksamheten från Rebecca överskuggar allt annat i Eileens liv, och man anar att historien inte kan sluta väl. Exakt hur illa det ska bli, kan man däremot inte ana.


Titel: Eileen
Författare: Ottessa Moshfegh
Utgivningsår: 2016
Förlag: Vintage
Antal sidor: 260

Månadens språk: Skomakaren och hans dotter av Gao Xingjian

Jag fortsätter med noveller när månadens språk i mars är kinesiska. Från Nobelpristagaren Gao Xingjians samling När jag köpte ett spinnspö åt farfar, har jag hämtat novellen "Skomakaren och hans dotter."

Händelserna i novellen återberättas av en person som kommer till floden tidigt en morgon för att hämta vatten och får syn på ett klädbylte som ligger och flyter i floden. Vid närmare undersökning visar det sig att det är den drunknade kroppen av Dajingzi, skomakarens dotter.

Nu uppdagas detaljerna kring hur illa skomakaren behandlade sin dotter. Han misshandlade henne och hon fick inte göra något som andra flickor i hennes ålder gjorde. Om hon så mycket som blev tilltalad av en man, blev skomakaren vansinnig.

Frågan de som samlats kring Dajingzis kropp nu ställer sig är hur hennes far, skomakaren, ska reagera på hennes död. Hon var ju ändå hans dotter.

Jag passar också in novellen på nr. 29 i Läs en novell IV: Läs en novell där någon dör/har dött.

Titel: "Skomakaren och hans dotter"
Ur: När jag köpte ett spinnspö åt farfar
Författare: Gao Xingjian
Översättare: Göran Malmqvist
Utgivningsår: 2000
Förlag: Forum
Antal sidor: 8

Agota Kristof: Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen

Agota Kristofs trilogi Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen är något av det bästa jag läst på länge. Egentligen i första hand inte på grund av handlingen och tematiken, utan snarare sättet den är skriven på.

Volymen består alltså av tre romaner, men de känns så nära besläktade med varandra att de lika gärna hade kunnat vara tre delar i en och samma roman. I Den stora skrivboken möter vi tvillingarna Claus och Lucas som när det blir krig, skickas från Stora staden till sin mormor i en den lilla byn K på landet. Den gamla kvinnan sliter hårt för att få ihop mat och pengar och det går rykten om henne att hon har mördat sin man. Byns invånare kallar henne för häxan och hon är alkoholiserad och elak. Pojkarna får inget lätt liv hos henne, men de tar sig an det hårda arbetet och de hårda orden blir till vardag.

De håller också på med olika övningar för att bli mer uthålliga - de slår varandra för att stå ut med smärta, de skymfar varandra för att känna sig oberörda av allt det elaka de får höra av andra, de plågar djur för att öva sig på grymhet. Bara när de slutar äta för att klara hungern bättre, tycker mormodern att de går för långt eftersom de inte orkar arbeta.

Pojkarna lär sig själva att läsa och skriva och nedtecknar allt de är med om i den stora skrivboken. De anstränger sig för att beskriva allt så exakt som möjligt och undviker att skildra känslor. Den stora skrivboken är skildrad ur ett vi-perspektiv. Vi får aldrig uppleva något ur bara den ena tvillingens synvinkel, vilket gör att man närmast upplever pojkarna som en enda människa.

När man sen kommer till Beviset och Den tredje lögnen börjar man som läsare ana att något inte stämmer. Är händelserna i Den stora skrivboken bara en påhittad historia? Finns det i själva verket bara en pojke? Det är också intressant att notera att namnen Claus och Lucas är anagram, vilket förstås inte är en slump. Vid något tillfälle i Den tredje lögnen konstaterar Claus att "jag försöker skriva sanna berättelser, men efter ett tag blir berättelsen outhärdlig just för att den är sann och då är jag tvungen att ändra på den." Böckernas handling ändras gång på gång, trots att detaljerna, personerna och olika teman återkommer gång på gång. Kanske är det bara så här det går att närma sig det fasansfulla som ett krig gör med människorna.

Ingen av romanerna skildrar några scener vid fronten, utan snarare handlar Kristofs historier om vad kriget gör med vanliga människor. Det är en brutal värld som skildras, med hunger, fasa och ensamhet. Kriget tar fram det värsta hos människorna. De utnyttjar varandra, utövar våld och perversa handlingar, och samtidigt är längtan efter kärlek närmast en desperation hos många av dem. Flykten är ett återkommande tema, liksom ensamheten och behovet att skriva ner berättelserna. Jag har också läst Kristofs självbiografiska bok Analfabeten, där just dessa teman återkommer. Också den är mycket läsvärd.


Titel: Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen
Författare: Agota Kristof
Översättare: Marianne Tufvesson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 432

Titel: Analfabeten
Författare: Agota Kristof
Översättare: Marianne Tufvesson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 53

Månadens språk: Att sälja vitkål av Mo Yan

Till månadens språk har jag läst ytterligare en novell översatt från kinesiskan, den här gången av 2012 års Nobelpristagare, Mo Yan. Novellen heter "Att sälja vitkål" och kommer från novellsamlingen Den genomskinliga rättikan.

Novellen handlar om en fattig tolvårig pojke och hans hårt arbetande mor. Hela säsongen har de odlat vitkål: de har planterat, gallrat, vattnat, plockat bort insekter och skördat. Eftersom de är fattiga har modern sålt alla vitkålshuvud utom tre. Dessa ser sonen fram emot att de ska använda som fyllning till piroger och äta när det snart ska firas nyår.

Men nu bestämmer modern att de måste sälja också den sista vitkålen. Pojken gråter vid beskedet men tvingar sig ändå att följa med modern den långa vägen till marknaden. Tyvärr blir hans uppförande en besvikelse för modern.

Novellen handlar inte främst om fattigdom, utan om en pojkes vilja att respektera och hedra sin mor, och ledsamheten som infinner sig när han misslyckas.

Novellen passar också in på nr. 8. i Läs en novell IV: Läs en novell vars titel består av tre ord.


Titel: "Att sälja vitkål"
Ur: Den genomskinliga rättikan
Författare: Mo Yan
Översättare: Göran Malmqvist
Utgivningsår: 2014
Förlag: Tranan
Antal sidor: 7

Veckans topplista: Kok- och bakböcker

Varje vecka har Johannas deckarhörna sin topplista, där de som vill vara med ska tipsa om fem böcker på ett visst tema.

Den här gången handlar det om kok- och bakböcker.

Här kommer min lista (utan inbördes ordning):

1. Jag börjar med en klassiker. Sju sorters kakor finns nog i många svenska hem, i gamla och nya upplagor (kom ut första gången 1945).

2. David Batras inte så tråkiga indiska mat är en annan favorit. Prova till exempel hans oheliga köttbullar (på nötkött) - mycket goda!

3. Läckra amerikanska bakverk hittar jag i Roy Fares United States of Cakes.

4. Den bok jag oftast vänder mig till när jag vill hitta inspiration till nya vardagsrätter, är Monika Ahlbergs Monikas vardagsmat.

5. I familjen försöker vi äta lite mer vegetariskt, och många av de recept vi provar kommer från Sara Asks och Lisa Bjärbos Mera vego. Här är till exempel Pasta Rosso en stor favorit (pasta med morots- och tomatsås, toppad med vitlöksfrästa champinjoner).

Dublinplaner och Bloomsday

Jag håller som bäst på att planera en resa till Dublin, och inser då att jag kommer att befinna mig där på självaste Bloomsday.

Bloomsday firas den 16 juni varje år för att uppmärksamma James Joyces roman Ulysses som utspelar sig just den 16 juni år 1904.

På Bloomsday festivals webbsida läser jag:

"People celebrate Bloomsday by dressing in the fashion of the period, eating food mentioned  in the book, visiting the locations where the novel takes place and performing readings from the text. Festival events range from lectures, readings, workshops and walking tours to Bloomsday Breakfasts, theatre, music and pub crawls."

Det låter ju trevligt!

Någon som varit i Dublin på Bloomsday och kan rekommendera någon aktivitet?

Jag läste Ulysses under 2015 och skrev en serie inlägg. Läs mina intryck här.

Månadens språk: Lika vackra som änglar av Su Tong

I mars är månadens språk kinesiska och jag har bestämt mig för att fokusera på noveller. I Tranans samling Kina berättar: Solskenet i munnen hämtar jag "Lika vackra som änglar" av Su Tong.

Novellen handlar om vänskapen mellan två flickor, Xiaoyuan och Zhuzhu. I novellens början är de oskiljaktiga - trots att de bor ganska långt ifrån varandra har de alltid följe till skolan. Men en dag när det börjar regna våldsamt, förändras allt.

Flickorna står kvar utanför skolan och funderar på hur de ska ta sig hem i regnet. Då erbjuder Miao Qing, en annan flicka i skolan, Xiaoyuan att gå med henne under hennes blommiga paraply. Xiaoyuan tvekar en stund, men lämnar sen Zhuzhu kvar och går med Miao Qing istället. Zhuzhu tycker Xiaoyuan är en förrädare och detta blir inledningen till allt elakare hämndaktioner dem emellan.

Jag passar också in novellen på nummer 26 i Läs en novell IV, "Läs en novell där det regnar."


Titel: "Lika vackra som änglar"
Ur: Kina berättar: Solskenet i munnen
Författare: Su Tong
Översättare: Anna Gustafsson Chen
Utgivningsår: 2004
Förlag: Tranan
Antal sidor: 20

Veckans topplista: Vinterns bästa

Varje vecka har Johannas deckarhörna sin topplista, där man ska tipsa om fem böcker på ett visst tema.

Den här veckan ska böckerna vara de bästa vi läst under vintern. Här kommer min lista (utan inbördes ordning):

1. Jag tyckte mycket om Gerbrand Bakkers roman Däruppe är det tyst, och hoppas att Nilsson förlag kommer att ge ut fler av hans böcker (Omvägen finns också).

2. En annan bok jag läst i vinter är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. Ikväll ska jag lyssna till henne och Hans Gunnarsson på Åhus bibliotek. Det ser jag fram emot.

3. De osynliga av Roy Jacobsen tyckte jag mycket om. Det finns ytterligare två romaner om Ingrid som växer upp på en ö i Norge, och jag vill gärna läsa dem också.

4. Eva Ströms Rakkniven är en annan bok jag tyckte mycket om. Romanen handlar om fröken Julie från Strindbergs drama, men Ström ger henne i den här boken möjligheten till ett liv efter natten med Jean.

5. Till sist, Kvartetten av Aja Gabel, en roman om en stråkkvartett och deras förhållande till varandra och deras med- och motgångar i musikkarriären.

Omvägen av Gerbrand Bakker

Förra månaden läste jag Häruppe är det tyst av holländska Gerbrand Bakker, en bok som jag verkligen gillade. Så pass mycket att jag inte kan låta bli att också läsa hans Omvägen.

Omvägen handlar om en kvinna som flytt sitt gamla liv och nu befinner sig i ett gammalt, ödsligt beläget hus i Wales. Det finns en skock gäss som tillhör gården, och kvinnan ser ibland får som betar i närheten. Hon håller sig först mest i huset, men tar sig ibland ut på vandring, eller åker in till byn för att proviantera eller få sitt hår klippt.

Efter ett tag kommer en yngling fram till huset med en hund i sällskap. Han hjälper huvudpersonen i huset och det blir så att han stannar.

Samtidigt undrar man som läsare allt mer vem kvinnan egentligen är och vad det är hon flyr ifrån.

Precis som i Häruppe är det tyst gillar jag Bakkers sparsmakade stil, där tempot är lågt och detaljerna viktiga.

Jag hoppas Nilsson förlag kommer att ge ut någon mer av Bakkers romaner.

Titel: Omvägen
Författare: Gerbrand Bakker
Översättare: Per Holmer
Utgivningsår: 2016
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 279

Juliette - kvinnan som läste på metron

Christine Féret-Fleury har skrivit den charmiga boken Juliette - kvinnan som läste på metron.

Huvudpersonen Juliette har ett arbete i fastighetsbranschen som hon inte alls trivs med. Varje dag på metron fantiserar hon kring de läsande människorna hon ser, vilket ger mening åt hennes annars trista liv. Hon reser alltid med samma linje och ser ofta samma personer. En av de hon brukar betrakta är en man i grön hatt som alltid läser samma bok om insekter. En annan återkommande medresenär är kvinnan som läser kärleksromaner och alltid börjar gråta på sidan 247.

En dag tar Juliette en omväg till jobbet och hamnar framför en rostig metallport som någon ställt på glänt med hjälp av en bok mellan dörren och karmen. Juliette dras dit, lockad av boken, och ser en skylt där det står "Böcker utan gränser." Hon går vidare in och hamnar i ett trångt utrymme med böcker från golv till tak. Därinne finns Soliman, en äldre man som räcker henne en hög böcker och undrar om hon vill bli en av boksmugglarna.

Att vara en boksmugglare innebär att man ska välja rätt läsare till rätt bok. Det gäller att med intuitionens hjälp känna vilken bok en person behöver, och sedan se till att boken når den utvalda läsaren. Juliette känner sig först tveksam, men dras efterhand allt mer till böckerna och Solimans verksamhet.

Juliette är en lättläst och underhållande roman om böckernas förmåga att påverka själva livet. Trevlig läsning!


Titel: Juliette - kvinnan som läste på metron
Författare: Christine Féret-Fleury
Översättare: Lisa Marques Jagemark
Utgivningsår: 2019
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 202

Veckans topplista: Böcker jag ser fram emot att läsa i vår

Varje vecka har Johannas deckarhörna sin topplista, där den som vill vara med ska lista fem böcker på ett visst tema.

Den här veckan är temat "böcker jag ser fram emot att läsa i vår".

Här kommer mina fem böcker (utan inbördes ordning):

1. Längre fram i mars släpper Agnes Lidbeck Gå förlorad, den avslutande delen i den triptyk som inleddes med Finna sig och Förlåten. Den är jag riktigt nyfiken på.

2. En annan av vårens nya böcker är Där rinner en älv genom Saivomuotka by av Pia Mariana Raattamaa Visén. Den ser jag också fram emot att läsa.

3. En bok som just nu ligger och väntar på mitt nattygsbord är Agota Kristofs Den stora skrivboken. Jag har hört och läst så mycket gott om boken att mina förväntningar är skyhöga (hoppas jag inte blir besviken).

4. Elly Griffiths har släppt en ny deckare i Ruth Galloway-serien. The Stone Circle står högt upp på min att-läsa-lista.

5.Till sist, ännu en roman som jag har riktigt höga förväntningar på. Jag tyckte väldigt mycket om Max Porters Grief is the Thing with Feathers, så när han nu släpper nytt är jag förstås lässugen. Porters nya roman heter Lanny.

Sammanfattning av månadens språk i februari: danska

I månadens språk var danskan var ett kul språk att leta böcker från, tycker jag. Det fanns hur mycket som helst som jag hade velat läsa, men jag hann förstås inte med allt.

Jag läste två böcker översatta från danskan, en diktsamling och en nyutgiven deckare, och jag kan varmt rekommendera båda. Dessutom håller jag just nu på med Vintersagor, en novellsamling av Karen Blixen, men eftersom jag inte hunnit färdigt får den vara utanför utmaningen.

Klicka på titlarna nedan för att komma till mina recensioner:

Olga Ravn, Den vita rosen
Søren Sveistrup, Kastanjemannen

Vilka böcker översatta från danskan läste du under februari? Lämna gärna en länk/länkar till det du läst i kommentarsfältet nedan. 

Månadens språk är kinesiska

I mars är månadens språk kinesiska.

Som vanligt har jag på biblioteket letat fram en hel del titlar som jag kan tänka mig att läsa.

Jag gillar ju noveller, så att ta med Kina berättar: Solskenet i munnen känns som en självklarhet. I bokhögen finns också novellsamlingar av två Nobelpristagare: Den genomskinliga rättikan av Mo Yan och När jag köpte ett spinnspö åt farfar av Gao Xingjian.

Andra titlar jag är nyfiken på är Slaktarens hustru av Li Ang, Nudelbagaren av Ma Jian och Drömmar om byn Ding av Yan Lianke.

Tre systrar av Bi Feiyu tilldelades 2010 Man Asian Literay Prize. Den röda lyktan av Su Tong känner jag igen för att den filmatiserades i början av 1990-talet. Dessutom har jag i min kinesiska hög Osynlighetsmanteln av Fei Ge, Lyckan av Pingwa Jia och Min barndoms Peking av Lin Haiyin.

Klicka på länkarna för att få veta mer om böckerna.

Imorgon sammanfattar jag februaris läsning av böcker översatta från danskan, så håll utkik efter det.