Omvägen av Gerbrand Bakker

Förra månaden läste jag Häruppe är det tyst av holländska Gerbrand Bakker, en bok som jag verkligen gillade. Så pass mycket att jag inte kan låta bli att också läsa hans Omvägen.

Omvägen handlar om en kvinna som flytt sitt gamla liv och nu befinner sig i ett gammalt, ödsligt beläget hus i Wales. Det finns en skock gäss som tillhör gården, och kvinnan ser ibland får som betar i närheten. Hon håller sig först mest i huset, men tar sig ibland ut på vandring, eller åker in till byn för att proviantera eller få sitt hår klippt.

Efter ett tag kommer en yngling fram till huset med en hund i sällskap. Han hjälper huvudpersonen i huset och det blir så att han stannar.

Samtidigt undrar man som läsare allt mer vem kvinnan egentligen är och vad det är hon flyr ifrån.

Precis som i Häruppe är det tyst gillar jag Bakkers sparsmakade stil, där tempot är lågt och detaljerna viktiga.

Jag hoppas Nilsson förlag kommer att ge ut någon mer av Bakkers romaner.

Titel: Omvägen
Författare: Gerbrand Bakker
Översättare: Per Holmer
Utgivningsår: 2016
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 279

Sammanfattning av månadens språk i januari: nederländska

Det har blivit dags att göra en sammanfattning över de böcker som blev lästa från nederländskan under januari månad.

Själv läste jag de här två romanerna (klicka på länkarna för att komma till mina recensioner):

Gerbrand, Bakker, Däruppe är det tyst
Cees Nooteboom, En sång om sken och vara

Jag gillade båda, men speciellt Bakker blev en ny favorit hos mig.

Vad läste ni andra som deltar i Månadens språk 2019? Lämna gärna en länk till det/de inlägg ni skrivit eller skriv helt enkelt in titlarna på böckerna ni läst i kommentarsfältet nedan.

Det ska bli riktigt kul att se vad ni läst.

Månadens språk: En sång om sken och vara av Cees Nooteboom

Cees Nooteboom är en författare jag aldrig hade hört talas om innan jag började söka efter böcker översatta från nederländskan till utmaningen månadens språk. Han är född 1933 och har skrivit massor av skönlitterära verk och reseskildringar. Nooteboom är översatt till över trettio språk och har tydligen också ibland nämnts som en Nobelpriskandidat.

Jag har läst Nootebooms En sång om sken och vara, en roman som kretsar kring förhållandet mellan fiktion och verklighet. En författare diskuterar skrivande och skapande med en annan författare. Huvudpersonen våndas över sitt skrivande, om det verkligen är meningsfullt att skapa en värld som inte finns i verkligheten, medan författare nummer två spottar ur sig bok efter bok utan större eftertanke.

Hursomhelst dyker under samtalat en berättelse upp i författarens huvud, vars detaljer han berättar för den andre författaren. Det handlar om en bulgarisk överste och en bulgarisk läkare, och så småningom också läkarens fru, Laura. Dessa tre befinner sig tillsammans i Rom och intrigen blir till ett slags triangeldrama, när översten som aldrig förut varit förälskad, inte kan sluta tänka på Laura.

Genom hela boken varvas kapitel om de båda författarna med kapitel som är berättelsen som författaren skriver. Emellanåt är det lätt att blanda ihop nivåerna, särskilt som båda ofta består av samtal mellan två medelålders män. Men just denna omständighet blir på något sätt intressant, eftersom den poängterar skillnaden mellan fiktion och verklighet, samtidigt som det blir tydligt att det ena spiller in i det andra i skaparprocessen. Dessutom är förstås hela boken en fiktion skapad av författaren Cees Nooteboom, vilket ger verket ytterligare en dimension.

En intressant bok som kräver en del av sin läsare, men som drar med mig in i tankeväckande resonemang kring skrivandet. Klart läsvärd, tycker jag.


Titel: En sång om sken och vara
Författare: Cees Nooteboom
Översättare: Per Holmer
Utgivningsår: 2015
Förlag: Modernista
Antal sidor: 77

Månadens språk: Däruppe är det tyst av Gerbrand Bakker

I januari är månadens språk nederländska och jag passar på att läsa Gerbrand Bakker, vars böcker jag sparat på just för den här läsutmaningen. Däruppe är det tyst är mitt första möte med författaren, och det gav verkligen mersmak.

Boken handlar om Helmer, en medelålders man som bor kvar i barndomshemmet tillsammans med sin åldrade far. Helmer hade en tvillingbror, Henk, som dog i en bilolycka när han bara var nitton, och alltsedan dess är det som om Helmer känt sig halv. Han var heller aldrig handlingskraftig som Henk, utan har mer låtit saker och ting bli som de blir. Det var Henk som skulle ta över gården - Helmer studerade litteratur - men när Henk dog blev det ändå Helmer som fick axla lantbrukarrollen.

I bokens inledning bär Helmer upp sin sängliggande far till ett kallt rum på ovanvåningen, och inreder istället bottenvåningen efter eget tycke och smak. Det är som om flytten av fadern är ett första trevande steg till något slags oberoende, även om Helmer har en lång väg till att få ett liv han själv har valt.

Boken handlar om syskonskap, om känslan av utanförskap och om hur bristen på visad kärlek kan prägla ett helt liv. Bakker skriver med ett rakt och avskalat språk. Känslan är vemodig, även om det finns humoristiska undertoner ibland. Jag tycker också om beskrivningen av miljön; gården med alla djur och naturen runt omkring är lätta att se framför sig.

Nu är jag riktigt sugen på att läsa Bakkers Omvägen.


Titel: Däruppe är det tyst
Författare: Gerbrand Bakker
Översättare: Per Holmer
Utgivningsår: 2015
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 353

Komedi i moll av Hans Keilson

Jag hann med ytterligare en roman från tyskan i månadens språk, nämligen Komedi i moll av Hans Keilson.

Boken handlar om det gifta paret Wim och Marie i en holländsk stad under den tyska ockupationen. Utåt sett är de som vilket arbetsamt par som helst, men i själva verket döljer de en hemlighet. I ett rum i huset gömmer de sedan flera månader tillbaka den judiske mannen Nico.

Det är spännande att läsa om situationen ur de hjälpandes perspektiv, hur de riskerar sin tillvaro genom att gömma Nico, men också hur deras goda handlingar ger dem mening och en viss stolthet.

Också Nicos liv i huset skildras. I Keilsons beskrivningar är det lätt att leva sig in i hur svårt det måste vara att hela tiden hålla sig gömd, att smyga sig fram i mjuksulade tofflor, att bara ha schackspel med sig själv och böcker som tidsfördriv. Hur Nicos besök nere i köket för att hjälpa Marie med disken (och få lite mänsklig kontakt) kan vara veckans största händelse.

När så Nico blir sjuk och dör, ställs allt på sin spets. Hur ska de kunna bli av med hans kropp utan att någon förstår att han varit gömd hos dem? Och hur ska han kunna få en anständig begravning? De dråpliga scener som följer är närmast tragikomiska, och för Wim och Marie innebär ett litet misstag att rollerna kastas om.

Komedi i moll är ännu en mycket läsvärd bok från Nilsson förlag.

Titel: Komedi i moll
Författare: Hans Keilson
Översättare: Henrik B. Nilsson
Utgivningsår: 2016 (men urspungligen 1947)
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 155