söndag 31 maj 2020

Per Anders, Torgny och Per Olov

Jag har läst (och i något fall läst om, insåg jag efter några sidor) tre noveller från Novellix. 

Per Anders Fogelströms Avlägset mål handlar om Inga som är på vandringssemester med sin syster Greta. Målet är att ta sig till en alptopp, men hela tiden när de tror sig ha kommit närmare, visar sig målet fortfarande ligga långt i fjärran. Vandringen och alptoppen blir en fin metafor för äktenskapet. Greta vill så gärna blir mer fri, bli mer av en jämlike till sin man och kanske skaffa ett arbete utanför hemmet. 

I Torgny Lindgrens novell Huset har Gideon Lindmark som enda dröm att bygga ett hus åt sig och sin hustru Bred-Kajsa. Han vinner pengar på Penninglotteriet och köper en bit mark. Sedan arbetar han mödosamt med skaffa timmer och att få upp ytterväggarna och taket. Allt virke till inredningen och pärlsponten till köket ska han köpa färdigt, och till det krävs pengar som de inte har. Då tar de arbete i gruvan i Kristineberg, först bara Gideon eftersom bara män får arbeta i gruvan, men sedan även Kajsa som klär ut sig till man. Hon är stor och starkare än de flesta män. Hela tiden ser de huset framför sig när de slavar på i gruvan.

Per Olov Enquists Öknens alla blommor handlar om en man som åker iväg på en weekendresa med sin fru och hennes två barn sedan ett tidigare äktenskap. Men vädret är dåligt, det går inte att bada i poolen och de grälar hela tiden. Efter det tredje grälet lämnar hustrun de andra och ringer senare på kvällen tillbaka till mannen och säger att hon lämnat honom. Barnen ska hon komma tillbaka och hämta nästa dag. Då lastar mannen in packningen och de två barnen i bilen och kör iväg, utan att berätta för frun vad han gjort. Han och barnen kör genom ett ökenlandskap med ödsliga småstäder. På ett ställe skjuter det upp blommor genom ökensanden. Det har regnat i månader och inte på decennier har det blommat på det här viset på en av jordens torraste platser. Han tar det som ett tecken, men han är osäker på vad det betyder.

Jag gillar alla novellerna, men min favorit av de här tre är nog Per Anders Fogelströms Avlägset mål. Den är enkelt och rakt berättad och den tydliga symboliken med målet i fjärran - alptoppen och frigörelsen - samspelar fint med varandra. 


Titel: Avlägset mål
Författare: Per Anders Fogelström
Utgivningsår: 2019 (men första gången 1957)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 16

Titel: Huset
Författare: Torgny Lindgren
Utgivningsår: 2017 (men första gången 2003)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 21

Titel: Öknens alla blommor
Författare: Per Olov Enquist
Utgivningsår: 2017 (men första gången 1974)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 27

tisdag 26 maj 2020

Tisdagstrion: Ur verkliga livet

Veckans tema för tisdagstrion är "Ur verkliga livet." Det kan ju betyda flera olika saker - kanske vill du tipsa om en självbiografi eller biografi, kanske tipsar du om en roman som bygger på verkliga händelser eller personer, eller en ren faktabok. Du bestämmer!

Tipsa om tre böcker och glöm inte att lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.



1. Hilary Mantel har skrivit mer än den hyllade historiska trilogin som börjar med Wolf Hall, och till tisdagstrion passar det fint att tipsa om hennes självbiografi Skuggan av ett liv. Det är gripande, intressant och fantastiskt formulerat.

2. Det första jag läste av Maggie O´Farrell var Jag är, jag är, jag är - ett hjärtslag från döden. Också den här boken är självbiografisk och gör nedslag i Maggies liv i olika åldrar. Trots (eller kanske på grund av) att boken utspelar sig så nära döden, ger den läsaren massor av livsglädje.

3. Till sist, Bildhuggarens dotter av Tove Jansson, där hon skriver om sin egen barndom i det bohemiska konstnärshemmet. Måste-läsning för den som gillar Tove Jansson.

söndag 24 maj 2020

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Där kräftorna sjunger av Delia Owens verkar vara en bok som många läser just nu. Den är nominerad till Årets bok 2020 och har enligt texten på omslaget legat över ett år på New York Times bästsäljarlista.

Jag drogs snabbt in i beskrivningarna av våtmarken och träsket vid North Carolinas kust, där boken utspelar sig. Däremot är jag inte lika övertygad om boken som helhet, trots nomineringar och bästsäljarstatus.

Boken handlar om Kya, en flicka som överges av sin familj - en efter en ger de sig av längs stigen, en bild av ensamheten som hon ofta ser framför sig genom åren. Hon växer upp i en torftig stuga i kanten av våtmarken och håller sig undan andra människor. Istället lever hon i nära symbios med naturen - fiskmåsarna är hennes vänner och hon älskar att navigera genom våtmarken med båten som hennes pappa lämnade kvar. Invånarna i den närliggande byn är misstänksamma mot henne och kallar henne Träskflickan.

En dag hittas byns välkända quarterback Chase Andrews död under ett utkikstorn i våtmarken. Det verkar inte som om fallet från en hög höjd är en olycka och snart riktas misstankarna mot Kya. Från bokens baksidestext får jag förväntningar om en mörk berättelse om en utkantsflicka och en spännande mordutredning, men riktigt så tycker jag inte berättelsen utvecklar sig.

Min största behållning av boken är beskrivningarna av miljön och hur Kya trots alla motgångar uppnår självständighet och framgång. Jag är inte alls lika övertygad av det romantiska i handlingen eller när mordutredarna inte visar sig vara särskilt skarpa. När Kya brister ut i högläsning av diktsnuttar skruvar jag besvärat på mig.

Trots mina invändningar är Där kräftorna sjunger absolut läsvärd. Berättelsen har ett starkt driv framåt och samspelet mellan Kya och våtmarkerna hon älskar så mycket är fascinerande.

Jag passar på att skriva in titeln på USA i min utmaning Jorden runt på 100 böcker.


Titel: Där kräftorna sjunger
Författare: Delia Owens
Översättare: Cecilia Berglund Barklem
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum
Antal sidor: 369

fredag 22 maj 2020

Kaffepaus à la Lars


Lars Lerins fina bilderbok Trollet är inte hemma kom ut förra året (jag minns de evighetslånga signeringsköerna på Bokmässan, som jag inte orkade stå i).

Berättelsen handlar om sonen Rafael som funderar över stort och smått, och pappa Lars är med på ett hörn, precis som katterna Silling och Mimi. Bäst är förstås Lerins akvareller.

Passar fint till kaffepausen.

tisdag 19 maj 2020

Tisdagstrion: Norden runt

Den här veckan har tisdagstrion temat "Norden runt." Det finns massor med läsvärd litteratur från våra grannar Danmark, Finland, Island och Norge, eller kanske från de självstyrande områdena Åland (tillhör Finland), Färöarna och Grönland (tillhör Danmark). Jag ser fram emot att se vilka böcker ni väljer.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.


1. Profeterna från Evighetsfjorden av Kim Leine är en bok som är svår att glömma. Prästen Morten Falck lämnar Köpenhamn och åker år 1787 till Grönland med uppdrag att kristna infödingarna.

2. Vuxna människor av norska Marie Aubert är som ett kammarspel, där ett familjedrama utspelar sig i ett sommarhus under några semesterdagar. En kort roman med mycket innehåll.

3. Till sist, Stormfåglar av Einar Kárason. Romanen handlar om trålaren Måsen och dess besättning, som hamnar i en mäktig storm på haven utanför Island. En bok med ett ämne som jag kanske inte trodde skulle intressera mig, men som jag blev helt uppslukad av.

lördag 16 maj 2020

Litteraturpristolvan: Man Booker International Prize

Man Booker International Prize, eller Internationella Bookerpriset, kan ses som ett komplement till det vanliga Bookerpriset. Det är ett brittiskt pris som delats ut sedan 2005.

Mellan 2005 och 2015 delades priset ut vartannat år till en författare vars böcker fanns översatta till engelska. Sedan 2016 delas priset ut varje år till ett enskilt verk som är översatt till engelska och utgivet i Storbritannien eller Irland. Prispengarna delas mellan författaren och översättaren.

De här författarna och böckerna har hittills vunnit (blåmarkerat har jag redan läst):

2005 Ismail Kadare
2007 Chinua Achebe
2009 Alice Munro
2011 Philip Roth
2013 Lydia Davis
2015 László Krasznahorkai
2016 Han Kang, The Vegetarian
2017 David Grossman, A Horse Walks Into a Bar
2018 Olga Tokarczuk, Flights
2019 Jokha Alharthi, Celestial Bodies

Till min utmaning Litteraturpristolvan har jag börjat läsa Olga Tokarczuks Löparna (Flights).

torsdag 14 maj 2020

Ödesmark av Stina Jackson

Stina Jacksons prisade Silvervägen har nu fått en uppföljare i Ödesmark. Också den här romanen kallas för en spänningsroman, men den är precis som Silvervägen så mycket mera.

Jag gillar hur Jackson mejslar fram sitt persongalleri. I byn Ödesmark finns Liv som bor kvar med sin gamla pappa Vidar och sin tonårsson Simon i barndomshemmet. De utgör en ovanlig familjekonstellation och alla undrar varför Liv blev kvar, särskilt som ingen verkar vara förtjust i Vidar. Han sägs ha gjort sig en förmögenhet på skogsaffärer, men det är inget familjen i så fall skyltar med utåt.

Vi får också följa bröderna Liam och Gabriel. De har haft en tuff uppväxt och är småkriminella och missbrukare. Liam har en femårig dotter och vill lämna sitt gamla liv bakom sig, men Gabriel dras å andra sidan längre och längre ner i våldet och drogerna.

Boken handlar om syskonskap, om far-dotter-relationer och om att försöka bryta sig loss och börja om, samtidigt som själva platsen verkar binda människorna till sig. Dessutom finns det alltså en spännande mordgåta i bokens centrum.

Jag tycker allra mest om hur Jackson använder sig av landskapet när hon gestaltar byn och människorna i den. Det är som om själva platsen på sätt och vis skapar personerna och deras sätt att vara. Skogen, förfallet och mörkret är ständigt närvarande, och jag gillar det.

Ödesmark är nominerad till Årets Bok 2020.


Titel: Ödesmark
Författare: Stina Jackson
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 347

tisdag 12 maj 2020

Tisdagstrion: Bäst hittills i år

Tisdagstrion handlar idag om de läsupplevelser som varit "bäst hittills i år". Det måste inte alls vara böcker som kommit ut under 2020, men det bestämmer ni själva.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.


1. En av min favoriter hittills i år är Nina Wähäs Testamente, en bok om en stor familj med en hemlighet som påverkar alla deras liv. Myllrande och omöjlig att slita sig ifrån.

2. Jag tyckte också mycket om (och blev faktiskt helt uppslukad av) skildringen av Celestials och Roys äktenskap i Tayari Jones An American Marriage.

3. Till sist, Maggie O'Farrells Hamnet, berättelsen om Shakespeares familj i det sena 1500-talets Stratford-upon-Avon. Sekwa ger ut på svenska i höst.

lördag 9 maj 2020

Hamnet av Maggie O'Farrell

Maggie O´Farrells Hamnet är en historisk roman inspirerad av det vi vet om dramatikern William Shakespeares familj och bakgrund. Hamnet är namnet på den son som Shakespeare hade, också i verkliga livet.

Boken utspelar sig mestadels i Stratford-upon-Avon där Shakespeare föddes. Men det är inte barden själv som är huvudfokus för boken, utan hans fru Agnes (också kallad Anne) och barnen, Susanna och tvillingarna Judith och Hamnet.

Vi får växelvis följa tiden då tvillingarna är runt elva och Agnes bor till största delen utan sin man (som är på teatern i London), och den tid då Agnes blir förälskad i latinläraren (alltså Shakespeare).

O'Farrell lyckas verkligen frammana det sena 1500-talets England, med lukter och med detaljer. Jag tycker också om hur hon lyfter fram kvinnornas värld istället för att fokusera på den (så småningom) framgångsrika mannen.

Det här är en bok som handlar om tvillingars starka samhörighet och om det djupt tragiska i att ett barn dör. Det är känslosam läsning och O'Farrell får fram det så precist. Det är omöjligt att värja sig för sorgen som drabbar familjen. Boken blir också ett svar på vilka händelser som inspirerade till Shakespeares pjäs Hamlet.

I oktober kommer boken i svensk översättning på Sekwa förlag.


Titel: Hamnet
Författare: Maggie O'Farrell
Utgivningsår: 2020
Förlag: Tinder Press
Antal sidor: 372

torsdag 7 maj 2020

3 x 3 under 2020: Dark Lies the Island av Kevin Barry


Ett av min teman i 3 x 3 under 2020 är Irland. När jag var i Dublin förra året blev jag tipsad om författaren Kevin Barry, så hans novellsamling Dark Lies the Island fick följa med hem. Nu har jag läst.

Jag gillar verkligen Barrys sätt att skriva. Han fångar tonen och personerna så på pricken, och lyckas skildra alltifrån medelålders ölentusiaster på utflykt till trevande tonårsförsök att få till det med en tjej.

Ibland känns berättelserna spännande och oförutsägbara, ibland är det ett ganska vardagligt utsnitt av livet som skildras. Jag blir lika fascinerad av alltihop och tänker definitivt återvända till Barrys fiktiva värld. Hans senaste roman Nightboat to Tangier var till exempel nominerad till Booker-priset förra året, så den kanske vore något.

Nu kan jag också skriva in en titel på Irland i Jorden runt på 100 böcker.


Titel: Dark Lies the Island
Författare: Kevin Barry
Utgivningsår: 2012 (2013 i pocket)
Förlag: Vintage
Antal sidor:185

tisdag 5 maj 2020

Tisdagstrion: Rymden & stjärnorna

Igår, den 4 maj, kunde den som ville fira Star Wars-dagen (datumet kommer från ordvitsen ”May the Fourth (4th) be with you”). Därför har tisdagstrion den här veckan temat "Rymden & stjärnorna." 

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.


I mitt förra inlägg skrev jag om Harry Martinsons rymdepos Aniara, så trots att den är en stor favorit hos mig, väljer jag andra böcker till tisdagstrion.

1. Först ut blir istället Elin Nilssons novellsamling Anrop från inre rymden. Texterna utspelar sig i gränsen mellan barndom och tonårstid. Jag gillar att författaren lämnar gott om utrymme för mig som läsare att tolka in känslorna mellan raderna.

2. John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna är kanske inte min favoritbok av författaren, men ändå är det något med flickorna i bokens centrum som gör att de är omöjliga att glömma. Psykologiskt intressant och obehagligt är det, utan tvekan.

3. Till sist, Oskar Kroons fina Mitt fönster mot rymden, där Gurkan oroar sig för sin pappa som bara hostar och hostar.

söndag 3 maj 2020

Harungen & Aniara

Jag har läst Harungen, Ina Rosvalls debut från 2018. Romanen handlar om en kvinna som arbetar på ett laboratorium där forskarna försöker fånga djurens medvetanden. De utför experiment på allt från fåglar till grävlingar, för att se hur olika djur reagerar på till exempel smärta eller olika färgstimuli. Datan tankas sedan in i något som de kallar för miman.

Miman lever sitt eget liv, ibland bildas biomassa där, fiskfjäll eller färgskiftningar, som sedan försvinner. Forskarna är fascinerade av miman och står ofta och betraktar den.

Boken handlar också om huvudpersonens liv utanför labbet, med man och två döttrar. I privatlivet upplever jag att hon har en distans till de andra i familjen, samtidigt som hon alltmer dras till miman och djurens olika förnimmelser. En dag hittar hon en harunge som hon kopplar upp till miman. Därefter är steget inte långt till att hon lockas att fästa elektroderna på sitt eget huvud.

Det går inte att skriva om en mima utan att läsaren gör kopplingar till miman i Harry Martinsons rymdepos Aniara. Diktsviten handlar om ett rymdskepp som kommer ur kurs och under alla tider är dömt att sväva i rymden utan möjlighet att återvända. Martinsons mima är ett slags dator där bildfrekvenser från livet på jorden finns inprogrammerade. Minnesbilderna blir en tröst för Aniaras passagerare och de dyrkar till slut miman som en gudinna. Här finns en koppling till miman hos Rosvall, fascinationen och lockelsen hos forskarna, fast med djurens liv istället för mänskligheten. Läsningen av Harungen fick mig att läsa om Aniara och åter igen konstatera hur mycket jag tycker om den.

En av Harungens styrkor tycker jag är språket. Det är en kort roman och meningarna känns noga utmejslade, poetiska och ändå täta. Jag gillar det här sättet att skriva. Ämnet för boken fascinerar mig också. Huvudpersonen försöker förstå sina döttrar och sin svärmor, och samtidigt går hela experimentet ut på att förstå djurens medvetande. Det är snyggt sammanvävt utan att jag tycker det känns konstlat.


Titel: Harungen
Författare: Ina Rosvall
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 160


Titel: Aniara
Författare: Harry Martinson
Utgivningsår: 1956
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 188
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...