2019 års vinnare av Women's Prize for Fiction

Vinnaren av årets Women´s Prize for Fiction, Tayari Jones
 An American Marriage, verkar riktigt intressant.

Den får kanske bli en del av sommarläsningen?

Nytt återkommande inslag: tisdagstrion

I tisdags berättade Johannas deckarhörna att hon efter två år och drygt hundra listor bestämt sig för att veckans topplista var hennes sista. Tråkigt, tycker säkert flera av oss, som uppskattat att knåpa ihop listor utifrån olika teman.

Jag vill gärna fortsätta med listor, så därför kommer jag att från och med nästa vecka publicera tisdagstrion - alltså tre böcker på ett visst tema.

Vad säger ni? Vill ni vara med?

Det kommer att vara olika teman varje vecka (som vi vet om i god tid i förväg), och som vanligt kan vi hoppa runt på varandras bloggar, ta del av tips och kommentera.

Första tisdagstrion blir alltså nästa vecka, men jag kan redan nu avslöja att första temat blir amerikanska favoriter.

Månadens språk: Grekland berättar: Fikonträdets sång

I juni är månadens språk grekiska och jag har läst novellsamlingen Grekland berättar: Fikonträdets sång.

Samlingen har en stor bredd och visar på många sidor av det samtida Grekland. Vi får möta 21 författare i sammanlagt 26 noveller, och flera av texterna skildrar livets svårigheter.

I "En grabb från Thessaloniki" av Sotiris Dimitriou stöter några arbetare på en hemlös kille, och tonen är hård och brutal.

I "Snubblade du, eller?" träffas en mor och en dotter för första gången på ett halvår. Mamman vill inget hellre än att nå fram till dottern, men dottern verkar spela ett tufft spel där man inte vet vad som är sanning och lögn. Som läsare tycker man först att dottern verkar onödigt hård mot sin mamma, men sen förstår man att mamman har ett spelberoende och förmodligen har gjort livet svårt för dottern.

I "Klädpoker" träffar en ung kvinna på en gammal klasskompis som hon börjar prata med. Hon ger klasskompisen sin adress och vips står den här kvinnan från förr och hennes pojkvän utanför dörren och behöver någonstans att bo. Pojkvännen verkar inte ha något att ta sig för, men kvinnan försvinner ut på mystiska nattliga jobb som förbryllar huvudpersonen.

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: jag gillar verkligen de här novellsamlingarna i Tranans berättarserie.


Titel: Grekland berättar: Fikonträdets sång
Författare: Loukia Dervi, Nikos Davetas, Alexis Stamatis, Theofano Kalogianni, Vasilis Amanatidis, Galatia Rizioti, Soti Triantafillou, Chroistos Chrysopoulos, Ersi Sotiropoulou, Andonis Peris, Anastasis Sichlimiris, Amanda Michalopoulou, Sakis Serefas, Giorgois Adamidis, Sophia Nikolaïdou, Giorgos Gozis, Sotiris Dimitriou, Glikeria Basdeki, Thodoris Gonis, Ilias L. Papamoschos, Agni Stroubouli

Översättare: Jan Henrik Swahn

Utgivningsår: 2007
Förlag: Tranan
Antal sidor: 270

Bibliotek, bokhandlar & annat bokligt i Dublin

Förra veckan tillbringade jag i Dublin, på en helt fantastisk ERASMUS Library Staff Training Week arrangerad av irländska CONUL (Consortium of National and University Libraries). Veckan bjöd på föreläsningar, erfarenhetsutbyten och massor av studiebesök på olika bibliotek.

Här bjuder jag på några bilder från veckan:

Oscar Wilde-statyn finns i Merrion Square Park

Hodges Figgis bookstore

Greta fick välförtjänt utrymme i Hogdes Figgis skyltfönster (och låg etta på deras försäljningslista)

En liten del av biblioteket hos RCSI (Royal College of Surgeons Ireland)

Studiebesök på the Irish Academy

I Dublin är James Joyce är ständigt närvarande

Smart skyltning med de första böckerna i olika deckarserier

The Russell Library i Maynooth

The Long Room i the Old Library på Trinity College

Vacker grind till the National Library

Ulysses Rare Books, ett välsorterat antikvariat

Om du gillar James Joyce och vill läsa mer om vad jag gjorde i Dublin på Bloomsday, kan du göra det här. 

Bloomsday

I söndags, den 16 juni, firade Dublin traditionsmässigt sin Bloomsday, och jag hade turen att vara där. Dagen är uppkallad Leopold Bloom, huvudpersonen i James Joyce roman Ulysses, som vandrar genom Dublins gator den 16 juni år 1904.

Jag läste romanen för något år sedan och skrev en serie inlägg som du kan läsa här.

Bloomsday firas med en massa olika aktiviteter, som uppläsningar av scener från romanen och vandringar i Leopold Blooms fotspår. Många äter också samma mat som Bloom åt, till exempel njure (men det undvek jag). Många klär också upp sig i tidstypiska kläder.

Vi hade bokat in en rundvandring med James Joyce som tema och fick ett trevligt mottagande på The James Joyce Centre:

Sedan följde en intressant rundvandring där vår guide berättade om Joyces liv och verk. På bilden ser ni St. Georges Church där Leopold Blooms vandring genom Dublin tar sin början. Han korsar gatan från sitt hus, går över till den soliga sidan av gatan och kan där se solen "nearing the steeple of George's church":

På Earl Street finns James Joyces staty, som enligt vår guide kallas "the prick with the stick":

Senare på dagen besökte vi Sweny's apotek, där Leopold Bloom i romanen stannar till och köper en citrontvål. Idag drivs Sweney's av frivilliga och på Bloomsday ordnar de olika aktiviteter. Vi lyckades tränga oss in i  den lilla lokalen och möttes av ett par damer i tjusiga tidsenliga kläder, som bjöd alla på en dram whiskey. En citrontvål fick jag också med mig hem:

På Davy Byrnes pub äter Leopold Bloom en gorgonzola-smörgås och dricker ett glas Bourgogne. Vi hade planer på att äta där, men avskräcktes av ett gäng glada Bloomsday-firare som skrålade sånger på högsta volym (de hade säkert det jättetrevligt, men vi kunde knappt höra vad vi sa till varandra):

Överhuvudtaget märktes det i Dublin att det var Bloomsday. Inte minst bokhandlarna hade skyltat med allt möjligt Joyce- och Ulysses-relaterat:

Happy Bloomsday!

Läs en novell IV: Fåglarna av Daphne du Maurier

Alfred Hitchcocks filmatisering av Fåglarna minns jag sedan barndomen, när jag - förmodligen av misstag - hamnade framför teven och fick se stora svärmar av fåglar gå till attack mot människorna. Läskigt, tyckte jag då, och det tycker jag fortfarande.

Hitchcocks film är löst baserad på en novell av Daphne du Maurier, här hämtad ur Modernistas samling Fåglarna och andra noveller.

I novellen får vi följa Nat Hocken, en förtidspensionerad krigsveteran och familjefar. När han tar paus i sitt arbete och äter sin medhavda matsäck, tycker han om att betrakta fåglarna som flyger ute vid udden och in mot land. Den här hösten verkar fåglarna ovanligt rastlösa och oroliga, och de verkar också vara fler än vanligt.

På natten väcks Nat av knackningar mot fönstret och när han öppnar det för att se vad som står på, ser han flaxande vingar och märker att något hackar honom på handen. När det efter en stund hörs fler knackningar, vaknar också hans fru och ber honom se efter vad det är som låter. Ännu en gång öppnar han fönstret, den här gången i barnens sovrum, och nu blir han attackerad av ännu fler fåglar.

Nat försöker förklara fåglarnas märkliga beteende med det ovanligt snabba väderomslaget, men när han försöker prata med andra om vad som hänt, är det ingen som tycks ta honom på allvar. Han tar med sig de döda fåglarna från huset för att begrava dem på stranden, och då får han syn på måsarna. Långt ut på havet gungar de på vågorna. Tusentals, tiotusentals måsar som bara verkar vänta på något.

Författaren bygger verkligen upp en obehaglig stämning i novellen. Detta att fåglarna tycks samla sig som för en attack och att ingen mer än Nat verkar ta fåglarnas hot på allvar, gör att man förstås anar det värsta. Trots att jag kände till hemskheterna från filmatiseringen, tyckte jag ändå att det var spännande att läsa novellen. Och riktigt samma handling som filmen, har novellen inte.

Jag passar in "Fåglarna" på nr. 37 i novellutmaningen: "Läs en novell som har samma titel som en film."


Titel: "Fåglarna"
Ur: Fåglarna och andra noveller
Författare: Daphne du Maurier
Översättare: Gerd Lilliehöök
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Antal sidor: 43

The Singing Sands av Josephine Tey

Jag valde att läsa The Singing Sands av Josephine Tey nästan uteslutande för att den utlovade en karg skotsk ö som miljö (och kanske lite för att den verkade vara en spännande deckare också).

Josephine Tey (1896-1952) var en skotsk författare som kanske är mest känd för sina sex deckare där Alan Grant, polisinspektör vid Scotland Yard, finns med antingen som huvudperson eller som biperson. The Singing Sands publicerades 1952 och är bok nummer sex i ordningen.

Boken inleds med att Grant är på väg till Skottland för att vila upp sig efter en krävande tid på arbetet. Han har planer på att träffa vänner och mest av allt på att fiska och njuta av lugnet.

På tåget norrut blir han vittne till hur en man hittas död i sin kupé. Bredvid kroppen hittar Grant en tidning som han råkar få med sig, och när han ser vad mannen har skrivit ner på den har han svårt att sluta fundera över mannens öde och vad textraderna egentligen betyder:

"The beasts that talk,
The streams that stand,
The stones that walk,
The singing sand...
...
...
that guard the way
To Paradise"

Så fast Grant egentligen ska ta det lugnt och absolut inte arbeta, dras han ändå in i mysteriet kring den döda mannen. Han börjar göra efterforskningar och följer spåren ut till de Yttre Hebriderna.

Jag gillar The Singing Sands. Det märks att boken har några år på nacken - både vad gäller den språkliga stilen och det lugna tempot, men det är faktiskt riktigt uppfriskande (precis som skildringarna av det skotska landskapet, den friska luften och allt fiskande).


Titel: The Singing Sands
Författare: Josephine Tey
Utgivningsår: 1952, men 2011 i min utgåva
Förlag: Arrow
Antal sidor: 246

Kan du lyfta en fröken?

Kan du lyfta en fröken? med text av Jonas Lindén och illustrationer av Per Gustavsson är en charmig bilderbok om hur viktigt det kan vara för småkillar att vara starka och tuffa.

Kim Åman i 1B är starkast i klassen och faktiskt kanske starkast på hela lågstadiet. Han kan lyfta allt från stenar, skolbänkar till en hel lekstuga. Alla beundrar Kim för hans styrka.

Men sen börjar en ny kille på skolan. Adnan Alfredo är jättestark och jättestor. Det blir en kraftmätning mellan killarna:

" - Vad har du för rekord? frågar Adnan.
- Tvåhundra ... ungefär, svarar Kim.
- Jag har tvåtusen, säger Adnan. Och min mamma väger hundra kilo!

Då får Kim lite influensa och vill gå hem."

Som ni märker blir det humoristiskt också för den vuxne läsaren. Och jag är säker på att många småkillar känner igen sig i Kims situation.


Titel: Kan du lyfta en fröken?
Författare: Jonas Lindén
Illustratör: Per Gustavsson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32

Sommarens läshögar växer

Här är en del av de böcker jag släpat hem från biblioteket och plockat fram ur hyllorna inför sommaren. Då är det bara sommarledigheten som saknas då.

Bokbyte i bokcirkeln

I veckan var det bokcirkel, för sista gången innan sommaruppehållet. Vi diskuterade danska Yahya Hassans självbetitlade diktsamling och förfasades och förundrades om vartannat. Det är en grym verklighet kan skildrar, men han gör det på ett fantastiskt sätt.

Hela våren har vi haft nordiska författare som tema och har hunnit med de här titlarna:

• Anja Snellman, Rädslans geografi (Finland)
• Roy Jacobsen, De osynliga (Norge)
• Erlend Loe, Doppler (Norge)
• Karen Blixen, Vintersagor (Danmark)
• William Heinesen, Gäster från månen och andra berättelser (Färöarna)
• Yahya Hassan, Dikter (Danmark)

Sista boken ut i nordiska temat blir dansk-norska Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden, som utspelar sig på Grönland. Ett spännande val, tycker jag, som länge velat läsa.

Vi har alltså läst från alla nordiska länder utom Island. Men det kan nog förklaras med att vi tidigare haft just Island som tema. Då bjöd vi också in Inge Knutsson, som översatt massor från isländska, färöiska och norska.

The Stranger Diaries av Elly Griffiths

Jag tycker mycket om Elly Griffiths serie om rättsarkeologen Ruth Galloway, så när jag fick syn på att hon också skrivit vad som beskrivs som en "modern gothic", blev jag nyfiken.

The Stranger Diaries inleds med att en ung kvinnlig lärare hittas mördad. Hennes kollega Clare tar det naturligtvis hårt, och samtidigt som hon sörjer och undrar vem som kan ha gjort något så grymt, måste hon arbeta mer för att täcka upp för det kollegan skulle ha gjort. Clare har också en dotter, Georgie, som går på samma skola, och som hon inte vill ska oroa sig i onödan. I den lilla familjen finns också en charmig liten hund, kallad Herbert.

Herbert är också namnet på hunden i "The Stranger", en berömd novell av författaren R.M. Holland som fram till 1902 bodde i det hus som nu är skolan. Clare har ett specialintresse för R.M. Holland (vilket förmodligen är varför hon döpte sin hund till Herbert), och hoppas en dag kunna skriva en bok om honom.

Griffiths väver skickligt ihop Strangers novell med de händelser som utvecklar sig i boken. Också dagböcker är en sammanhängande tråd - Clare skriver dagbok, vilket ska visa sig få betydelse för handlingen. Men också Georgie skriver och delar sina texter på mysecretdiary.com. En del av handlingen kretsar också kring R.M. Hollands mer privata texter.

Precis som jag gillar Griffiths huvudpersoner i Ruth Galloway-böckerna, växer efterhand min sympati och mitt intresse också för de här personerna. Clare, vacker och lite snobbig, enligt vissa, och kanske i ännu högre grad Harbinder Kaur, en kvinnlig polis, som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar (mamman lagar fantastiskt indisk mat) och inte vågar berätta för dem att hon är lesbisk. Clare, Harbinder och Georgie är en intressant trio.

Jag gillar också hur boken är full av referenser till skönlitteratur, inte bara till R.M. Hollands novell, utan till allt från Harry Potter till Shakespeare. Clare är engelsklärare och både hon och hennes dotter gillar att skriva, så det passar ju bra med alla kopplingar till litteraturen.

Spännande är det också förstås, och det är ganska raffinerat när man får reda på hur allt hänger ihop till slut.


Titel: The Stranger Diaries
Författare: Elly Griffiths
Utgivningsår: 2018
Förlag: Quercus
Antal sidor: 408

Veckans topplista: Böcker jag ser fram emot i sommar

Varje vecka har Johannas deckarhörna sin topplista, där den som vill vara med ska tipsa om fem böcker. Den här veckan är temat "böcker jag ser fram emot i sommar."

Här kommer min lista (utan inbördes ordning):

1. En av böckerna som är nominerade till Årets Bok 2019 är Min Jin Lees Pachinko. Den bekrivs som "en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad som spänner över fyra generationer och flera årtionden." Det tycker jag låter intressant.

2. En annan nominerad är En katts resedagbok av Hiro Arikawa. Den verkar väldigt charmig och passar säkert bra som sommarläsning.

3. Jag tyckte mycket om Karin Smirnoffs debut Jag for ner till bror, så naturligtvis är jag riktigt sugen på uppföljaren, Vi for upp med mor.

4. Jag har länge tänkt läsa Rachel Cusks trilogi som inleds med Outline. Den har hyllats som nyskapande inom romankonsten, så jag är riktigt nyfiken på att läsa.

5. Till sist, Jonas Karlssons Regnmannen. Jag gillar det han skriver, både i det kortare och lite längre formatet, så den här vill jag förstås inte missa.

Sammanfattning av månadens språk i maj: indonesiska

Månadens språk i maj var indonesiska, ett språk jag aldrig tidigare läst någon bok översatt från. Nu har det blivit dags att sammanfatta det som vi läst.

Jag läste två noveller och en roman, alla av olika författare, och jag tyckte faktiskt att texterna påminde mycket om varandra, särskilt i hur kvinnorna skildrades (klicka på titlarna för att komma till mina recensioner):

Agus Noor, Tusen gevärskulor, tusen fjärilar (novell)
Oka Rusmini, Sitas eld (novell)
Eka Kurniawan, Skönhet är ett sår

Vad har ni andra läst från indonesiskan? Lämna en länk eller skriv helt enkelt in titeln/titlarna i kommentarfältet nedan.

Månadens språk är grekiska

Månadens språk i juni är grekiska, och här kommer några titlar att inspireras av.
Naturligtvis går det bra att välja fritt mellan antika texter översatta från klassisk grekiska, och moderna texter översatta från nygrekiska.

I Tranans novellserie (som jag ofta tipsar om) finns texter från Grekland samlade i Fikonträdets sång. Jag hade också en novellsamling stående i bokhyllan här hemma: Modern Greek Short Stories, som är utgiven av det grekiska förlaget Odysseas Publications.

För den som vill läsa lyrik finns till exempel den store poeten Kavafis, eller om man vill läsa något lite modernare, I kroppens främmande land av Kiki Dimoula.

Dramatik finns det förstås gott om från det antika Grekland. Varför inte en tragedi av Sofokles, eller ett drama av Aischylos eller Euripides? Jag har läst ganska många av de antika dramerna, dels när jag pluggade litteraturvetenskap, dels när jag tillbringade mycket tid i Grekland och helt enkelt var intresserad, och jag kan varmt rekommendera dem. Själv kanske jag läser nåt lite modernare den här gången, och har hittat En snabb kyss av Maria Lainá, en monolog tänkt för teatern.

Intressant är förstås också Homeros episka verk Iliaden och Odysséen, båda riktiga urklassiker.

Romaner översatta från nygrekiskan har jag också hittat några stycken. En klassiker från 1949 är Nikos Kazantzakis Zorba, spela för mig. Något mer nutida romaner är Mörderskan av Alexandros Papadiamantis, Sömngångaren av Margarita Karapanou, Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulous och Les Liaisons Culinaires av Andreas Staikos. Klicka på länkarna för att läsa mer.

Nu återstår bara det vanliga nöjet att fundera vad som ska inleda min läsning.