Att det blev flera deckare var egentligen en ren slump. Någon hade jag tänkt läsa ett tag och sedan trillade det in böcker jag reserverat på biblioteket och stått i lång kö för att läsa.
Först ut blev Magpie Lane av Lucy Atkins, en av böckerna jag fick med mig hem från resan till Oxford i augusti. Den här spänningsromanen utspelar sig i Oxfordmiljö och handlar om Dee som arbetar som barnflicka i en familj där pappan, Nick, är anställd vid ett av stadens college. Hans första fru dog och dottern, åttaåriga Felicity, lider sedan dödsfallet av selektiv mutism. Nick är omgift med en glamorös dansk kvinna, Maria, som nu är gravid. Ingen av föräldrarna tycks ha tid för Felicity, och Dee blir hennes stora trygghet. När boken inleds har Felicity försvunnit och ingen vet vad som hänt. En riktigt spännande bok i intressant miljö.
Nästa deckare blev Nådastolen av M.W. Craven, den sjätte boken i en av mina favoritserier. Som vanligt är det en smart intrig och oväntade vändningar när kriminalinspektör Washington Poe och hyperintelligenta Tilly Bradshaw tar sig an ett nytt fall. Den här gången tar oss mordutredningen till ett religiöst samfund, som har många hemligheter att dölja.
November månads sista bok blev Vargens unge av Johanna Holmström. Boken utspelar sig till stor del i en avlägsen ekoby i vildmarken i norra Finland. Det är inte utan att jag får vibbar av kollektivet i Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, även om det förstås är mycket som skiljer böckerna åt också. Holmström är en skicklig stilist och jag gillar särskilt hennes naturbeskrivningar och hur hon bygger upp spänningen. Allt börjar när en liten smutsig pojke dyker upp utanför fönstret i trädgården hos det äldre paret Seija och Tarmo. Vem är han och vad har han varit med om? Kriminalkommissarien Minna och hennes kollega Timo utreder det gåtfulla fallet.
.tif)
