Kulturkollo har en Världsdelsutmaning och under mars och april blir det läsning från Asien. Det finns förstås massor av böcker att välja på, och här kan du se de titlar som Kulturkollo föreslår:
Några tips på böcker att läsa för den som vill läsa sig runt Asien
Jag är sugen på att läsa något japanskt, så kanske blir det Nakanos secondhandbutik av Hiromi Kawakami eller något av Yoko Tawada. En annan bok jag funderar på är Alla nattens älskare av Mieko Kawakami.
Vi får se vad det blir.
Till bokcirkeln läste jag Michael Cunninghams The Hours, en roman som är inspirerad av Virginia Woolf och hennes roman Mrs Dalloway. Vi får följa tre kvinnor: Virginia Woolf (år 1923) som börjar skriva romanen Mrs Dalloway, Laura Brown (år 1949) som läser Mrs Dalloway och känner sig kvävd av sitt traditionella liv, och Clarissa Vaughan (på 1990-talet), en kvinna som förbereder en fest för sin vän i New York (precis som Mrs Dalloway förbereder en fest i Woolfs roman). De tre kvinnornas livsöden flätas samman, genom kopplingarna till Woolfs bok och teman som kvinnlig frigörelse, psykisk ohälsa och dödlighet.
Jag återvänder ofta till Tove Janssons muminböcker, och nu passade jag på att läsa om Trollkarlens hatt. Muminfamiljen hittar en svart hatt som visar sig ha magiska krafter. Allt som läggs i hatten förvandlas till något annat: äggskal blir moln och inne i muminhuset växer det fram en djungel. Vi får träffa karaktärer som Tofslan, Vifslan och Mårran, och familjen ger sig ut på ett äventyr till Hattifnattarnas ö.
Sista boken jag hann med i februari var Abdellah Taïas Ett arabiskt vemod. Kulturkollo har en Världsdelsutmaning som jag hänger med på, och Taïas bok fick representera Afrika, som är platsen för januari och februaris läsning. Den handlar om en ung homosexuell pojke som växer upp i Marocko på 1980-talet, och hur han försöker hitta sin frihet och identitet.
Kulturkollo har en Världsdelsutmaning där vi under januari och februari har läst böcker från Afrika. Jag kom igång sent, men har nu i alla fall läst en roman från Marocko, nämligen Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa.
Romanen är självbiografisk och handlar om en ung pojke som växer upp i Marocko under 1980- och 90-talet. Han upptäcker sin homosexualitet, men det är inte lätt för honom att vara sig själv i de rådande sociala och kulturella normerna i hemlandet. Redan ganska ung flyttar han till Paris med hopp om ett annat liv, men där hamnar han i ett annat slags utanförskap. Berättelsen är, som titeln säger, vemodig, men också full av längtan och kärlek. Drömmarna om ett annat liv, om längtan efter film och skapande, är en drivkraft för författaren, och som läsare känner jag starkt för honom. Boken är bara 111 sidor lång, men med sitt intensiva, vackra språk och brutala ärlighet fångar den mig direkt.
Jag inledde med Elly Griffiths senaste deckare, Sista ordet. Boken är den fjärde i serien om den numera Londonbaserade polisen Harbinder Kaur, även om det den här gången handlar mer om Harbinders vänner Edwin, Benedict och Natalka, som är kvar Shoreham. Edwin och Natalka driver en detektivbyrå ihop och de får i uppdrag att undersöka en kvinnlig författares dödsfall. Efter ännu ett mord börjar de ana att den gemensamma nämnaren är en skrivarkurs på ett ställe som heter Battle House. Boken har charmiga huvudpersoner, en spännande intrig, och är väl värd att läsa.
Under januari månad blev det också äntligen dags att jag läste Liken vi begravde av Lina Wolff. Boken handlar om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i Skåne. Byn är känd för de mord som begåtts där, och boken är full av svart humor och ibland makabra detaljer. Fosterfadern är sadistisk och fostermodern spårar emellanåt ut totalt, men ändå har familjen på något sätt en trygghet i varandra. Det här är en berättelse som ingen annan, och jag gillar verkligen!
Liken vi begravde vann Augustpriset 2025 för bästa skönlitterära bok, och vinnaren i barn- och ungdomsklassen var Fabian Göransson med sin grafiska roman Klara - Tvättbjörnarnas stad. Det här är ett klassiskt äventyr, om Klara som rymmer hemifrån och blir en del av gatubarnen tvättbjörnarnas gäng. En fortsättning följer i Teknokraternas plan, som jag också vill läsa (släpps i mars). På det grafiska temat läste jag också Kung Ottokars spira av Hergé. Det var väldigt längesedan jag läste ett Tintin-album, och det var ett trevligt återseende.
Till bokcirkeln läste jag Ulrika Ewermans Jag: en bok om Karin Larsson, en roman som jag tyckte mycket om. Vi får följa Karin när hon och en väninna beger sig till konstnärskolonin i franska Grez-sur-Loing för att ägna sig åt friluftsmåleri. De lever för konsten, festerna och gemenskapen, och Karin verkar ha stor talang för att måla. Det är i Grez hon träffar den store konstnären Carl Larsson, vilket blir helt livsavgörande för hur hennes liv ska komma att utveckla sig.
En diktsamling hann jag också med, nämligen Eva Ströms Den underjordiska floden. Dikterna kretsar kring död och förlust, där sorgen är som en mörk underström som genomsyrar allt. Men här finns också naturen, träden och grönskan - världen runtomkring lever ju och fortgår som om inget hänt.
Till sist läste jag också The Rose Field, den sista delen i Philip Pullman trilogi The Book of Dust. Jag är verkligen förtjust i de här böckerna och eftersom del två slutade mitt i intrigen, var det med stor förväntan jag tog mig an den här tegelstenen. The Rose Field knyter ihop trådarna från de tidigare böckerna, och det känns som att den här boken har en mer filosofisk ton. Här finns funderingar kring fantasi och verklighet, om försoning och hur man kan leva sitt liv. Relationen mellan Lyra och hennes deamon Pan står i centrum – inte som en självklar enhet, utan som något som måste återerövras.
Kulturkollo har satt ihop en världsdelsutmaning som jag tycker verkar både rolig och inspirerade! Den passar dessutom perfekt in i mitt eget projekt att läsa så varierat som möjligt, så jag följer med på resan.
Varje världsdel besöks under två månader, och i slutet av andra månaden sammanfattas det som lästs.
Den första världsdelen vi ska läsa böcker från är Afrika. Här finns Kulturkollos förslag på titlar att läsa, om du också blir sugen på att vara med. Jag har reserverat ett par böcker på biblioteket, så får vi se vad jag väljer att börja med.
Det är den första lördagen i månaden, och det innebär att man kan vara med och summera läget just nu hos Kulturkollo.
Just nu läser jag de sista sidorna i Elly Griffiths Sista ordet, en Harbinder Kaur-deckare. Den här gången är det egentligen mest Harbinders vänner, det brokiga gänget bestående av Edwin (äldre herre), Benedict (caféägare och före detta munk) och Natalka (driver hemtjänstföretag och en dessutom en deckarbyrå tillsammans med Edwin), som utreder de mystiska dödsfallen. Boken håller kanske inte Ruth Galloway-klass, men den är riktigt charmig och väl värd att läsa.
Just nu lyssnar jag på ljudet från en fotbollsmatch som sambon har igång i bakgrunden på teven.
Just nu tittar jag på de sista avsnitten av Stranger Things. Jag har bara två avsnitt kvar, och märker att jag vill dra ut lite på nöjet.
Just nu njuter jag av att fortfarande vara ledig några dagar till. Jag har pussel att lägga och böcker att läsa, så jag har inga problem att sysselsätta mig lite så där lagom. Det är också en skön känsla att ha ett helt nytt år framför sig, som ett oskrivet blad. Än så länge har jag inte några konkreta planer för 2026, men då är ju allt också fortfarande möjligt, känns det som i alla fall.
Just nu längtar jag inte efter något särskilt. Det kan höra ihop med att jag ännu inte har gjort upp de där planerna, men det trivs jag ganska bra med. Just nu.
Vilka var dina favoriter under året?
