Bokbloggsjerka - framtidens klassiker

Frågan i helgens bokbloggsjerka är riktigt rolig att fundera på:

 

"Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?"

 

Det är förstås inte helt lätt att sia om detta, men några förslag har jag i alla fall.

 

Den första jag kommer att tänka på är Sofi Oksanens Utrensning, en bok som är fantastisk både till innehåll och språk. Jag tror också på Jeanette Winterson och kanske främst hennes Varför vara lycklig när du kan vara normal? Ett tredje förslag är Donna Tartts Den hemliga historien. Dels är det en riktigt bra bok, dels har både boken och författaren en kultstatus som jag tror kommer att hålla i sig länge.

 

Det ska bli riktigt spännande att läsa alla andras förslag till framtidens klassiker!

 

Bokbloggsjerka - nördigt, udda eller pinsamt

Idag är det fredag och dags för ännu en av Annikas bokbloggsjerkor:

"Veckans fråga kommer från Sanna:  Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?"

Någon pinsam bok har jag nog inte i mina hyllor...  Antingen tycker jag inte att så mycket är pinsamt eller också har jag kanske redan sett till att rensa bort dem, så inget att bjuda på i den kategorin tyvärr.  Något riktigt udda vet jag inte heller om jag har, men nördigt kan jag väl skriva under på i alla fall.

 

Nu ska det ju sägas att jag tycker att nördigt är ett helt igenom positivt ord, så om någon som inte är så intresserad av litteratur tycker jag har för många böcker om Jane Austen, har de helt enkelt fel:

 

Bokbloggsjerka - bloggen och läsarna

På fredagar ägnar sig många bokbloggare åt att svara på frågan i Annikas bokbloggsjerka, och så också idag.

 

Den här veckan kommer frågan från Carola:

 

"Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar."

 

Naturligtvis är läsarna viktiga för mig som bloggare - utan dem hade mina texter och tankar inte varit en del av det pågående boksamtal som jag tycker en bra bokblogg är. Att skriva en privat läsdagbok hade inte riktigt varit samma sak. Ingen kan ju dessutom förneka att det också är väldigt kul att få kommentarer från andra när man har knåpat ihop en av sina texter.

 

Andra viktiga anledningar till varför jag skriver en bokblogg är förstås lusten att skriva i sig - hade jag inte tyckt att det var väldigt kul att formulera mig tror jag inte heller att jag hade haft en blogg. Att skriva om just litteratur är en självklarhet eftersom jag älskar att läsa och eftersom böckerna ständigt väcker tankar och frågor som det är kul att kunna delge och diskutera med andra.

Carola undrar också hur mycket jag tänker på mina läsare när jag bloggar. Jag är förstås alltid medveten om att läsarna finns där - ibland riktar jag också frågor direkt till dem om jag vill veta deras åsikter om något. Men det är inte så att jag anpassar min blogg eller rentav ändrar på saker bara för att vara läsarna till lags. Min blogg ser ut på ett visst sätt och har ett visst innehåll därför att jag själv vill ha det just så.

Hur man lockar fler läsare till sin blogg är det nog många som skulle vilja veta... Jag tror inte det finns något givet koncept som funkar bättre än något annat, men det klart att innehållet och kvalitén på det man skriver måste spela roll. Om en läsare hittar till din blogg, fortsätter de förhoppningsvis också att läsa, om de gillar det som står där. Det allra viktigaste är kanske därför att skriva med hjärtat och att hitta sin egen stil.

Till sist, några andra mer konkreta saker (inga nya tips här!) är att ta sig tid med läsarnas kommentarer, att besöka andras bloggar och själv ge kommentarer, att lista sig på olika sidor som samlar olika bokbloggar och att kanske anordna en tävling eller utlottning ibland.
 

Bokbloggsjerka - tid att läsa

I bokbloggsjerkan den här veckan ställer Annika en fråga som ursprungligen kommer från Mia. Hon har ofta fått höra: "Hur hinner du läsa så många böcker?", och nu få vi i uppgift att besvara samma fråga.

 

Visst läser jag mycket, även om jag inte på långa vägar kommer upp i samma antal böcker per år som de allra flitigaste bokbloggarna gör. Men jag har alltid läst mycket och jag tror att om man en gång har hittat glädjen i böckerna, varken kan eller vill man sedan vara utan den.

 

Att få till lästid är både lätt och svårt, tycker jag. Det är hur lätt som helst att välja en bok framför ett halvtråkigt teveprogram och det är lätt att varje kväll läsa innan man somnar eller att utnyttja pendlingstiden till jobbet för en ljudbok i bilen.

 

Det som kan minska lästiden är att livet i övrigt innehåller så mycket annat som man måste - och ofta vill! - göra (och då pratar jag inte om städning och annat tråkigt). Jag kan inte alltid ha näsan i en bok när jag vill umgås med familjen, titta på sonens träningar, laga goda middagar, gå på konstutställningar, fika, se på film, vara i trädgården och en massa andra saker. Då är det inte säkert att läsningen är min prio nummer ett, men det gör mig absolut ingenting.

 

Det som är svårare är när det finns alldeles för mycket stora måsten i livet - i mitt fall heltidsstudier och jobb samtidigt (båda något jag gillar i och för sig), och en ständig känsla att varje jobbfri stund borde ägnas åt att skriva på den där masteruppsatsen. Då är ju frågan vad man verkligen borde ägna de ynka lediga stunderna åt.

 

Men då är jag faktiskt glad att jag har böckerna. Inget är så avkopplande som att fly in i en annan värld när man har det stressigt runt sig.

 

Mina tips för att få till mer lästid är helt enkelt att aktivt välja läsningen, istället för att läsa en rad eller två om det nu skulle råka bli lite tid över. Att lyssna på ljudböcker är också ett bra sätt att utnyttja tiden. Att varva mer krävande böcker med lättillgängliga och att alltid ha mer än en bok på gång samtidigt, tror jag är bra för att alltid ha något att läsa som passar för stunden. Till sist, det tips som jag tror skulle frigöra mest tid för de flesta idag: stäng av teven ibland.

Bokbloggsjerka - om att skriva blogginlägg

I veckans bokbloggsjerka undrar Annika:

Var (och hur) författar du dina inlägg?

Jag har nog inget entydligt svar på den frågan, utan det kan se lite olika ut beroende på hur mycket tid jag för tillfället har.

 

Idéer får jag i alla fall ofta - förutom rena recensioner kan det vara allt  från en mycket liten reflektion i något jag läst, till större idéer som sedan blir ett återkommande tema eller en temaserie. Jag tycker det är extra kul att skriva om platser som jag besökt där det finns en litterär koppling - då läser jag gärna in mig på skönlitteraturen och gör något större av det. Jag tycker också det är kul att fota egna bilder till bloggen, så ibland kan det vara just ett foto som är grundidén till själva inlägget.

Alla idéer jag får samlar jag i den här boken - det är en sån där med gummiband runt, vilket gör att man kan stoppa in en massa lösa lappar också. Om jag sen inte skulle komma på något att skriva om, kan jag alltid bläddra i boken och förhoppningsvis få lite ny inspiration.

 

Var jag författar mina inlägg varierar också. Helst när jag är själv hemma i lugn och ro, men det går bra med liv och rörelse runtomkring också. Idealet tycker jag är när jag hela tiden har några inlägg redan klara - då behöver jag aldrig känna att jag måste komma på något speciellt just en viss dag. Men det är långt ifrån alltid jag har det så, speciellt nu när jag är inne i en period med väldigt mycket annat som måste gå före bloggandet.

Bokbloggsjerka - jag och min läsning

I Annikas bokbloggsjerka ska man den här veckan berätta om sin egen läsning. Frågan kommer från Lotten:

 

"När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?"

 

Jag började läsa själv väldigt tidigt - när min äldre bror fick gå i skolan och lära sig läsa ville jag tydligen inte vara sämre, så jag kunde läsa själv när jag var fyra och ett halvt.

 

På bilden ser ni den första egna boken som jag läste själv. Jag fick den i julklapp, och nu när jag tittar i den tycker jag förstås att det är extra kul att Birger är just en uggla. Ganska passande.

 

Sedan har det bara fortsatt. Jag tror i och för sig inte att det var förrän i vuxen ålder jag insåg att jag hela tiden valt litteraturen - jag gillar så mycket andra saker också, att jag liksom inte tänkt på att den kanske ändå är min nummer ett:

 

det var bokslukaråldern, biblioteksbesök, alla valfria projekt i skolan som blev litteraturprojekt, studier i litteraturvetenskap, engelskstudierna som förstås fick litterär inriktning, gymnasielärare i svenska och engelska (pratade allra helst om böcker), bibliotekarieutbildning...

 

Läsningen är magi, verklighetsflykt, en källa till kunskap och en ren njutning. Jag kan helt enkelt inte låta bli att läsa. Så är det.

 

 

 

 

Bokbloggsjerka - teveserier

Idag handlar inte Annikas bokbloggsjerka om böcker, utan om teveserier. Frågan hon ställer oss är den här:

 

"Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?"

 

Jag läser oftare böcker än jag ser på teve (ibland läser jag till och med böcker framför teven när andra i familjen tittar). Men visst blir det nån serie också ibland även om jag kanske inte har superkoll på det allra senaste. Jag gillar däremot tanken på serier - det där att bli helt uppslukad - men ibland drar jag mig faktiskt för att börja titta, bara för att jag tänker mig att jag inte har tid att se massor av avsnitt i rad. Säkert dumt, eftersom jag förmodligen går miste om en del riktigt bra teve.

 

En serie som jag och sambon faktiskt följer är i alla fall Game of Thrones. Annars gillar jag engelska deckare, som till exempel Unge kommissarie Morse, Lewis eller Broadchurch. En stor favorit i den genren är Sherlock med Benedict Cumberbatch i huvudrollen - briljant, om ni frågar mig. Annat jag gärna tittar på ibland (och som man inte måste se alla avsnitt i rad av för att uppskatta) är till exempel Big Bang Theory.

 

En serie som jag absolut har tänkt att jag ska se någon dag (och som jag tror skulle passa mig perfekt) är True Detective.

 

 

Bokbloggsjerka - julplaner

Så har det blivit dags för årets sista bokbloggsjerka, där frågan att besvara lyder:

 

"Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?"

En sån där härligt vit tomtejul lär det ju inte bli här nere i Skåne i år, men det hindrar väl inte att vi kan få ta del av julefriden ändå. Julen för mig blir i år (som alltid) firande med släkten - min familj och min brors familj ska fira i föräldrahemmet. Mycket mat och många klappar kommer det att bli.

 

Men innan dess ska vi julmysa lite själva här hemma. Granen ska kläs, vi ska dricka glögg och mumsa pepparkakor och lyssna på julmusik. Det ser jag nästan ännu mer fram emot än själva firandet på julafton.

 

Läsningen då? Jo, jag har precis lånat hem Jonas Karlssons God Jul som e-bok - redan ifjol hade jag tänkt läsa den men av någon anledning blev det inte av, så nu får den bli en av årets julböcker istället. I övrigt har jag inga speciella julläsningsplaner egentligen. Jag hoppas väl få mycket tid till att läsa det jag ändå håller på med, till exempel Doktor Zjivago, som är nästa bok i min bokcirkel.

 

Bokbloggsjerka - böcker och betyg

I veckans bokbloggsjerka kommer frågan från Mias bokhörna:

"Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)"

Jag undviker faktiskt att överhuvudtaget betygsätta böcker på någon slags skala, eftersom jag tycker det är helt omöjligt. Det är så mycket som spelar in i hur man upplever en bok. Även om man förstås har någon slags grundinställning till något man har läst, finns det omständigheter som gör att man kan uppfatta en bok på olika sätt vid olika tillfällen. För mig funkar det inte att stämpla en bok med ett visst betyg. Däremot beskriver jag böckernas styrkor och svagheter i ord och tänker att det också ger läsaren en bild av vad jag tycker om boken.

 

Men om jag nu ändå skulle fundera kring just betyget tre, så tycker jag förstås att det är just det mellanbetyg som sifferskalan visar. Men eftersom tre enligt min uppfattning är ett "godkänt" betyg, har siffran helt klart en positiv klang. Jag tolkar en bok med betyget tre som läsvärd - kanske har den vissa brister, men i stort är det en bok man har glädje av att läsa.

Bokbloggsjerka - barns läsande

Det är fredag och dags för en ny bokbloggsjerka. Frågan kommer den här veckan från Lottens bokblogg:
 

"Hur tror du att man kan inspirera barns läsande?"
 

 

 

Här kommer mina förslag (kanske inte så revolutionerande, men ändå):
 

1. Läs mycket för dina barn och börja tidigt, så att det känns som en självklarhet.
 

2. Sluta inte läsa högt bara för att dina barn har knäckt läskoden.
 

3. Prata ofta om böcker - och inte bara i själva läsögonblicket - så att personerna i berättelserna blir lika viktiga och intressanta som något barnen ser på teve.

 

4. Besök biblioteket!
 

5. Ha gott om böcker, serietidningar osv. hemma så att det alltid finns något lockande att välja på (biblioteksbesök igen!)
 

6. Visa intresse för de böcker ditt barn är entusiastisk över - delad glädje ger bekräftelse till barnet och en vilja till fortsatt läsning.
 

7. Var själv en läsande förebild. Om barnen ser att läsning är något som vuxna gärna ägnar sig åt, finns det förhoppningsvis en större chans att de också vill bli läsande personer.

Bokbloggsjerka - nobelpristagare jag läst

Annikas bokbloggsjerka handlar den här veckan om Nobelpriset i litteratur. Frågan att besvara lyder:

"Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? alt. vilka nobelpristagare har du läst?"

Visst har jag precis som många andra - föreställer jag mig - tänkt att jag skulle försöka läsa något av ALLA nobelpristagare genom åren. Hur det blir med den saken återstår väl att se, men varje år försöker jag i alla fall läsa något av den senaste som blir tillkännagiven. Fast ibland skaffar jag en bok och sedan blir den liggande (som med Mo Yan som vann 2012 till exempel). Nåja, den blir säkert läst någon dag när andan faller på, den också.

 

Av Annikas frågor kan jag svara på båda samtidigt, för jag vill gärna ha något av alla nobelpristagare jag läst i min bokhylla.

 

Det här är de pristagare jag har läst hittills:

 

Selma Lagerlöf (1909)
Verner von Heidenstam (1916)
William Butler Yeats (1923)
Thomas Mann (1929)
Erik Axel Karlfeldt (1931)
Luigi Pirandello (1934)
Gabriela Mistral (1945)
Hermann Hesse (1946)
T.S Eliot (1948)
Pär Lagerkvist (1951)
Ernest Hemingway (1954)
Halldór Laxness (1955)
Albert Camus (1957)
John Steinbeck (1962)
Miguel Angel Asturias (1967)
Samuel Beckett (1969)
Pablo Neruda (1971)
Eyvind Johnson (1974)
Harry Martinson (1974)
Gabriel García Márquez (1982)
William Golding (1983)
Naguib Mahfouz (1988)
Octavio Paz (1990)
Toni Morrison (1993)
Wislawa Szymborska (1996)
José Saramago (1998)
Gao Xingjian (2000)
Imre Kertész (2002)
J.M. Coetzee (2003)
Orhan Pamuk (2006)
Doris Lessing (2007)
Jean-Marie Gustave Le Clézio (2008)
Herta Müller (2009)
Mario Vargas Llosa (2010)
Tomas Tranströmer (2011)
Alice Munro (2013)
Patrick Modiano (2014)

Jag gillar många av de jag läst, men favoriter är Selma Lagerlöf, Tomas Tranströmer, Gabriel García Márquez, Alice Munro, Wislawa Szymborska och Patrick Modiano.

Bokbloggsjerka - sommarens läsning

Nu har Annikas litteratur- och kulturblogg dragit igång med sin bokbloggsjerka igen, och frågan att besvara är denna:

Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Som vanligt kan jag konstatera att sommaren numera inte är en tid då jag hinner läser speciellt många böcker. Men en och annan har det förstås blivit.

Mestadels har jag läst böcker inspirerade av den resa till sydvästra England som jag och familjen gjorde. Jag gillar att läsa böcker som utspelar sig på platser jag besöker, och till exempel har jag läst Jane Austens Persuasion och Northanger Abbey, Daphne du Mauriers Jamaica Inn och Virginia Woolfs En skiss ur det förflutna. Mycket klassiskt engelskt alltså.

 

Varje onsdag ett tag framöver bjuder jag förresten på ett nytt inlägg i temaserien Min bokliga resa, som handlar om en eller flera böcker och den plats i England de hör samman med (hittills till exempel om Jane Austens Bath och Tintagel och Kung Arthur).

 

Men jag har också läst lite annat. Ett par brasilianska böcker har det blivit - jag gillade särskilt Vanessa Barbaras Salladsnätter. En annan av sommarens favoritböcker var Neil Gaimans Coraline, som det äntligen blev av att jag läste.

 

Den här veckan är det också utlottning i bokbloggsjerkan, och om jag nu skulle gå och vinna, vill jag helst ha den här bokasken från Nillas handelsbod:

 

 

Bokbloggsjerka - besviken på slutet

Ännu en varm och härlig dag är i antågande. Jag har altandörren på glänt och lyssnar till fågelkvitter och gräsklipparbrummande medan jag funderar på Annikas fråga:

"Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?"

Det har jag ju såklart. Ofta tycker jag inte om när sluten blir för tillrättalagda och för sockersöta. Jag vill hellre ha ett slut där inte allt avslöjas och jag själv får fundera vad som händer sen.

Den bok som jag först kommer att tänka på är Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling:

 

Nu ska ni känna till att jag VERKLIGEN gillar Harry Potter-böckerna, trots att jag egentligen tillhör helt fel ålderskategori. Men det har gått riktigt bra ändå.

Jag har förstås läst böckerna och sett filmerna. Jag har köat utanför Waterstones i London för att få köpa Harry Potter and The Goblet of Fire samma dag som den släpptes. Jag har varit på The Harry Potter Experience utanför London (läs mer om detta här) och på Christ Church College i Oxford där förlagan till The Great Hall finns. Jag spelar till och med gärna Lego Harry Potter-spelen på X-boxen (jag gillar nog det ännu mer än vad sonen gör).

Inget kan alltså få mig att inte gilla böckerna om Harry Potter, men ärligt talat, den epilog som avslutar hela bokserien, är i mitt tycke rejält onödig.
 

Vi har alltså vid det här laget följt med på en lång och vindlande resa genom sju böcker, och nu till slut har Harry Potter besegrat Voldemort. Där kunde boken ha slutat, tycker jag.
 

Men icke. Tyvärr följer nu en epilog med namnet "Nineteen years later" där vi får följa familjerna Potter och Weasley när nästa generation ska åka från Platform 9 och 3/4 mot Hogwarts. Det här blir alldeles för tillrättalagt för min smak. Jag vill inte läsa om att Harry och Ginny nu är gifta och har flera barn (döpta efter Harrys avlidna föräldrar och både Dumbledore och Snape). Jag vill heller inte läsa att Ron och Hermione förstås också är gifta och har barn som ska till Hogwarts. Också Malfoy har en son som nu ska börja skolan, så på sätt och vis känns det som om allt börjar om igen med en ny generation trollkarlar.
 

Naturligtvis är det högst trovärdigt att just detta skulle ske efterhand som åren går i Harry Potters universum, men jag hade föredragit att inte behöva läsa om det. Det känns faktiskt som en helt annan historia, och en som jag hellre bara hade föreställt mig.

Bokbloggsjerka - om att köpa böcker man redan läst

I Annikas bokbloggsjerka ställs den här veckan följande fråga:

 

För dig som läser e-böcker: brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?

 

För dig som inte läser e-böcker: kan du ge exempel på en bok som du t.ex. lånat på biblioteket, gillat och sedan köpt ett eget ex. av?

 

Jag läser en del e-böcker, även om jag fortfarande oftast väljer den traditionella boken om jag kan. Men hittills har jag inte hamnat i situationen att jag också känner att jag absolut måste äga ett fysiskt exemplar av en e-bok jag har läst.

 

Faktum är att jag inte heller kan minnas ett enda tillfälle när jag köpt en bok efter att först ha lånat den på biblioteket. Hm... jag har kanske ett mindre bokägarbegär än jag trodde? Eller också ser jag till att direkt köpa det som jag absolut vill ha i mina hyllor.

 

 

Det jag kan komma ihåg, även om det är ganska längesedan nu, är att jag efter att bara ägt slit-och-släng-pocketar av någon bok, sedan uppgraderat mig till att också skaffa de inbundna varianterna. Detta gällde Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet och Carl-Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia.

 

Hur svarar du på Annikas fråga?

 

Och psst...! Om du gillar att svara på frågor om böcker, är du hjärtligt välkommen att klicka in på min bokfråga om barndomens favoritböcker!

 

Bokbloggsjerka om ljudböcker

Den här veckan handlar Annikas bokbloggsjerka om ljudböcker. Hon undrar:

 

"Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”?"

 

Jag gillar ljudböcker, speciellt när jag kör bil eller går långa promenader. På något vis tycker jag att texten blir väldigt tydlig när den blir uppläst, kanske för att tempot blir lite långsammare än när jag läser själv.

 

 Två av mina favoriter är båda författarinläsningar. Den ena är Jonas Karlssons Det andra målet, en av hans lite skruvade och väldigt underhållande novellsamlingar. Mitt andra tips är Håkan Nessers Maskarna på Carmine Street, en av hans fristående romaner.

 

Båda de här författarna är skickliga på att läsa sina egna berättelser, vilket annars inte alltid är fallet. Efter att ha lyssnat på Nessers inläsning hör jag till och med hans röst och uttal i huvudet, när jag själv läser någon av hans böcker.

 

Har du några bra ljudbokstips?

Bokbloggsjerka - bästa boken i år

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan:

Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år? 

När jag tittade igenom de böcker jag hittills läst under 2014 fanns det några som stack ut från mängden, så jag fick fundera ett tag. Men om jag nu blir tvungen att bara välja en, så blir det Why Be Happy When You Could Be Normal? av Jeanette Winterson. Det är en bok som har allt: en gripande historia och ett fantastiskt språk. Läs min recension av boken här.

 

 

Bokbloggsjerka - till deckarens försvar

Annikas bokbloggsjerka handlar idag om deckare. Med avstamp i ett inlägg på en annan blogg där hela deckargenren kritiserades, frågar hon nu oss:

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker?

Jag är väl ingen deckarfantast direkt, men visst händer det att jag läser en och annan deckare, ofta med stor behållning.

Jag tycker inte man kan påstå att deckare som genre är sämre än andra - inom alla genrer finns det ju mer eller mindre lyckade böcker. Jag kan i och för sig förstå var argument som att alla deckare är likadana kommer ifrån (om en småfet polis med ett misslyckat privatliv), för visst har vi läst några sådana. Men jag skulle vilja påstå att det också finns variationer på temat. Alla som nystar upp brott i deckare är inte poliser eller privatdeckare, utan det finns privatpersoner, rättsjurister och journalister också (för att bara nämna några). Dessutom är det stor variation och uppfinningsrikedom vad gäller brotten och också miljöerna varierar.

Omvänt kan man också påstå att en genre oftast har vissa utmärkande drag som kanske borde följas om läsarna ska uppfatta att det är en deckare de håller i sin hand. Då är likriktningen faktiskt ett krav. Sedan tycker jag att de mest lyckade deckarna ofta är de som håller sig inom "reglerna" men samtidigt tillför något nytt och uppfriskande.

Det jag tycker är det mest intressanta med deckargenren är (förutom att det är väldigt spännande böcker) att de ofta kretsar kring aktuella samhällsproblem. Inte sällan känns det som om författarna tycker just ämnet för deckaren är det viktiga, och att genren blir en bra väg att nå ut med ett visst budskap. Dessutom gillar jag i deckarserier att följa utvecklingen av de karaktärer som boken handlar om – jag tycker faktiskt ofta att det är minst lika intressant med personerna som med själva mordgåtan.

Dåligt korrekturlästa böcker är inget som jag i första hand kopplar ihop med just deckargenren – det är väl något som tyvärr förekommer i alla genrer. Irriterande är det i alla fall.

Bokbloggsjerka i teatermiljö

Idag handlar Annikas bokbloggsjerka om pjäser, vilket jag tycker är extra kul. Frågeställningen är den här:

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Jag kan ju börja med att säga att jag aldrig någonsin blivit tvingad att se någon pjäs, helt enkelt eftersom jag älskar att gå på teater. Så även om jag till exempel genom skolan någon gång blivit beordrad att se en viss pjäs, har jag snarare sett det som en belöning än som ett nödvändigt ont. Därför tänker jag i min jerka berätta om några positiva teaterupplevelser istället.

Även om jag aldrig skulle få för mig att själv ställa mig på en scen, är det något väldigt speciellt med just teatermiljön. Det är något med lukten (kanske från de gamla dammiga kulisserna) och tystnaden just innan ridån ska gå upp, som är magisk. Det finns många fina gamla teaterbyggnader som förstärker den här speciella känslan - till exempel har vi i min hemstad Kristianstad en väldigt fin teater.






Kristianstad teater



Annika skriver att hon aldrig varit något större fan av Shakespeare, och också där måste jag nog vara lite tvärtemot i veckans jerka. Jag tycker nämligen väldigt mycket om William Shakespeare, och har sett många av hans pjäser både på svenska och engelska.

Ett minnesvärt exempel är en föreställning med Rikard Wolff som Richard III just på Kristianstad teater, men de Shakespearepjäser som gjort allra störst intryck på mig har jag sett i England.

Jag har till exempel besökt Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon flera gånger, och då också passat på att i alla fall se en av de Shakespeare-pjäser som för tillfället satts upp av Royal Shakespeare Company. En av mina absoluta favoriter är Macbeth - den pjäsen är dramatisk, blodig och extra intressant med den starka Lady Macbeth som driver på sin make i hans onda handlingar.

 

Huset där Shakespeare föddes

 

I London höll Royal Shakespeare Company, i alla fall då, till på Barbican, ett kulturkomplex nära the City of London. Härifrån minns jag speciellt en uppsättning av Hamlet. Som ni kanske vet slutar denna tragedi med att alla i pjäsen ligger döda på scenen. När man som åskådare ser att den siste personer har stillnat, gör man sig beredd att börja applådera. Men precis just då började tonerna till The Verves "Bittersweet Symphony" att strömma genom salen, och det blev verkligen en extra häftig avslutning på en mycket gripande pjäs:

 

 

Om du också vill delta i jerkan är det bara att svara på veckans fråga i ett inlägg på din blogg, och sedan lämna en länk hos Annika. Läs hela instruktionen här.

Bokbloggsjerka - måste läsare också vara boksamlare?

Veckans bokbloggsjerka hos Annikas litteratur- och kulturblogg tar sin inspiration från BOTNS podcast, och frågan lyder:

 

Do readers have to be collectors?

 

Mitt svar är ett klart och tydligt nej. Inte kan man äga allt man läser, och det är väldigt trevligt att kunna låna hem böcker helt gratis från biblioteket, eller att skänka bort köpta böcker när man har läst ut dem.

 

Sen tror jag nog ändå att det bor små boksamlare i många av oss som läser mycket. Det uppstår ju starka band till vissa böcker - tänk själv hur du liksom klappar boken du vill rekommendera och håller den tryckt mot ditt bröst. Men i mitt tycke behöver man åtminstone inte samla på ALLT man läser.

 

En intressant fråga i det här sammanhanget är väl om det finns några storläsande människor som inte känner behovet av att äga en enda bok? Det blir jag nyfiken på!

 

I den här veckans jerka ingår också en utlottning av fina bokaskar från Nillas Handelsbod. Den här är min favorit:

 

 

 

Bokbloggsjerka - aldrig i min bokhylla

I Annikas bokbloggsjerka är uppgiften den här veckan att svara på en fråga som ursprungligen kommer från engelska The Guardian:

 

Which books will never be on your shelves?

 

Jag försöker läsa så brett och varierat som möjligt, så det är ganska mycket som har in självklara plats i mina hyllor. Jag älskar klassiker, har många vanliga romaner på både svenska och engelska, och har också plats för både dikter och dramatik. Har heller absolut inget emot genrer som deckare, fantasy, sci-fi, ungdomsböcker, serier och så vidare, även om jag kanske inte har lika många sådana böcker. Det enda kriteriet är väl att det ska vara välskrivet (och att jag ska gilla det förstås.)

 

Men frågan var ju vad som INTE har sin plats i mina hyllor...

 

Svaret är romance-genren, typ Harlequin-böcker. Jag tycker heller inte om böcker där någon kändis som egentligen inte alls har fallenhet för att skriva, fått hjälp att tota ihop vad som känns mest som skvaller, och det med ett totalt ointressant språkbruk. De böckerna kommer aldrig någonsin att hamna i mina bokhyllor.