Januari 2026

Att läsa så varierat som möjligt är målet för min läsning under 2026, och januari bjöd faktiskt på flera olika sorters böcker.

Jag inledde med Elly Griffiths senaste deckare, Sista ordet. Boken är den fjärde i serien om den numera Londonbaserade polisen Harbinder Kaur, även om det den här gången handlar mer om Harbinders vänner Edwin, Benedict och Natalka, som är kvar Shoreham. Edwin och Natalka driver en detektivbyrå ihop och de får i uppdrag att undersöka en kvinnlig författares dödsfall. Efter ännu ett mord börjar de ana att den gemensamma nämnaren är en skrivarkurs på ett ställe som heter Battle House. Boken har charmiga huvudpersoner, en spännande intrig, och är väl värd att läsa.

Under januari månad blev det också äntligen dags att jag läste Liken vi begravde av Lina Wolff.  Boken handlar om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i Skåne. Byn är känd för de mord som begåtts där, och boken är full av svart humor och ibland makabra detaljer. Fosterfadern är sadistisk och fostermodern spårar emellanåt ut totalt, men ändå har familjen på något sätt en trygghet i varandra. Det här är en berättelse som ingen annan, och jag gillar verkligen!

Liken vi begravde vann Augustpriset 2025 för bästa skönlitterära bok, och vinnaren i barn- och ungdomsklassen var Fabian Göransson med sin grafiska roman Klara - Tvättbjörnarnas stad. Det här är ett klassiskt äventyr, om Klara som rymmer hemifrån och blir en del av gatubarnen tvättbjörnarnas gäng. En fortsättning följer i Teknokraternas plan, som jag också vill läsa (släpps i mars). På det grafiska temat läste jag också Kung Ottokars spira av Hergé. Det var väldigt längesedan jag läste ett Tintin-album, och det var ett trevligt återseende.

Till bokcirkeln läste jag Ulrika Ewermans Jag: en bok om Karin Larsson, en roman som jag tyckte mycket om. Vi får följa Karin när hon och en väninna beger sig till konstnärskolonin i franska Grez-sur-Loing för att ägna sig åt friluftsmåleri. De lever för konsten, festerna och gemenskapen, och Karin verkar ha stor talang för att måla. Det är i Grez hon träffar den store konstnären Carl Larsson, vilket blir helt livsavgörande för hur hennes liv ska komma att utveckla sig. 

En diktsamling hann jag också med, nämligen Eva Ströms Den underjordiska floden. Dikterna kretsar kring död och förlust, där sorgen är som en mörk underström som genomsyrar allt. Men här finns också naturen, träden och grönskan - världen runtomkring lever ju och fortgår som om inget hänt. 

Till sist läste jag också The Rose Field, den sista delen i Philip Pullman trilogi The Book of Dust. Jag är verkligen förtjust i de här böckerna och eftersom del två slutade mitt i intrigen, var det med stor förväntan jag tog mig an den här tegelstenen. The Rose Field knyter ihop trådarna från de tidigare böckerna, och det känns som att den här boken har en mer filosofisk ton. Här finns funderingar kring fantasi och verklighet, om försoning och hur man kan leva sitt liv. Relationen mellan Lyra och hennes deamon Pan står i centrum – inte som en självklar enhet, utan som något som måste återerövras. 

September & oktober 2025

Det har blivit dags att sammanfatta det som blivit läst under de två första höstmånaderna.

September innehöll både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg, så jag kan nog skylla lite på det att det inte blev lika mycket läst som vanligt. En av de mest intressanta programpunkterna på Bokmässan var när Annika Norlin samtalade med Lydia Sandgren, Elin Cullhed och  Quynh Tran om "Musik i romanens värld." Som vanligt blev också läslistan - betydligt - längre.

Till bokcirkeln i september läste vi Förbjuden skrivbok av Alba De Céspedes, en roman som utspelar sig i femtiotalets Rom. Den handlar om Valeria Cossati, en kvinna som börjar skriva dagbok i smyg, och samtidigt hittar sitt eget jag i en värld som bara ser henne som hustru och mor. 

Jag läste också Vi ses i augusti av Gabriel García Márquez. Den här boken bygger på ett manuskript som Márquez arbetade med under sina sista år, men som han själv aldrig hann färdigställa.  Huvudpersonen, Ana Magdalena Bach, är en gift kvinna som varje år reser till en karibisk ö för att lägga blommor på sin mors grav. Under en av dessa resor inleder hon en oväntad kärleksaffär — ett möte som återuppväcker hennes längtan, skuld och livslust.

September månads författare i Novelltolvan 2025 var amerikanska Tillie Olsen. Jag hann bara med att läsa hennes förmodligen mest kända novell, Jag står här och stryker, men den var å andra sidan riktigt läsvärd.

Oktober månads novellförfattare var tyska Judith Hermann, och jag blev verkligen förtjust i hennes sätt att skriva! Jag ser fram emot att läsa mer, både hennes noveller och romaner. Här kan du se vad jag tyckte om novellerna till Novelltolvan.

Oktober månads bokcirkelbok var På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque, en fantastisk roman men med ett oerhört tungt tema. Som tur var kunde jag varva skildringar av meningslös död i skyttegravarna med de två första Muminböckerna: Småtrollen och den stora översvämningen och Kometen kommer. Betydligt mer gemytlig läsning, även om också dessa böcker delvis skildrar svåra ämnen som naturkatastrofer och flyktingar. 

En del lyrik läste jag också, både Tomas Tranströmers För levande och döda och Jila Mossaed Vad jag saknades här. Jag gillade båda, men Tranströmer är för mig i en klass för sig.

På jobbet håller vi i en bokcirkel för studenter, så till den har jag läst Jessica Schiefauers dystopiska roman Bärarna. Jag gillar hur hon målar upp ett framtidsscenario där en smitta har omformat hela samhället. Män och kvinnor hålls åtskilda, och mycket är annorlunda, men inte så annorlunda att man inte kan tänka sig att detta skulle kunna bli vår verklighet. Detta är en bok där det finns massor att diskutera.

Den sista romanen jag hann med i oktober var Kjersti Anfinnsen De sista smekningarna, en roman om Birgitte, en äldre norsk kvinna som bor ensam i Paris. Hon ser tillbaka på sitt liv som hjärtkirurg, älskande och vän och genom hennes inre monolog växer ett fascinerande porträtt fram av en kvinna som trots ensamheten håller fast vid sin värdighet och sin vilja att leva fullt ut. Del två i serien heter Ögonblick för evigheten, och del tre - som kommer ut våren 2026 - heter Dödsverk. Jag tänker definitivt läsa båda.

Juli & augusti 2025

Det har blivit hög tid att se tillbaka på sommarens läsning. Juni har jag redan sammanfattat här, men också under juli och augusti blev det förstås en hel del läst.

Till Novelltolvan 2025 läste jag både noveller av Johanna Holmström, som var månadens novellist i juli, och Katherine Mansfield, som var valet i augusti. Jag tyckte verkligen mycket om båda!

Jag är väldigt förtjust i Kristina Lugn, och när en uppgift i Kaosutmaningen är "Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare)", passade jag på att läsa Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik. Hennes dikter är både tänkvärda, drabbande och dessutom underhållande.

Kaosutmaningen fick mig också att välja flera andra av böckerna som blev lästa under sommaren. Jag gillar när de olika kategorierna "tvingar" mig att välja ut böcker som passar in, ibland något jag ändå tänkt läsa, och ibland något som jag letar fram just på grund av ett tema i utmaningen. 

Meg Rosoffs Friends Like These var just en sådan bok, som passade in på temat "Läs en Young Adult." Boken handlar om 18-åriga Beth som får en praktikplats på en stor tidningsredaktion i New York. Det är åttiotal och New York framställs både som en farlig stad och en stad full av möjligheter. Bokens teman är framförallt vänskap, lojalitet och gränsdragningar.

Också Maggie O´Farrells The Marriage Portrait passade in i Kaosutmaningen på "Läs en bok med ett riktigt fint omslag." Jag tyckte väldigt mycket om O´Farrells första historiska roman Hamnet, som utspelar sig i England i slutet av 1500-talet, så ända sedan The Marriage Portrait kom ut har jag varit sugen på att läsa den. Också den här romanen utspelar sig på 1500-talet, men i Renässansens Italien. 16-åriga Lucrezia, dotter till storhertigen av Florens, lever ett skyddad liv bakom palatsets väggar. Men en dag blir hon bortgift med Alonso, den betydligt äldre hertigen av Ferrarra. Äktenskapet blir klaustrofobiskt, Lucrezia förlorar sin frihet och börjar till och med frukta för sitt liv. O´Farrell målar skickligt upp sina personer och de historiska miljöerna, och samtidigt fascinerar förstås detaljerna om Lucrezias öde.

Tre böcker till fick jag in i Kaosutmaningen, nämligen Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti, Harvey av Emma Cline,  och Fjollornas fest av Jonas  Gardell. Alla tre var ganska snabblästa och läsvärda böcker.

Kaffe med mjölk är en vemodig berättelse om en mamma och en dotter som har både ett geografiskt och känslomässigt avstånd mellan sig. Harvey handlar om den åldrade, dömde filmproducenten Harvey Weinstein som sitter i husarrest. Han pendlar mellan självömkan, minnen av sin makt och en växande insikt om sin ensamhet och förlorade kontroll. Till sist, Gardells Fjollornas fest som växelvis berättar om den stora festen som Stockholms fjollor gick på vid Piperska muren, och en pojke som längtar till något annat än den värld han är född in i. 

Jag läste två böcker tänkta för mellanåldern som var riktigt spännande. Nils Lundkvist belönades med debutantpriset Slangbellan för sin bok Kuben. Den handlar om John som bor i den yttersta vildmarken med sina föräldrar. Samhället i Kuben styrs av statsapparaten med de båda tvillingspresidenterna. Det är ett farligt samhälle med en motståndsrörelse som verkar i det tysta. Johns familj lever av att bygga möbler och ibland kommer det transporter som hämtar det som tillverkas. En dag kommer en transport som istället lämnar av en husvagnsliknande kub. Ut ur kuben stiger en pojke i Johns ålder. Berättelsen fortsätter i Viken, också den riktigt spännande läsning, och jag ser fram emot att så småningom läsa ännu mer om John och hans familj och vänner.

På spänningstemat hann jag också med Sören Sveistrups Kurragömma. Jag hade höga förväntningar efter att ha läst hans Kastanjemannen, och precis som den var också Kurragömma välskriven och ganska ruggig. Jag tyckte särskilt om att återknyta bekantskapen med poliserna Naia Thulin och Mark Hess. 

Den sista boken jag hann med under augusti månad var Karl Ove Knausgårds Nattens skola, den fjärde delen i hans serie om Morgonstjärnan. Precis som de andra delarna är Nattens skola skickligt berättad med intressanta personporträtt, och kopplingar - ibland tydliga, ibland bara en detalj - till serien i sin helhet. Jag fascineras och vill hela tiden vill lägga pusslet och förstå hur allt hänger ihop. Den här boken handlar om Kristian Hadeland, mestadels när han är en ung fotografistudent i London under 1980-talet, men också när han är äldre och blivit en uppburen fotograf. Det intressanta är hur han gått till väga för att hitta sin inspiration och framgång. 

Juni 2025

Vi har redan hunnit några dagar in i juli och jag vill passa på att sammanfatta förra månadens läsning. Som vanligt blev det en ganska blandad kompott.

Klara Bartilssons Pärlan är en bilderbok som handlar om en liten pärla som vaknar i sitt skal långt nere på havets botten. Pärlan vill utforska världen men håller på att gå vilse i skogen av tång. Då möter hon en stjärna från himlen som lyser upp djuphavsnatten, och tillsammans ger de sig ut på ett färgsprakande och magiskt äventyr. 

Nästa bok jag läste var också en barnbok, nämligen Ulf Starks En liten bok om kärlek. Boken utspelar sig i slutet av andra världskriget och handlar om en pojke som döps till Fred. På grund av kriget bevakar Freds pappa gränsen långt norrut och mamman stickar sockor och vantar för att pappan ska hålla sig varm. Fred saknar sin pappa och undrar hur det ska bli om han inte kommer hem till jul. Han funderar också mycket på Elsa, den bästa flickan i Freds klass. Hon har burrigt hår och kan slå vem som helst i armbrytning, och Fred är kär i henne.

Marion Brunet är 2025 års Almapristagare och nu har jag läst hennes första bok översatt till svenska. Grått hav skildrar en grupp ungdomar som gett sig ut på en långväga seglats. Det är välskrivet och emellanåt andlöst spännande. Känslan man får ibland är närmast klaustrofobisk. Teman som vänskap, kärlek, hierarkier och död utforskas. Jag vill gärna läsa mer av Brunet, men får vänta på översättningar eftersom min franska är i det närmaste obefintlig.

Till Novelltolvan 2025 läste vi noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Jag hann med två stycken och gillade dem båda. Här kan du se vilka jag läste och vad jag tyckte.

De ovärdiga av Roy Jacobsen var månadens val till bokcirkeln. Den här romanen utspelar sig i Oslo under den nazityska ockupationen, och vi får följa ett gäng barn och ungdomar som skapar helt egna regler. De bedrar, förfalskar dokument och bryter sig in i de rika kvarteren. Carl, Olav och Roar är barn som tvingas bli vuxna och kämpa för sin överlevnad under en svår tid. Jacobsen är som alltid en skicklig berättare och det här var en intressant tid att läsa om.

Jag läste också Förbannad kanin, en novellsamling av sydkoreanska Bora Chung. Det här är en novellsamling som ingen annan. Vad sägs om en novell där en kanin som det vilar en förbannelse över förökar sig och ruinerar ett helt företagsimperium, eller en novell om en flicka som blöder guld istället för blod? En av novellerna handlar om en man som är förälskad i sin robot och i en annan novell blir en kvinna gravid eftersom en biverkning av att äta p-piller för länge, enligt läkaren, kan vara att man blir gravid. Det här är gränsöverskridande och fascinerande läsning. Jag gillar!

En diktsamling hann jag också med, nämligen Kristofer Folkhammars Måla. Titeln kan både syfta på verbet och en jordlott, vilket passar fint in i Folkhammars skildring av uppväxten i en bruksort. Diktsviten växlar mellan nutid och dåtid och det är som att diktjaget söker svar om nuet genom betraktelsen av det förflutna. 

Till sist, läste jag också om Tove Janssons Sommarboken. Jag blev ombedd att tipsa om en bok till Högskolan Kristianstads Instagram och vilken bok kan då passa bättre än den kanske somrigaste boken jag vet?

Jag fick också en del avbockat i Kaosutmaningen. På nr 38: Läs en bok från ett land med kust mot Medelhavet passade jag in Brunets Grått hav, på nr 15: Läs en bok från ett nordiskt land fick jag in De ovärdiga. Förbannad kanin av Bora Chung passade perfekt på nr 1: Läs en bok med två ord i titeln, och slutligen prickade jag av nr 24: Läs en bok som utspelar sig på en ö med hjälp av Tove Janssons Sommarboken. Nu har jag läst 18 av 40 böcker i Kaosutmaningen. För att klara den behöver man läsa 20, men som det känns just nu tror jag att jag siktar in mig på alla 40. Vi får se, men det kommer ju en lång bokhöst så småningom.

November & december 2023

Det blev aldrig av att jag sammanfattade november månads läsning, så nu får det blir både november och december i ett och samma inlägg.

Jag läste flera böcker för barn och unga. Mats Strandbergs Pestblommor tyckte jag mycket om. Den handlar om Magdalena och hennes lillasyster Ebba som lever i 1710-talets Stockholm. När pesten drabbar staden tvingas de flytta ut till slottet Svartdamm, där deras elaka moster bor. Boken är spännande och lite kuslig, och jag gillar den historiska miljön. 

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson har skrivit Fula tjejer, som handlar om en högstadieskola i Gnesta där någon skapar instagramkontot "Fula tjejer". Alla blir rädda för att bli nästa person att få sitt foto publicerat på kontot, och bokens huvudpersoner - tre ganska olika tjejer i klassen - går ihop för att försöka ta reda på vem som ligger bakom. Det finns också en andra och tredje del i serien, Jobbiga tjejer och Svaga tjejer. 

Jag passade också på att läsa Augustprisvinnaren för bästa barn- och ungdomsbok. Jag har hittills gillat allt jag läst av Oskar Kroon, och hans Vitsippor och pissråttor var inget undantag. Kaj ser upp till sin storebror Krister som kan precis allting, om rymden, om parallella universum om vilken buss man ska ta. Men tyvärr är Krister mobbad, och det verkar bara bli värre och värre. Till sist bestämmer sig Kaj och hans kompis Naima för att sätta stopp för elakheterna. Boken är illustrerad av Hanna Klinthage. 

Flera bra romaner blev också lästa under november och december, och faktiskt blev det ett nordiskt urval. Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar blev jag riktigt förtjust i. Den handlar om tre syskon - trillingar - som hamnat på olika platser i världen. Nu är de vuxna och man får följa hur de försöker få rätsida på tillvaron - allt i uppväxten kanske inte är som de trodde. Jag gillar att romanen emellanåt har en ganska skruvad handling, och vi får besöka intressanta platser som till exempel London och Påskön. 

Jag tyckte också om norska Ingvild H. Rishøis Stargate: en julberättelse. Boken är uteslutande berättad ur flickan Ronjas perspektiv. Hennes pappa är alkoholist och hon och storasyster Melissa får mestadels klara sig själva. När pappan missköter ett tillfälligt jobb som julgransförsäljare, tar Melissa över arbetet, och även Ronja får en viktig uppgift. Boken är fint berättad och väldigt sorglig. Jag passade också på att läsa om "Den lilla flickan med svavelstickorna" av H C Andersen, eftersom den har en viktig roll i Rishøis bok.

Till Danmark blev det också en tur, genom Solvej Balles Om uträkning av omfång 1. Den utspelar sig förvisso inte i Danmark utan i norra Frankrike där Tara Selter bor med sin man Thomas. Boken har en mycket speciell handling. Varje morgon när Tara vaknar är det den 18 november, och hon börjar skriva ner de hundratals 18 novemberdagar hon lever i. För henne passerar ändå tiden på ett sätt - till exempel läker ett brännsår hon fått på handen - men för alla andra är den det 18 november för första gången, och hennes man har till exempel inga minnen av den gårdag - en annan 18 november - som de tillbringat tillsammans. Det här är den första boken av sju, och det ska bli spännande att se hur berättelsen utvecklar sig.

Också en isländsk roman hann jag med. Einar Kárasons Öppet hav är också en ganska speciell bok. Den handlar om Guðlaugur Friðþórsson, en man som efter ett skeppsbrott simmar under sex timmar i iskallt vatten för att mirakulöst nog rädda sig i land. Under tiden han simmar far tankarna hit och dit, och vi får ta del av olika anekdoter och minnen, mestadels från isländska Västmannaöarna. Boken är den sista i en trilogi om isländska olyckshändelser och hjältemod. Jag har tidigare läst de andra två, som jag också verkligen gillade: Stormfåglar och Tunga moln.

Lite poesi blev det också. I oktober när jag var i Porto, köpte jag med mig en diktsamling av Fernando Pessoa hem. Self-analysis and thirty other poems innehåller ett urval av dikter av Pessoas många sätt att skriva. Han skrev i olika stilar under flera olika pseudonymer, och det här var en bra bok att få en bild av variationen i hans författarskap. 

Till sist, en deckare. Jag gillar Sara Strömbergs serie om journalisten Vera Bergström i Åre och nu har jag läst Skinn, den tredje boken i serien. Vera får i uppdrag att skriva en artikelserie om ett så kallat cold case från trakten, ett brutalt mord på en pappa och hans två små barn. Naturligtvis dyker det under arbetet upp nya spännande ledtrådar som förbisetts i polisutredningen. Och mördaren är fortfarande på fri fot.

Oktober 2023

Det blev inte många böcker lästa i oktober - faktiskt bara två stycken. Jag läste diktsamlingen Hösthorn av Erik Axel Karlfeldt och kunde därmed bocka av ännu en författare på listan över Nobelpristagare. Snart tänker jag mig att läsa den allra senaste vinnaren också - jag har lånat hem Jon Fosses Trilogin från biblioteket, så den ligger och väntar på mig.

Den andra boken jag läste under månaden var The Shipping News av Annie Proulx, som vi ska diskutera i bokcirkeln nu i veckan. Jag har läst boken en gång för flera år sedan, och mindes faktiskt mycket nu när jag läste om den. Boken är skriven på en rätt speciell prosa, lite korthuggen men med en alldeles särskild rytm och ett fantastiskt bildspråk. Det tar ett tag att komma in i, men sen tycker jag verkligen om det. På något sätt tycker jag det passar ihop med skildringen av Newfoundlands karga och ogästvänliga landskap, dit Quoyle flyttar tillsammans med sina två döttrar och sin faster. Efter ett tragiskt äktenskap och dessutom fruns dödsfall i en olycka, får den försiktige Quoyle chansen att starta ett nytt liv. Även om det tar ett tag för honom att komma på rätt köl igen.

Vad gjorde jag då istället för att läsa under oktober månad? Jo, till exempel tillbringade jag en vecka i Porto på ett utbyte för högskolebibliotekarier. Då passade jag också på att besöka en alldeles fantastisk bokaffär, Livraria Lello:

Augusti 2023

Den första höstmånaden är här, även om det verkar som om vi kan hoppas på ganska soligt väder, i alla fall här i Skåne. Dags då att sammanfatta augusti månads läsning.

En ganska stor del av månaden har jag ägnat mig åt Karl Ove Knausgårds Vargarna från evighetens skog till bokcirkeln. Jag har fortfarande en bit kvar av denna tegelsten - som jag verkligen gillar! - så det blir ingen sammanfattning av den idag. Däremot förklarar den det i övrigt ganska magra antalet lästa böcker.

Jag bestämde mig för att bekanta mig med någon mer författare från Nobelprislistan, och trots att jag förstås är väldigt bekant med Bob Dylan i alla fall i musikväg, hade jag aldrig läst något han skrivit. Valet föll på If Dogs Run Free, en låttext som blivit illustrerad och utgiven som barnbok. Dylan tilldelades Nobelpriset 2016. 

En annan Nobelpristagare som ägnar sig åt lyrik är irländska Seamus Heaney, som fick priset 1995. Jag har tidigare läst enstaka dikter av honom, men aldrig en hel diktsamling. North är en samling där innehållet blandar äldre historia och mytologi med en skildring av livet i Nordirland under "The Troubles." 

Den sista boken jag hann med att läsa ut under augusti var Sofia Lundbergs Det sista konstverket. Den här romanen handlar om Hanna Stiltje, en konstnär som mot slutet av sitt liv presenterar ett ovanligt konstverk som ingen verkar förstå sig på. Läsaren får sedan följa hennes historia, från barndomen som fosterbarn, till en konstnärstillvaro i New York. Jag tyckte boken stundtals var ganska underhållande, men tyvärr fanns det en del i handlingen som jag inte tyckte var särskilt trovärdigt. 

Nu ser jag fram emot att läsa ut Vargarna från evighetens skog, och säkert något annat som lockar också.

April 2023

Nu har det redan gått några dagar in i sköna maj, och det är hög tid för mig att sammanfatta april månads läsning.

Jag inledde månaden med att läsa Skärvor av minnen, en bok av den senaste ALMA-pristagaren Laurie Halse Anderson. Boken handlar om Hayley och hennes pappa Andy som är krigsveteran. Far och dotter har länge kuskat land och rike runt - pappan lider av posttraumatiskt stressyndrom och hanterar vardagen bättre när de ständigt är på väg. Nu bestämmer han ändå att Hayley ska avsluta highschool på en och samma plats. Hayley börjar skolan, hittar nya vänner och lär också känna Finn, en kille som får henne att öppna upp sig kring sin situation. 

Jag deltog också i barn- och ungdomskonferensen Litteralund, där just Laurie Halse Anderson var på plats i samtal med Johanna Koljonen. Hon var verkligen inspirerande att lyssna till och belönades med stående ovationer. Andra intressanta programpunkter inkluderade exempelvis Shaun Tan och Beatrice Alemagna. Litteralund håller alltid riktigt hög klass och i år var alltså inget undantag. 

En deckare blev det också under april. Jag läste Djävulspakten av Max Seeck, den tredje delen i en serie om kommissarie Jessica Niemi i Helsingfors. Den kände finansmannen Eliel Zetterborg hittas mördad i sitt hem och det blir Jessicas kollega Jusuf Pepple som leder utredningen. Niemi har egna problem från sitt förflutna att handskas med, och båda de här händelseförloppen ger spännande läsning. 

En ganska annorlunda bok var I vidundrets mage av Edward Carey. Det här är en bok som handlar om Geppetto, mannen som skapade trädockan Pinocchio som sedan fick liv. Pinocchio rymmer hemifrån, Geppetto ger sig ut i en ranglig båt på havet i sin jakt på pojken, och det slutar med att Geppetto slukas av en enorm fisk. Inifrån fiskens mage ombord på ett skepp som fisken svalt, skriver Geppetto ner sin sorgliga berättelse. 

Till bokcirkeln läste jag Lina Nordquists roman Dit du går, följer jag. Den var både gripande och välskriven, men jag tyckte det var jobbig läsning på grund av ämnet. Vi följer två olika berättelser, båda svåra att uthärda. Det är fattigdom, svält och elände, och det handlar också om att vara fast i en tillvaro utan att ha ork eller vilja att välja något annat. Med detta sagt, kan jag kan ändå absolut förstå att boken valdes till Årets bok 2022. 

Den sista boken jag hann med under april var Edith Södergrans Världen är min. Södergran är en av mina favoritpoeter, och i den här nya samlingen finns både hennes dikter och en mängd svartvita fotografier som hon själv tagit. Rekommenderas!

Januari 2023

Vi är redan flera dagar in i februari, och trots att januari stundtals känts tuff har tiden ändå gått snabbt. En del läsning under månaden har det förstås blivit. 

Årets första utlästa bok blev Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth. När nuckan går in som hjärtspaltsrådgivare blir svaren kanske inte riktigt som i andra hjärtespalter. Hennes resonemang handlar om kärlek och ensamhet, och det är både tänkvärd och ibland humoristisk läsning. 

Detaljerna av Ia Genberg var 2022 års Augustprisvinnare och vi läste den i bokcirkeln. Boken är uppbyggd av fyra olika personporträtt som berättaren återger genom minnen i en feberdimma. Vi får lära känna vänner och kärlekar, och vi får kanske framför allt lära känna jaget genom hennes skildringar av de andra personerna och händelserna. 

Två deckare som jag stått i kö på på biblioteket blev också lästa i januari. Visst är det märkligt att reservationerna ofta tickar in samtidigt, och sen får man riktigt bråttom för att hinna läsa ut. Hursomhelst så läste jag både Karin Smirnoffs Havsörnens skrik och M W Cravens Råttjakten. Jag tycker verkligen om Smirnoff och hennes Millennium-bok var ingen besvikelse. Främst blev jag förtjust i den nya huvudpersonen Svala, som är Lisbeth Salanders brorsdotter. Men ännu bättre är faktiskt M W Cravens deckare Råttjakten, den fjärde boken med Washington Poe och Tilly Bradshaw som brottsutredare. Den här deckaren har det mesta: en komplex handling, spänning och huvudpersoner som jag verkligen tycker om. Jag längtar redan till nästa del. 

Ett av mina läsmål för 2023 är att läsa fler böcker på engelska, fler hyllvärmare och fler klassiker. Under årets första månad fick jag äntligen läst klassiska (och hyllvärmaren) Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Jag gillade verkligen berättelsen om hur Henning på 1860-talet kommer till Stockholm för att söka lyckan. Det är ett evigt slit och hårt arbete för att överhuvudtaget överleva, men det finns också ljusa stunder, som när Henning träffar sin stora kärlek Lotten.

Jag har också läst en del poesi under årets början. Bart Moeyaert kände jag till som ALMA-pristagare och författare till riktigt bra ungdomsböcker, men han är också poet. Helium är den första av hans diktsamlingar som översatts till svenska, och den handlar om tidens flykt, om kärlek och om åldrande föräldrar. 

Februaris läsning har också inletts med riktigt bra böcker, men mer om det nästa gång. 

November 2022

I november ägnade jag mig åt att läsa böcker från några av länderna på min lista Jorden runt på 100 böcker. Det är en läsutmaning helt utan tidsgräns, där jag bockar av och skriver in när jag läser en bok från ett nytt land. Ibland dröjer det ett tag innan jag kan bocka av, eftersom jag bara skriver ner en bok på varje land (och ibland läser jag ju flera böcker från ett land som redan är avbockat). 

Under månaden som gått har jag i alla fall besökt tre nya länder: Mexico i Fernanda Melchors Paradais, Sydkorea i Sun-Mi Hwangs Hunden som vågade drömma och Schweiz i Fleur Jaggys Tuktans ljuva år. Jag gillade alla tre, men särskilt Paradais om Polo som arbetar som fastighetsskötare till de rika i grindsamhället Paradise, var riktigt välskriven och drabbande.

I bokcirkeln har vi fortfarande deckartema och vi läste Darktown av Thomas Mullen. Emellanåt var det en tung bok att läsa - inte bara på grund av handlingen, utan för att den var så kompakt. Jag tyckte ändå boken var en stor läsupplevelse. Den utspelar sig i Atlanta 1948, och beskriver de första svarta poliserna i Darktown, ett afroamerikanskt område i staden. Förutom att vara en spännande thriller, skildrar boken rasism, orättvisor och ett stycke amerikansk historia. 

Jag är också med i en bokcirkel som läser och diskuterar barn- och ungdomslitteratur, och den här gången fokuserade vi på norska Gro Dahles bilderböcker. Hon tar ofta upp svåra ämnen, som till exempel incest, psykisk ohälsa och missbruk. Jag läste fem av hennes böcker: Bläckfisken (om sexuella övergrepp), Akvarium (om en frånvarande mamma), Mammas hår (om depression), Ollianna (om Olli som känner att han egentligen är en flicka) och Grävlingdagar (om en pojke som inte vill gå till skolan). Det är svåra ämnen, men mycket läsvärda böcker. 

Lite poesi hann jag också med, genom Athena Farrokhzads diktsamling Åsnans år. Hon kallar åsnan för djurvärldens proletär, och boken innehåller allt från inblickar i berättarjagets vardag, till dikter om åsnor i olika skepnader och fantasier om att åsnorna en dag ska göra uppror. 

I november inledde jag också läsningen av augustprisnominerade Björnjägarens döttrar: en berättelse om sju systrar av Anneli Jordahl, och vilken bok det är! Men mer om den får det bli nästa gång.

Juli & augusti

Här kommer en sammanfattning av sommarens läsning under juli och augusti. Det blev en ganska blandad kompott, men ett tema hade jag bestämt mig för på förhand, nämligen att läsa ikapp författare som tilldelats ALMA-priset.

Nederländska Guus Kuijer som vann priset 2012 hade jag aldrig läst något av, så jag lånade hem Florian Knol: Ett alldeles vanligt kaos. Det är en charmig bok om pojken Florian som en dag upptäcker att en sparv gärna vill sitta på hans huvud i det röda håret. Andra stora händelser i Florians liv är att Katja från hans skola förklarar att hon är kär i honom, och att de båda lär känna gamla fru Raaphorst som verkar glömma och blanda ihop saker och ting. Tillsammans bestämmer de sig för att hjälpa den gamla damen.

Jag har också läst två böcker av 2011 års vinnare, Shaun Tan från Australien. Cikada är en bilderbok som handlar om kontorsarbetaren Cikada som blir mobbad på sin arbetsplats, och som i slutet genomgår en fantastisk förvandling. Ankomsten är en bok helt utan ord, där illustrationerna skildrar en familj som emigrerar till ett nytt land. Båda böckerna är riktigt läsvärda.

Jag har länge tänkt läsa Bridge to Terabithia av Katherine Paterson, och eftersom också hon är en ALMA-prisvinnare passade det ju bra nu (hon vann 2006). Boken handlar om Jess Aarons som tränar för att blir den snabbaste pojken i skolan. Men den dag kommer en ny tjej, Leslie Burke, till klassen, och det visar sig att hon springer ännu fortare. Jess och Leslie bor grannar och utvecklar en nära vänskap. Tillsammans skapar de fantasilandet Terabithia i skogen på andra sidan ett vattendrag som de svingar sig över med hjälp av ett rep.

Dessutom har jag läst en bok av en ALMA-pristagare till, men Meg Rosoff hade jag redan läst sedan tidigare. Den här gången valde jag The Great Godden, om en familj en sommar på sitt lantställe. Boken har massor av härlig sommarkänsla, men när bröderna Kit och Hugo kommer för att bo med familjen, blir det början på något mörkare som kommer att förändra livet för dem alla. Jag gillar verkligen allt jag läst av Meg Rosoff, och den här boken är inget undantag.

Förutom ALMA-pristagare har jag läst många andra riktigt läsvärda böcker. Jag har läst om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten till min bokcirkel, och jag tyckte om möjligt ännu mer om den nu. Det är verkligen en av mina absoluta favoritböcker. 

Annat jag verkligen gillade var Elly Griffiths The Locked Room (jag läser varje ny bok om Ruth Galloway så fort jag får tag på den), Nina Wähäs Babetta (fascinerande och välskrivet om kvinnlig vänskap) och Vivian Gornicks skildring av sitt liv i New York, i Den udda kvinnan och staden. Dessutom hann jag med John Ajvide Lindqvists och Mia Ajvides humoristiska bok Alternativa fakta om fåglar och Eva Ströms diktbok från pandemiåret, Jag såg ett träd (riktigt bra!).

Till sist, en bok som jag inte blev riktigt klok på, men som jag ändå inte kan släppa taget om: Lapvona av Ottessa Moshfegh. Jag förväntade mig något annorlunda, eftersom alla Moshfeghs böcker känns nyskapande och speciella. Boken är fängslande och välskriven och samtidigt är människorna och händelserna i den nästintill groteska. Ibland beskrivs detaljer som ligger nära det som vi tycker är "normalt", men som ändå är vridet ett par varv till så att det känns fel. 

I centrum står Marek, en pojke som är missbildad sen födseln. Han är son till en fattig fåraherde och bor i utkanten av byn. Längst upp på berget bor Villiam, herren över dem alla, som vältrar sig i lyx och förnedrar sina tjänare. Andra intressanta personer är prästen Barnabas, som inte bryr sig om religion men som gärna är med och delar makten och rikedomarna, och den blinda häxan Ina som har ammat nästan alla barn i byn. Boken är verkligen en läsupplevelse som ger en mycket att fundera på.

Fyra kvinnliga pionjärer

Jag blir alltid lika glad när det kommer en ny snygg novellask från Novellix. Den här gången har de satt ihop Fyra kvinnliga pionjärer, och vi bjuds på både dikter och noveller. De utvalda författarna är Edith Södergran, Stella Kleve, Gertrude Stein och Charlotte Perkins Gilman. Södergrans dikter är jag ju väl bekant med och jag har också läst Perkins Gilmans novell "Den gula tapeten" tidigare, men jag är säker på att båda tål en omläsning. Stein och Kleve ser jag fram emot att bekanta mig med. 

Månadens tema: Sila himmel sila jord av Johan Landgren

Jag har läst ännu en diktsamling till Månadens tema i juli. Den här gången föll valet på Johan Landgrens debut Sila himmel sila jord.

Diktsamlingen är indelad i fem delar: den första handlar om sjukdomen, det utmattningssyndrom som författaren lever med, och de efterföljande fyra delarna följer årstidernas växlingar.

Landgren har en förmåga att verkligen se naturen och de små detaljerna i sin omgivning. Älgkalven som äter fallfrukt, krokusen och rödhaken som förvånas över den sent fallande snön, lärkträdens barrcykel. Han får också mig att se det stora i det lilla. 

Hans levandegjorda ögonblicksbilder har alltid ett djup under ytan. Naturen talar till honom, vildsvinens bökande är som hans eget sökande, en insekt mot glasrutan är som oron.

Då och då höjs blicken och de större perspektiven tar plats, som i "Köttfabriken" där grisarnas väg mot slakt skildras, fast omvänt så att de vaakumförpackade köttstyckena  till slut färdas tillbaka in i moderlivet. Ibland kommer glimtar av underfundighet, som i dikter om sjuåringen som öppnar café i trädkojan eller ropar att Lord Voldemort har återuppstått. 

I Sila himmel sila jord är det naturen som läker och lindrar. De egna skadade nervtrådarna är nära förbundna med trädens grenar och svamparnas mycel. Men diktsamlingen handlar också om skrivandets kraft, om poesin och orden som författaren trodde var förlorade, men som en dag fanns där igen. 

Det är jag oerhört tacksam för. 

Titel: Sila himmel sila jord

Författare: Johan Landgren

Utgivningsår: 2021

Förlag: Fri Press

Antal sidor: 105

Månadens tema: Modersmål av Mona Monasar

Jag blev nyfiken på diktsamlingen Modersmål av Mona Monasar när jag lyssnade på författaren på årets Litteralund. Nu i juli när Månadens tema är lyrik passar boken perfekt.

I Modersmål återkommer vissa teman kring vad det kan innebära att vara andra generationens invandrare, som att inte känna sig eller bli betraktad som svensk, men inte heller kunna känna sig som somalisk. Att inte själv få sätta ord på vem man är, utan ständigt bli bedömd och jämförd utifrån andras definitioner av en. 

Titelns modersmål är viktigt, det ironiska i att bli erbjuden svenska som andraspråk i skolan samtidigt som man saknar ett förstaspråk. 

En av mina favoritdikter i samlingen är "Andra generationen:"

Jag sa en gång att ni

tagit mitt språk ifrån mig

Att orden inte kunde komma ut

Jag har ett modersmål som jag

inte kan tala

Men sen insåg jag att

svenskan och engelskan

inte heller var mina språk

att göra anspråk på

Vem är jag om jag inte ens har ett språk

I sommar ska vi åka

till moderlandet

Inte till mina föräldrars stad

De blir gäster i sitt eget land

Tjugo år av Europa

Kommer Afrika välkomna dem tillbaka?

Ja, jag vill leva,

men jag vill inte dö i Norden

Handen på hjärtat, lögnen i munnen

Jag vill dö i ett land långt härifrån

Där människor inte rynkar på pannan

och säger:

Vad bra svenska du talar

Monasars dikter känns angelägna och bjuder på tankeväckande perspektiv. Tova Jertfelts svartvita illustrationer förstärker helhetsintrycket, och jag gillar verkligen!

Titel: Modersmål

Författare: Mona Monasar

Illustratör: Tova Jertfelt

Utgivningsår: 2019

Förlag: Natur & kultur

Antal sidor: 93

Månadens tema är Lyrik

 

Juli är här och Månadens tema är lyrik. Jag läser gärna lyrik, antingen en dikt då och då eller en hel diktsamling. Till utmaningen har jag plockat fram de diktsamlingar jag är mest sugen på att läsa just nu, nämligen Modersmål av Mona Monasar, Sila himmel, sila jord av Johan Landgren, Yahya Hassan 2 och Göran Greiders En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande : självbiografiska sviter. 

Har du några favoritpoeter eller favoritdikter att tipsa om?

2020 års Nobelpristagare i litteratur är...

... Louise Glück!

En amerikansk poet som jag aldrig har läst. Spännande!

Grattis!

Kristina Lugns lyrik

Copyright/fotograf: Cato Lein

Visst har jag läst ganska många av Kristina Lugns dikter, men faktiskt aldrig en hel diktsamling. Men under sommaren har jag roat mig med att läsa tre av dem, från olika tider i hennes författarskap. Till min man, om han kunde läsa från 1976 är en av de tidigare, Bekantskap önskas med äldre bildad herre gavs ut 1983, och så hennes sista diktsamling Hej då, ha det så bra! från 2003 (alla utgivna på Albert Bonniers).

Jag läser om kvinnans roller och de kvävande förväntningarna och kraven. Samtidigt verkar det finnas en önskan att mest vara som alla andra, och inte så misslyckad och ensam. Döden är ofta närvarande, självmordet i de tidigare samlingarna, krämporna och den naturliga döden som närmar sig i den sista. Dikterna väcker tunga känslor, men samtidigt finns en härligt bisarr humor och en lek med ord och uttryck. 

En av de dikter som fastnar hos mig kommer från den sista diktsamlingen. Det är svårt att inte tänka på hennes bortgång tidigare i år när jag läser:

Jag vill inte träffa jourhavande medmänniska

jag vill inte tala med akutteamet och krisgruppen.

Jag vill att Mörkrets Furste ska komma

och underteckna mitt sista frånvarointyg.

Jag vill inte samarbeta med döden.

Jag vill att hon ska veta vem jag är

och utmana mig på duell om mina identitetshandlingar.

Dessutom vill jag ha mycket

mycket morfin

och långa nekrologer.

Trubadurerna ska samlas 

på mitt fönsterbleck.

Och kungen och drottningen

ska sätta på sig sina kronor

och be mig om ursäkt.

Och det enda jag vill ha

i avskedspresent

är att få rusa i din famn.

Ja, jag vill som en diktrad

rusa i din famn!

 

Harungen & Aniara

Jag har läst Harungen, Ina Rosvalls debut från 2018. Romanen handlar om en kvinna som arbetar på ett laboratorium där forskarna försöker fånga djurens medvetanden. De utför experiment på allt från fåglar till grävlingar, för att se hur olika djur reagerar på till exempel smärta eller olika färgstimuli. Datan tankas sedan in i något som de kallar för miman.

Miman lever sitt eget liv, ibland bildas biomassa där, fiskfjäll eller färgskiftningar, som sedan försvinner. Forskarna är fascinerade av miman och står ofta och betraktar den.

Boken handlar också om huvudpersonens liv utanför labbet, med man och två döttrar. I privatlivet upplever jag att hon har en distans till de andra i familjen, samtidigt som hon alltmer dras till miman och djurens olika förnimmelser. En dag hittar hon en harunge som hon kopplar upp till miman. Därefter är steget inte långt till att hon lockas att fästa elektroderna på sitt eget huvud.

Det går inte att skriva om en mima utan att läsaren gör kopplingar till miman i Harry Martinsons rymdepos Aniara. Diktsviten handlar om ett rymdskepp som kommer ur kurs och under alla tider är dömt att sväva i rymden utan möjlighet att återvända. Martinsons mima är ett slags dator där bildfrekvenser från livet på jorden finns inprogrammerade. Minnesbilderna blir en tröst för Aniaras passagerare och de dyrkar till slut miman som en gudinna. Här finns en koppling till miman hos Rosvall, fascinationen och lockelsen hos forskarna, fast med djurens liv istället för mänskligheten. Läsningen av Harungen fick mig att läsa om Aniara och åter igen konstatera hur mycket jag tycker om den.

En av Harungens styrkor tycker jag är språket. Det är en kort roman och meningarna känns noga utmejslade, poetiska och ändå täta. Jag gillar det här sättet att skriva. Ämnet för boken fascinerar mig också. Huvudpersonen försöker förstå sina döttrar och sin svärmor, och samtidigt går hela experimentet ut på att förstå djurens medvetande. Det är snyggt sammanvävt utan att jag tycker det känns konstlat.


Titel: Harungen
Författare: Ina Rosvall
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 160


Titel: Aniara
Författare: Harry Martinson
Utgivningsår: 1956
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 188

Världspoesidagen idag, och jag bjuder på en av mina egna dikter

Snön

Snön virvlar,

låter världen födas på nytt.

Singlar mot marken i heliga tussar, 

allt är vitt och otrampat.

Som min längtan i dina händer,

varsamt kupade.

Under täcket,

ett bottenfruset då i glömska. 

När himlen blir stjärnklar och skarpsynt, 

tassar drömmarna fram över skaren.

Min hud skälver

mot din.

Litteraturpristolvan: Revbensstäderna av Eva Ström

2003 tilldelades Eva Ström Nordiska rådets litteraturpris för sin diktsamling Revbensstäderna. Jag har valt att läsa boken till min utmaning Litteraturpristolvan.

Diktsamlingen blandar scener från den moderna storstaden (jag känner igen referenser till London) med termer från den mänskliga anatomin (som i titeldikten). Det märks att Ström har en tidigare yrkeskarriär som läkare.

Dikterna väjer inte för tunga teman som de hemlösa: "Nu låg de istället i rännstenen vid Tottenham Court Road", eller pedofilen: "jag är brottslingarnas brottsling/ men om jag bär min drift som/ en törst/ som aldrig får dricka/ kan jag leva/ kan jag undgå/ att bli brottslingarnas brottsling."

Dikterna kräver en del eftertanke, men är väl värda läsmödan.

En av mina favoriter i samlingen är den här (gillar särskilt att hon skriver "södergransmärtan"):

Depressionens skattningsskalor

Depressionens skattningsskalor
vet ingenting om sorgens akuta öppenhet

det strålande flödet av rinnande ljus
som kan drabba dig på en trappa, i folksorlet

En förfärlig blomma slår ut, flödande
av Guds djuriska, grymma kärlek

och förbinder dig med det förtappade
som närmar sig dig, oinlindat

också för ett kroniskt missbruk
blir ditt ansikte ett bete

som om dessa blickar känner igen
den ständiga södergransmärtan



Titel: Revbensstäderna
Författare: Eva Ström
Utgivningsår: 2002
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 64