September 2026

Septembers månads läsning bestod bland annat av tre bilderböcker: Emma Virkes Popcorn popcorn popcorn!, Pernilla Stalfelts Eldboken och Gruffalo Granny av Julia Donaldson. Jag hävdar bestämt att bilderböcker är underhållande och tänkvärd litteratur även för vuxna.

Blåmärken är en spänningsroman av Helena Herbert. Den utspelar sig i Malmö och handlar om poliserna Sabine Svensson och Eddie Hoxhaj. Boken inleds med att Emma hittas död i sin lägenhet, medan hennes make ligger och sover i rummet bredvid. Romanen tar upp mäns våld mot kvinnor och det är både obehaglig och spännande läsning.

Ärr av isländska Audur Ava Ólafsdóttir utspelar sig i ett icke namngivet land som försöker resa sig ur spillrorna av ett krig. Hit kommer 49-åriga Jonas, frånskild och olycklig, med målet att ta sitt liv. Hemma på Island finns hans dotter Gudrun, som han vill bespara chocken det skulle innebära att hitta honom död. Jonas tar in på Hotel Silence och bestämmer sig för att ge sig själv sju dagar att genomföra planen. 

Marion Brunet har jag läst med stor behållning sedan hon tilldelades ALMA-priset 2025. Förutom ungdomsböcker finns också långnovellen Katja på svenska, så den ville jag förstås läsa. Katja tar arbete som hemhjälp hos en döende journalist i ett avskilt hus i Bretagne. Mannen har långt framskriden cancer och bara några månader kvar att leva. Snart blir det tydligt att Katja inte hamnat hos sin arbetsgivare av en slump - hon söker svar på frågor om sitt förflutna. 

I Kulturkollos världsdelsutmaning ska vi under september och oktober läsa böcker från Oceanien. Jag inledde med Dirt Town av Hayley Scrivenor, en spänningsroman som utspelar sig i en liten australiensisk stad, där en flicka, Esther Bianchi, försvinner på vägen hem från skolan. Vi får omväxlande följa stadens invånare: Esthers vänner, hennes mamma Constance och den ditkallade polisen Sarah Michaels. Vad har egentligen hänt med Esther?

Den sista boken jag hann med under september var En bön för de stulna av Jennifer Clement. Den här romanen utspelar sig i Mexiko och handlar om Ladydi som bor ensam med sin mamma i ett samhälle hårt sargat av fattigdom, korruption och drogkartellernas inflytande. I stort sett alla män har gett sig av, och alla flickor måste göras fula och gömmas undan för att de inte ska bli bortrövade. Jag tycker särskilt om hur Clement på ett så osentimentalt sätt låter oss följa med i skeendena genom Ladydis ögon. Det här är riktigt bra.

Sveriges 20 bästa författare

SvD Kultur har låtit 101 framstående kritiker, författare och forskare välja ut Sveriges nu levande mest betydelsefulla författare. Nu finns en lista med 20 namn, och eftersom listor är kul kan jag inte motstå att bocka av de författare jag läst, och konstatera vilka som kan bli bra tips för framtida läsning (blåmarkerade har jag läst):

1.  Kerstin Ekman 
2. Ann Jäderlund
3. Sara Stridsberg
4. Lotta Lotass
5. Lina Wolff
6. Lars Jakobson
7. Karolina Ramqvist 
8. Klas Östergren
9. Steve Sem-Sandberg
10. Göran Sonnevi
11. Johannes Anyuru 
12. Andrzej Tichý
13. Gun-Britt Sundström
14. Ingela Strandberg
15. Jonas Hassen Khemiri 
16. Isabella Nilsson
17. Katarina Frostenson
18. Gunnar D Hansson
19. Therese Bohman 
20. Agneta Pleijel

Allra gladast är jag att Kerstin Ekman är i topp, eftersom jag brukar hävda att hon faktiskt är bäst (!). Men även andra favoriter som till exempel Sara Stridsberg och Lina Wolff finns med på listan. 

Av de jag inte läst finns det två kategorier: de jag känner till och tänkt att jag någon gång vill läsa, men också ett par författare som jag helt tycks ha missat: Lars Jakobson och Isabella Nilsson. De blir jag särskilt nyfiken på. 

Finns dina favoriter med på listan?

Augusti 2026

Augusti bjöd på några sinsemellan ganska olika böcker, från olika länder och olika tider.

The Snow Goose av Paul Gallico utspelar sig under andra världskriget och följer den tillbakadragne konstnären Philip Rhayader, som lever vid den engelska kusten. Han tar hand om en sårad snögås och lär känna den unga Fritha. När allierade soldater blir fast vid Dunkerque 1940 ger sig Rhayader ut med sin lilla båt för att hjälpa till med evakueringen. Genom berättelsen får snögåsen representera hopp, fred och osjälviskt mod.

Marguerite Duras roman De små hästarna i Tarquinia från 1963 skildrar en grupp franska vänner som tillbringar semestern i en avlägsen italiensk kustby. I den tryckande sommarhettan fylls dagarna av bad, drinkar och väntan, samtidigt som rastlöshet, längtan och sprickor i relationerna kommer till ytan. Romanen präglas av en sömnig och nästan kvävande sommarkänsla, där havet och ledigheten rymmer både frihet och leda.

I Chimamanda Ngozi Adichies roman Drömräkning beger vi oss istället till USA och Nigeria. Romanen följer fyra västafrikanska kvinnor: reseskribenten Chiamaka som ser tillbaka på sina kärleksrelationer, advokaten Zikora som upplever svek och moderskap, affärskvinnan Omelogor som börjar ifrågasätta sitt framgångsrika liv, och slutligen hushållerskan Kadiatou som drabbas av ett övergrepp som hotar hela hennes tillvaro. Boken tar upp teman som kärlek, vänskap och kvinnlig gemenskap, men också klass, ras och makt. En riktigt bra bok som vi läste och diskuterade i bokcirkeln.

Michael Berglunds roman Ovanjorden handlar om Oskar som under ett sommarjobb på en förskola i Ammarnäs möter renskötaren Eija och omedelbart dras till henne och livet omkring henne. Trots att deras kärlek tycks omöjlig återvänder Oskar gång på gång till Eija, fjällen och sina egna samiska rötter. Boken tilldelades Sveriges Radios Romanpris 2023 och jag kan absolut förstå varför.

ALMA-pristagaren Marion Brunet har skrivit ungdomsboken Ilos, den första delen i en trilogi. Berättelsen utspelar sig år 2052 i ett Marseille som till stora delar ligger under vatten efter flera tsunamier. Syskonen Nolane och Gal överlever genom att dyka efter värdeföremål i de översvämmade kvarteren, men när Gal försvinner dras Nolane in i den mäktige Kommendörens korrumperade värld. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i trilogin, Den nionde tsunamin, som kommer under hösten. 

Till sist, Nina Bouraouis självbiografiska roman Pojkflickan, som skildrar hennes uppväxt i 1970-talets Algeriet och somrarna i Frankrike. Med en fransk mamma och en algerisk pappa känner hon sig splittrad mellan två länder och kulturer, samtidigt som hon gör motstånd mot omgivningens föreställningar om hur en flicka ska vara. Romanen kretsar kring identitet, kön, sexualitet och tillhörighet, men också kring kolonialismens spår och känslan av att stå utanför både den algeriska och den franska gemenskapen. 

Maj och juni 2026

I maj och juni gick mycket tid åt till att planera och fira en student, så läsningen (och annat) fick stå tillbaka lite. Men en del riktigt bra böcker blev ändå lästa.

Till Kulturkollos världsdelsutmaning som fokuserade på Europa läste jag Härkomst av Saša Stanišić från Tyskland (och forna Jugoslavien), Vad vi kan veta av engelske Ian McEwan och Familjelexikon av Natalia Ginzburg från Italien. Här kan du läsa vad jag tyckte och skrev om böckerna. 

Jag hann också med några barnböcker, till exempel Oskar Kroons Min vän skurken, en bok för åldern 6-9 år om en flicka som blir vän med en nötväcka, men också så småningom får en annan kompis. Två bilderböcker blev det också, Klara Bartilssons fantasifulla Drömskåpet och Lidia Brankovics Välkommen till känslornas hotell. Båda finurliga och läsvärda, även för vuxna läsare.

Johanne Lykke Naderehvandis roman Rök och speglar utspelar sig i Malmö i en bohemisk teatermiljö. Bernarda växer upp med sin bror Silas i en teaterfamilj, och tillsammans med vännerna Asta och Fox lever de i sin egen fantasivärld, ofta lämnade ensamma av föräldrarna. I vuxen ålder ser Bernarda tillbaka på barndomen och tvingas konfrontera vad som egentligen hände. Det här är en roman som handlar om vänskap, sorg och skuld, och här finns en lockande osäkerhet om vad som är sant och vad som är inbillning.  

En annan svensk roman, som visserligen utspelar sig i England under början av 1900-talet, är Norfork Falls av Carina Rydberg. Irene Bear anländer till godset Norfolk Falls för att arbeta som sällskapsdam åt den rika Emma Bloomsworth. Irene rymmer från ett traumatiskt förflutet, men förstår snart att även personerna på godset bär på  mörka hemligheter och begär. Stämningen är hotfull och kuslig, med tydliga influenser från 1800-talets gotiska romaner. En annorlunda och lite obehaglig bok. 

Till sist blev det också en roman från Kanada av favoritförfattaren Lise Tremblay. Judiths syster är en lågmäld uppväxtroman som utspelar sig under en sommar i slutet av 1960-talet i Chicoutimi i Québec. Berättaren är en tolvårig flicka som tillbringar dagarna med sin bästa vän Judith. Flickorna ser upp till Judiths äldre syster, Claire, som drömmer om ett annat liv och deltar i en danstävling med chans att ta sig till Montréal. Romanen handlar om hur ett barn börjar förstå de vuxnas värld, och skildrar teman som vänskap, klass, familjerelationer och längtan efter frihet. Riktigt bra!

Novellen: Rosen från bilen av Agnes von Krusenstjerna

I Agnes von Krusenstjernas novell Rosen från bilen ligger en äldre dam på sin dödsbädd. Hon kommer att tänka på en flicka hon en gång undervisat och det är som om denna flicka är den enda hon har älskat. Hon önskar att flickan vore hennes egen nu när hon ligger här helt ensam. Hon ber sjuksystern att ringa efter flickan.

Flickan, nu en ung kvinna, minns sin fröken och bestämmer sig för att göra en god gärning genom att hälsa på henne. Men det kommer saker emellan. Hon är så uppfylld av att leva, av att planera för kvällens bal, av mannen som vill gifta sig med henne och av alla tidens nymodigheter.

Det blir en stark kontrast mellan den unga kvinnans fart och fläkt och den gamla damens stillsamma dödsbädd, även i själva språket och skildringen av dem. Damen har till exempel en äkta ros på sin fönsterbänk, framodlad i tålamod, medan den unga kvinnan skaffar en konstgjord ros för kvällens bal.

Jag gillar verkligen den här novellen, med sitt nu och då, ytlighet och djup, och skildringen av livet och döden. 

Titel: Rosen från bilen

Författare: Agnes von Krusenstjerna

Ur: Läsvärda noveller (1986)

Utgivningsår: ursprungligen 1930

Förlag: Esselte

Antal sidor: 10

Isbrytare av Kristina Ohlsson

Isbrytare är den andra delen i Kristina Ohlssons serie om August Strindberg i Hovenäset.

Boken är både spännande och underhållande. Precis som i den första delen, Stormvakt,  knyts äldre tider och mordfall ihop med det som sker nu. Det går säkert fint att hoppa rakt in i den här andra delen, men jag gillar hur berättelsen så starkt knyter an till det som hände i förra boken. Vissa trådar knyts ihop, men det lämnas också obesvarade frågor som säkert dyker upp igen i nästa bok.

Personerna är en annan stor behållning med boken. Här finns den bok- och bakningsälskande August Strindberg som har öppnat en second-hand-butik, och hans flickvän, polisen Maria Martinsson, som är starkt påverkad av det våld som hennes förra man utsatte henne för. Här finns också Marias kollega Ray-Ray som alltid står på hennes sida, och den nyfikne och rättrådige äldre mannen Gunnar Wide.

Alltihop utspelar sig i fin västkustmiljö i Hovenäset, nu i vinterskrud.

Titel: Isbrytare

Författare: Kristina Ohlsson

Utgivningsår: 2021

Förlag: Forum

Antal sidor: 548

Julrevy i Jonseryd och andra berättelser av Klas Östergren

Julen är förbi sedan länge, men jag tänkte ändå skriva om en julig bok som vi läste i min bokcirkel nyligen.

Klas Östergrens Julrevy i Jonseryd och andra berättelser är en samling med åtta noveller - sju lite kortare som tidigare publicerats i olika tidningar och samlingsvolymer, och så den lite längre nyskrivna titelnovellen Julrevy i Jonseryd på slutet. 

Jag gillar den här novellsamlingen - berättelserna är både tragiska och humoristiska, och personerna som Östergren skildrar är spännande. 

Vad sägs om en avdankad revykung som sjunger Wizex så att alla blir rörda, en man som hoppar in som julgransförsäljare och hamnar i en överklasskvinnas fina våning, eller mäklaren som skendör i en sportstuga? 

Novellerna i Östergrens samling är riktigt underhållande och dessutom mycket välskrivna.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, antingen som julläsning 2022 eller precis när som helst.

Titel: Julrevy i Jonseryd och andra berättelser

Författare: Klas Östergren

Utgivningsår: 2021

Förlag: Polaris

Antal sidor: 264

Kaffepaus à la Sara & Beatrice

 

Jag dricker kaffe och njuter av Vi går till parken, med text av Sara Stridsberg och illustrationer av Beatrice Alemagna. Boken är stor och tung med illustrationer som riktiga konstverk på tjocka sidor i kartong. Den handlar om parkens magi, hur barnen hela tiden dras dit. Ibland händer det spännande saker i parken, ibland händer inget alls, men barnen vill inte gå därifrån. Vi går till parken gavs ut på Bokförlaget Mirando 2021.

Kajsa Kavat på tredje advent

 

Idag är det tredje advent och jag hämtar lite julkänsla i Astrid Lindgrens berättelse om Kajsa Kavat. Visst minns ni Kajsa som bor med sin mormor som försörjer sig genom att sälja karameller på torget? När mormor ramlar och bryter benet tar Kajsa över alla bestyr hemma inför julen. Hon tar också över karamellförsäljningen och det går riktigt bra eftersom alla tycks vilja handla av den minsta lilla torggumman någon har sett. Trots mormors benbrott, blir det till slut en riktigt välsignad jul för Kajsa och hennes mormor.

1795 av Niklas Natt och Dag

Så har vi kommit fram till år 1795 och den avslutande delen i Niklas Natt och Dags trilogi.

Jag tycker om att återse Mickel Cardell, Emil Winge och Anna-Stina Knapp från trilogins tidigare delar, även om deras tillvaro inte precis har blivit bättre. Fortfarande tycker jag också att miljöbeskrivningarna av ett Stockholm i slutet av 1700-talet är en stor del av bokens behållning, där misären och omständigheterna verkligen formar personernas ageranden.

Cardell letar efter Anna-Stina Knapp eftersom han vill be henne om förlåtelse, och samtidigt eftersöks hon av bokens kanske mest vidrige person, Tycho Ceton, eftersom hon kan ha ett avgörande dokument i sin ägo. Men Anna-Stina verkar som uppslukad av jorden.

1795 är spännande, underhållande och avskyvärd läsning i ett, och jag är glad att jag har läst.

Titel: 1795

Författare: Niklas Natt och Dag

Utgivningsår: 2021

Förlag: Forum

Antal sidor:459

Astrid på första advent

 

Idag när det är första advent passar det bra med en julbok som sällskap till kaffet. I En jul i Småland för länge sen berättar Astrid Lindgren om en av sin egen barndoms jular, med huggning av gran, stöket inför julafton och leken med kusinerna på julkalaset hos mormor. Massor av jul, helt enkelt, och Cecilia Heikkiläs illustrationer är verkligen stämningsfulla.

Ha en fin första advent!

Bokbyte i bokcirkeln: från Blå till Brännmärkt

Vi träffades i bokcirkeln i veckan och diskuterade Blå av Maja Lunde.

Blå har två parallella berättelser. Från 2017 läser vi om Signe, en kvinna i sjuttioårsåldern som seglar ensam på sin båt Blå. Vi får också följa henne genom barndomen och ungdomen, och hennes kamp för att försöka bevara älvarna och naturen i hemtrakten i Norge. 2017 är hon på väg över havet för att hitta den man som hon en gång älskat.

Den andra berättelsen utspelar sig 2041 i Frankrike, i ett förtorkat landskap där vatten är en bristvara och bränder härjar. David är på flykt undan bränderna med sin dotter Lou. De tar sig till ett flyktingläger där de hoppas finna mamma Anna och lillebror August som de blev åtskilda från i branden. Innan boken är slut har på sätt och vis de två berättelserna knutits samman.

Vi är alla överens om att vi verkligen gillar Lundes sätt att skriva, och att en fängslande historia nog är ett bra sätt att nå ut med klimatbudskapet. 

Boken vi fick med oss hem är Brännmärkt av Lizette Edfeldt, och den blir den sista i det tema om miljö & klimat som vi haft sedan sent i våras. Det är en bok som jag egentligen inte alls vet något om, men jag ser fram emot att bekanta mig med den. Någon som läst?

Löpa varg av Kerstin Ekman

Löpa varg av Kerstin Ekman  handlar om Ulf Norrstig, en pensionerad jägmästare och ledare för traktens jaktlag. I romanens inledning är han ute i skogen och uppmärksammar spår i snön, så stora att han förstår att de måste komma från en varg. 

Det här mötet får Ulf att omvärdera hur han tänkt på jakten, djuren och skogen. Det är som att han lever sig in i vargens tillvaro och han börjar ifrågasätta skälen till att han dödat så många djur. Han tänker tillbaka på sitt liv och börjar läsa i sina jaktjournaler, ända sedan ungdomens första harjakter. Jag tycker verkligen om hur Ekman skildrar Ulf och hur han gör som ett livsbokslut på ålderns höst. 

Jag gillar också hur hon framställer förhållandet mellan Ulf och Inga, hans fru sedan många år. De känner varandra utan och innan, men har fortfarande stor respekt och förståelse för varandra. De vet varandras egenheter och tolkar på ett kärleksfullt sätt den andres behov. Och även om de ryker ihop emellanåt blir skavet mellan dem aldrig långdraget. 

Löpa varg är verkligen en fint porträtt av en äldre man, men också av äktenskapet och faktiskt ett helt vanligt liv. Dessutom gillar jag hur Ekman skildrar skogarna och djuren, med stor kännedom och alltid på ett fulländat språk. För mig är Löpa varg en av årets bästa läsupplevelser.

Titel: Löpa varg

Författare: Kerstin Ekman

Utgivningsår: 2021

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 180

Årets Bok 2021

Fotograf: Henrik Almegård Mårtensson

Då står det klart att det är Ann-Helén Laestadius roman Stöld som har blivit framröstad som Årets Bok 2021. Jag har inte läst alla nominerade, men den här boken har jag läst och gillade verkligen!

Det är Bonniers Bokklubbar som ligger bakom Årets bok. Juryn består av bokklubbarnas litteraturredaktörer som först väljer tolv titlar. Därefter är det läsarna som röstar på sina favoriter.

Det finns vissa kriterier som böckerna måste uppnå för att de ska kunna bli nominerade: 

"Hög språklig kvalitet

Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö

Tilltala en bred läsekrets

Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

Utgiven på svenska under 1 maj – 30 april respektive år."

(från aretsbok.se)

Så här skrev jag om Stöld i maj i år. Läs den, om du inte redan gjort det!

Kaffepaus à la Pija

 
I Pija Lindenbaums senaste bilderbok går Vitvivan i huset med röda fönsterluckor och Gullsippan går i det med gröna. De tillhör varsin barngrupp som båda styrs av Schäfen, en hundliknande tant som gillar orättvisor. Vitvivorna får hålla på med dans, målning och studsmatta, medan Gullsipporna får passa upp, skala potatis och tvätta Vitsippornas smutsiga stövlar. Runt gårdsplanen har Schäfen ritat ett vitt streck som ingen får gå utanför. 

En dag kommer Vitvitan på att barngrupperna kan byta kläder med varandra. De är faktiskt inte så olika ändå och Schäfen märker ingenting. Nu får Vitvivorna göra det tunga arbetet och Gullsipporna får för första gången prova studsmattan. Vitvitan inser också att hon kanske vill göra något annat än det som Schäfen bestämmer. Kanske vill hon inte klippa håret i pottfrisyr och kanske vill hon till och med gå över den vitmålade gränsen.

Vitvivan och Gullsippan handlar om rättvisor och orättvisor, och om friheten att få vara sig själv. Jag hinner dricka mer än en kopp kaffe medan jag funderar över allt tänkvärt i den här boken.

Titel: Vitvivan och Gullsippan

Författare: Pija Lindenbaum

Utgivningsår: 2021

Förlag: Lilla Piratförlaget

Antal sidor: 44

Två noveller till novellflätan

 

Jag har läst två noveller som passar fint in i Novellflätan. I Pooneh Rohis Kräftfångst åker huvudpersonen, hans tjej och lilla dotter Ara ut med båt för att fånga kräftor. Han tänker att det här skapar minnen hos dottern, helt andra barndomsminnen än han själv har med sig från en annan kultur. Det är en finstämd och lite melankolisk novell. 

Kom så drar vi! av Josefiné Josefsson är istället rapp och talspråklig och handlar om en ung tjej och hennes kompisar. Det är fest, killar och sprit, men också en frånvarande mamma. När huvudpersonen får ett mejl att hon blivit vald till Stadens Stjärna, den tredjeringare som ska få gå längst fram i studentparaden, blir hon behandlad som en drottning av sina kompisar. Men allt kanske inte är som det verkar.

Titel: Kräftfångst

Författare: Pooneh Rohi

Utgivningsår: 2019

Förlag: Novellix

Antal sidor: 19

Titel: Kom så drar vi!

Författare: Josefiné Josefsson

Utgivningsår: 2019

Förlag: Novellix

Antal sidor: 23

Månadens tema: Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg

I augusti är Månadens tema hyllvärmare och jag passar på att läsa Beckomberga: ode till min familj, en roman som jag verkligen inte förstår hur den ens har kunnat hamna bland mina hyllvärmare. 

Jag har nämligen gillat precis allt jag läst av Sara Stridsberg och mitt exemplar av Beckomberga har jag till och med fått signerat av författaren, men ändå blev boken stående i hyllan.

Nu har har i alla fall äntligen läst, och Beckomberga var precis så bra som jag förväntade mig.

Romanen handlar om Jackie och hennes pappa, Jimmie Darling, som är intagen på mentalsjukhuset Beckomberga. Jackies mamma är inte heller särskilt närvarande och när hon reser till Svarta havet och lämnar flickan kvar hemma, vistas Jackie alltmer på Beckomberga och i parken som omgärdar sjukhuset.

Här finns förutom pappa Jimmie även läkaren Edvard, som tar med vissa patienter på fester utanför sjukhusområdet, och här finns Sabina, som både Jimmie och Jackie tycker mycket om. 

Boken är skriven i korta scener. Ibland följer vi Jackies tankar, vad hon ser och upplever, ibland skildras själva sjukhuset i olika tider, eller hur olika patienter interagerar med varandra. Allt pusslas ihop till en drömsk väv som känns väldigt typisk för Stridsbergs sätt att skriva.

Beckomberga inhyser tragiska människoöden, men för många av dem är sjukhuset ett hem och den enda trygga plats de känner till. Boken skildrar mental sjukdom, men inte i termer av olika diagnoser eller patienter vi ska tycka synd om. I den här boken är det helt enkelt så att vissa människor är försvarslösa mot livet självt.

Titel: Beckomberga: ode till min familj

Författare: Sara Stridsberg

Utgivningsår: 2014

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 356

Kaffepaus à la Oskar

 

Jag dricker kaffe och njuter av Oskar Kroons nya Fakta om pappor, en bilderbok illustrerad av Jenny Lucander.  På sidor med finurlig text och detaljrika bilder läser jag om hur pappor är på morgonen, hur de lämnar på förskolan och hur de är på arbetet: 

"På jobbet svarar pappor i telefon. Dom äter lunch och har kollegor. Dom sitter i möten och längtar efter sina ungar. Då vill dom gärna leka. På kontoret har dom bilder från semestern, men hemma har dom inga bilder från kontoret. Förskolekompisarna hänger på kylen."

Det här är en riktigt roande bok med igenkänning säkert både för barn och vuxna.

Månadens tema: Sila himmel sila jord av Johan Landgren

Jag har läst ännu en diktsamling till Månadens tema i juli. Den här gången föll valet på Johan Landgrens debut Sila himmel sila jord.

Diktsamlingen är indelad i fem delar: den första handlar om sjukdomen, det utmattningssyndrom som författaren lever med, och de efterföljande fyra delarna följer årstidernas växlingar.

Landgren har en förmåga att verkligen se naturen och de små detaljerna i sin omgivning. Älgkalven som äter fallfrukt, krokusen och rödhaken som förvånas över den sent fallande snön, lärkträdens barrcykel. Han får också mig att se det stora i det lilla. 

Hans levandegjorda ögonblicksbilder har alltid ett djup under ytan. Naturen talar till honom, vildsvinens bökande är som hans eget sökande, en insekt mot glasrutan är som oron.

Då och då höjs blicken och de större perspektiven tar plats, som i "Köttfabriken" där grisarnas väg mot slakt skildras, fast omvänt så att de vaakumförpackade köttstyckena  till slut färdas tillbaka in i moderlivet. Ibland kommer glimtar av underfundighet, som i dikter om sjuåringen som öppnar café i trädkojan eller ropar att Lord Voldemort har återuppstått. 

I Sila himmel sila jord är det naturen som läker och lindrar. De egna skadade nervtrådarna är nära förbundna med trädens grenar och svamparnas mycel. Men diktsamlingen handlar också om skrivandets kraft, om poesin och orden som författaren trodde var förlorade, men som en dag fanns där igen. 

Det är jag oerhört tacksam för. 

Titel: Sila himmel sila jord

Författare: Johan Landgren

Utgivningsår: 2021

Förlag: Fri Press

Antal sidor: 105

Månadens tema: Modersmål av Mona Monasar

Jag blev nyfiken på diktsamlingen Modersmål av Mona Monasar när jag lyssnade på författaren på årets Litteralund. Nu i juli när Månadens tema är lyrik passar boken perfekt.

I Modersmål återkommer vissa teman kring vad det kan innebära att vara andra generationens invandrare, som att inte känna sig eller bli betraktad som svensk, men inte heller kunna känna sig som somalisk. Att inte själv få sätta ord på vem man är, utan ständigt bli bedömd och jämförd utifrån andras definitioner av en. 

Titelns modersmål är viktigt, det ironiska i att bli erbjuden svenska som andraspråk i skolan samtidigt som man saknar ett förstaspråk. 

En av mina favoritdikter i samlingen är "Andra generationen:"

Jag sa en gång att ni

tagit mitt språk ifrån mig

Att orden inte kunde komma ut

Jag har ett modersmål som jag

inte kan tala

Men sen insåg jag att

svenskan och engelskan

inte heller var mina språk

att göra anspråk på

Vem är jag om jag inte ens har ett språk

I sommar ska vi åka

till moderlandet

Inte till mina föräldrars stad

De blir gäster i sitt eget land

Tjugo år av Europa

Kommer Afrika välkomna dem tillbaka?

Ja, jag vill leva,

men jag vill inte dö i Norden

Handen på hjärtat, lögnen i munnen

Jag vill dö i ett land långt härifrån

Där människor inte rynkar på pannan

och säger:

Vad bra svenska du talar

Monasars dikter känns angelägna och bjuder på tankeväckande perspektiv. Tova Jertfelts svartvita illustrationer förstärker helhetsintrycket, och jag gillar verkligen!

Titel: Modersmål

Författare: Mona Monasar

Illustratör: Tova Jertfelt

Utgivningsår: 2019

Förlag: Natur & kultur

Antal sidor: 93