Septembers månads läsning bestod bland annat av tre bilderböcker: Emma Virkes Popcorn popcorn popcorn!, Pernilla Stalfelts Eldboken och Gruffalo Granny av Julia Donaldson. Jag hävdar bestämt att bilderböcker är underhållande och tänkvärd litteratur även för vuxna.
Blåmärken är en spänningsroman av Helena Herbert. Den utspelar sig i Malmö och handlar om poliserna Sabine Svensson och Eddie Hoxhaj. Boken inleds med att Emma hittas död i sin lägenhet, medan hennes make ligger och sover i rummet bredvid. Romanen tar upp mäns våld mot kvinnor och det är både obehaglig och spännande läsning.
Ärr av isländska Audur Ava Ólafsdóttir utspelar sig i ett icke namngivet land som försöker resa sig ur spillrorna av ett krig. Hit kommer 49-åriga Jonas, frånskild och olycklig, med målet att ta sitt liv. Hemma på Island finns hans dotter Gudrun, som han vill bespara chocken det skulle innebära att hitta honom död. Jonas tar in på Hotel Silence och bestämmer sig för att ge sig själv sju dagar att genomföra planen.
Marion Brunet har jag läst med stor behållning sedan hon tilldelades ALMA-priset 2025. Förutom ungdomsböcker finns också långnovellen Katja på svenska, så den ville jag förstås läsa. Katja tar arbete som hemhjälp hos en döende journalist i ett avskilt hus i Bretagne. Mannen har långt framskriden cancer och bara några månader kvar att leva. Snart blir det tydligt att Katja inte hamnat hos sin arbetsgivare av en slump - hon söker svar på frågor om sitt förflutna.
I Kulturkollos världsdelsutmaning ska vi under september och oktober läsa böcker från Oceanien. Jag inledde med Dirt Town av Hayley Scrivenor, en spänningsroman som utspelar sig i en liten australiensisk stad, där en flicka, Esther Bianchi, försvinner på vägen hem från skolan. Vi får omväxlande följa stadens invånare: Esthers vänner, hennes mamma Constance och den ditkallade polisen Sarah Michaels. Vad har egentligen hänt med Esther?
Den sista boken jag hann med under september var En bön för de stulna av Jennifer Clement. Den här romanen utspelar sig i Mexiko och handlar om Ladydi som bor ensam med sin mamma i ett samhälle hårt sargat av fattigdom, korruption och drogkartellernas inflytande. I stort sett alla män har gett sig av, och alla flickor måste göras fula och gömmas undan för att de inte ska bli bortrövade. Jag tycker särskilt om hur Clement på ett så osentimentalt sätt låter oss följa med i skeendena genom Ladydis ögon. Det här är riktigt bra.
