Månadens språk: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar av Agus Noor

Månadens språk i maj är indonesiska, och jag inleder min läsning med en novell av Agus Noor från Tranans samling Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar.

Titelnovellen "Tusen gevärskulor, tusen fjärilar" är en berättelse om en liten stad där allt är rent och vackert. Det är så pass fint och välordnat att stadens invånare börjat känna sig slöa och likgiltiga inför allt som är så bra.

Kanske är det därför de liksom vaknar ur en slummer när det plötsligt dyker upp en rädd och naken liten flicka utanför kyrkan. Invånarna börjar berätta om tecken och drömmar de haft om att något stort och viktigt ska hända. Flickan blir en bärare av allt som är gott, och människorna ser åter de vackra detaljerna och känner glädjen i föremålen omkring sig. Kyrkan blir välbesökt när alla kommer för att lyssna till flickans sång.

Men när flickan blir äldre förändras hennes påverkan på människorna i den lilla staden. Hon är vacker och alla pojkar vill dansa med henne. På nätterna vandrar flickan längs stranden, och stadens kvinnor jämför henne genast med hororna. Från att ha varit en vördad person, blir hon nu istället orsaken till allt ont som händer.

Jag gillar den här novellen. Flickan blir som en mytologisk symbol för människornas goda och onda sidor, vilket det dramatiska slutet också bekräftar.

Jag passar också in novellen på nummer 27 i novellutmaningen: "Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på N."

Titel: "Tusen gevärskulor, tusen fjärilar"
Ur: Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar: Nitton noveller
Författare: Agus Noor
Översättare: Lennart Hildingsson
Utgivningsår: 2012
Förlag: Tranan
Antal sidor: 16